Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Absolut.

Det är ett välkänt scenario. I da Costas kretsar var människor inte så petiga. Blir missbrukare förbannade och hämndlystna, sker saker av bara farten. Exakt hur mycket varje smycke är värt, är det ingen som tänker på, bara offret lämnar ifrån sig allt.

Da Costa hade dessutom hot hängande över sig, på våren och sommaren 1984. Dödshot, verkar det som.

Skuldscenariot är fullt rimligt. Da Costa gjorde bort sig rejält. Summering:

- I början av 1984 har BO en årsgammal skuld, till Isaksson i Hässelby. Isaksson ville inte säga till polisen hur mycket pengar da Costa lånade, så det bör ha varit en kännbar summa + att han tog hennes ID-kort i pant. Detta var inte småpengar
- På våren 1984 dödshotas BO, vilket uppfattas av en läkare hon kände.
- På våren 1984 blir BO trakasserad och hotad på Röda rummet och räddas av Vinof och Robert (enligt Vinof).
- I juni 1984 försöker BO blåsa två farliga män, och får en tydlig varning av en bekant.
- Innan mötet med de farliga männen, har BO kontakt med en man som hon är skyldig pengar (oklart vem).
- I juni 1984 hotas BO av en man i Kungsträdgården. Hotet gäller pengar och kan tolkas som ett dödshot.

Om alla dessa vittnesmål stämmer, svävade BO i livsfara under våren och sommaren 1984.

Listan jag har gjort, är i princip en dödsdom. En narkoman som lever under dessa omständigheter löper överhängande risk att mördas.

Att utredarna inte tog skulderna och den samlade hotbilden på allvar, är helt vansinnigt. Särskilt med tanke på att BO:s kvarlevor hamnade 100 m från ett gäng indrivare, varav en kände BO (!). En av dessa indrivare såg dessutom ut som Sabas polare ...

Det där får du gärna utveckla, för nu skriver du om grejer jag har dålig koll på.

Förutom att Stig umgicks med Vinof och resten av gänget på E-vägen 25, på sommaren 1984, vet jag knappt vad han sysslade med på 80-talet-

Jag vet att Stigs mående har pendlat extremt mycket. Han har studsat från normala arbetsplatser (vad han jobbade med när han mådde bra är minst sagt förvånande) till total misär. Hela hans vuxna liv är extremt plåttrigt och jag har inte kunnat ta reda på vad han levde på under 80-talet, hur hans kriminalitet såg ut, om han hade ett normalt jobb osv.

Vad menar du med "skrotnisse" och vad sålde han för grejer på heltid?

Att Stig drog tjack och stal kablar som alla andra tjackisar, har jag fattat men det är allt.

Den här uppgiften känner jag inte igen. Finns den i några förhör eller annat offentligt material?

I övrigt håller jag med om att den samlade bilder ger att CdC agerade oförsiktigt och riskerade att utsättas för något på grund av sina skulder. Detta var uppenbarligen något hon själv insåg eftersom de enda hon, mig veterligen, uttryckte stark rädsla för var just narkotikalangare.

Med risk för övertolkning skulle den blonda, långa mannen som väntade på CdC i Hotell Gustav Vasas reception kunna vara en indikation på att folk "höll koll" på henne eller visade att hon visste var de bodde.

I det här sammanhanget är också Hvilan intressant. Vad jag förstår var detta ett skyddat boende för kvinnor. För att få en plats där borde man rimligen behöva visa upp en specifik hotbild, inte enbart att man, som CdC, var allmänt utsatt i och med sin prostitution. Men vem skulle det vara som i början av 1984 utgjorde ett sådant hot? Vid denna tidpunkt befann sig hennes man i Portugal och CdC kände inte Åberg än.

Eva Gustavsson (prost) förhördes i mitten av 80-talet, ett par år efter BO:s död.
EG satt då på Östfora och kom spontant in på da Costa-fallet, som jag fattar det.

EG lärde känna BO i mitten av 70-talet, då båda kvinnorna gick på gatan.

EG uppgav att hon och da Costa träffades i Högalidsparken i juni 1984. Ur polisens spaningsuppslag:

Da Costa hade berättat att hon tidigare på dagen ringt [...] och krävt pengar av honom. Hon lovade som vid tidigare tillfällen att träffa honom vid ett senare tillfälle. Da Costa hade vid de flesta tillfällena blåst [...] på återbetalningen. Da Costa hade berättat att han hade blivit förbannad pga alla gånger som hon blåst honom. Av den anledningen var hon tvungen att träffa honom denna kväll.

Här snackar vi problem. Hade den här mannen vålskapital, lyste han som en julgran i utredningen.

Lägg också till följande märkliga detalj: när förhöret hålls, skriver polisen såhär:

Vid 2130-tiden kom heroinförsäljaren ( 11-12 juni) till Högalidsparken.

Ett par år efter da Costas död, har polisen alltså glömt när mötet i parken skedde. Man har slutat hålla ihop tidslinjen. Otroligt.

I spaningsuppslaget från 1984 står det 8/6, inte 11-12/6.

När polisen skriver 11-12 juni menas såklart att händelsen utspelades i skarven mellan två dygn.

11-12/6 är måndagen och tisdagen efter pingst och stämmer denna tidsuppgift, är man tvungen att möblera om en massa vittnesmål och göra nya bedömingar. Men sådana petitesser sket väl polisen i, 2-3 år efter da Costas död.

Eller tänk om händelsen utspelades på kvällen den 11/6 ...

Med tanke på att TÅ den 15 oktober 1984 ombeds identifiera kvinnokläder som hittats i en väska (oklart var väskan hittades), så bör ju tipset om kläderna i sopsäcken också ha följts upp. Kanske var säcken borta när polisen eftersökte den, eller så visade sig innehållet inte vara intressant.

Jag har lagt ut alla förhör som finns med TÅ. Om sopsäckens innehåll varit av intresse för polisen så bör TÅ ha tillfrågats om det, men någon sådan dokumentation finns inte.