Hanna Theorin

Hon har väl antagligen köpt en utredning privat.

Delvis, men när det kommer till beslut som är livsförändrade så brukar man fullfölja. Problemen försvinner ju inte. Hennes mens är fortfarande lika problematisk och begränsar hennes liv. ADHD eller inte så kvarstår ju problemet som gör att hon inte kan vara en bra mamma (enligt henne själv) pga mensen. Att hon ena stunden tränar och spelar tennis å sen slutar är ju en ganska mild impuls där och då. Ena stunden syskonförsök och sen ge bort sitt embryo är inget man gör på impuls pga ADHD. Hon är inte frisk. Hon är desperat och gör allt för att slippa skaffa sig ett vanligt jobb.

Min syster har ADHD och har aldrig varit hyper utan tvärtom. Otroligt lat och svårt att ta tag i saker, ständigt kaos runt om sig när det kommer till städning och att hålla i ordning. Men annars mest velat ligga på soffan. Vi trodde hon hade ADD (hon också) men det visade sig vara ADHD och hennes kaos är inne i hjärnan har hon beskrivit det. Så man kan absolut ha ADHD utan att vara hyper eller ”dampig” som många tänker att personer med det är.

Hon är inte som de vuxna kvinnor jag känner som har ADHD. H kan mycket väl ha ADD precis som du skriver så känns det som att hyperdelen saknas

Jag fick börja med att gå till vårdcentralen, vänta på den tiden...går dit och får remiss till psykiatrin...lång väntetid, går dit och får träffa psykolog två gånger för att göra en bedömning om jag ska få göra en utredning eller ej. Vid detta laget har det alltså redan gått typ 6 månader.

Hela utredningen tog ett år, och H är mitt uppe i?? Hon måste gått privat eller så är det väldigt få som söker denna typ av vård i SS

Ang H och adhd, tror i så fall också mer på auhd, dvs autism och adhd kombo(add) Eller bara autism. Det många med auhd upplever när de tar medicin är att autismen förstärks i stället så inte säkert att man blir så hjälpt av den. Varför jag tror autism är för att hon tycks leva ett rätt fyrkantigt rutinmässigt liv, besöker samma ställen, äter samma mat, har sociala svårigheter och känner sig ofta missförstådd etc.

Tyvärr inriktar sig man oftast bara på adhd om man gör en sån utredning vilket är jättekonstigt, vet flera som fått adhd för att senare göra en autism-utredning.

Det var ganska intressant att göra den utredningen, (25 år) man fick lägga iq-pussel, göra olika minnesträningar, synonymer m.m. De pratade även med mina föräldrar.
Tycker att det var en bra och grundlig utredning, i dag tror jag att det slarvas mer.
Vet vissa barn som fått sin diagnos efter nån enstaka träff.

Jo men de flesta har ju kvar sina föräldrar tills man är 50-60 år. Tänker att det är skillnad att vara 20-25 jämfört med 50-60.

Det som är bra är väl att de antagligen utreder även IF när hon gör en NPF-utredning. Om det är en seriös utredare.. Kanske hon kan bli berättigad hjälp via LSS.

Jag känner många med ADHD och de är alla hyper men jag känner också en del med ADD och de är precis som din syster att de inte kommer igång. Nu tror jag faktiskt inte att H har ADHD utan något bland allt annat hon tror sig ha.

Om hon har ADHD eller inte kan jag inte uttala mig om, men hoppas inte det är ytterligare ett sätt att slippa undan att ta tag i saker dom kanske inte alltid är så kul/bekvämt. Hon skulle behöva bygga upp din självkänsla, vilket jag tror hon hade gjort automatiskt om hon utmanat sig själv genom att göra dom sakerna som idag tar emot. Lämna dottern på förskolan själv utan kebab, ta ett vanligt jobb (kan ju ta ett extra jobb/deltidsjobb till att börja med) el börja plugga PÅ PLATS. Tvinga dig att komma ut i världen och träffa människor. Alla dessa vardagliga saker växer man av om man inte vågat göra det innan, men framför allt så blir det mindre tid att fundera, älta, tänka när man bara är hemma hela dagarna.

Vidga fina vyer Hanna, börja på ngt träningspass, gå och simma själv, gå en kurs, fyll dina dagar, ordna en tjejmiddag, åk o handla själv, gå en matlagningskurs. Kolla hur andra lever. Försök att bli mer självständig, du hade vuxit så av det. Och känt dig mer trygg i stark i dig själv. Men det kräver ansträngning. Det är det det handlar om.

Så trodde jag med när det gällde min bonusdotter. Men jag fick reda på av utredaren att hyperdelen inte har att göra med hur mycket du är aktiv utan det sitter i hjärnan. Om den aldrig får vila och koppla av då är man hyper. Och det säger ju H att hon är. Hennes hjärna slappnar aldrig av.
Det är därför de försöker hitta sätt att "koppla bort" tex med att spela, titta på tv, shoppa mm. Då tänker de på annat än det som stressar dem.

Jag tror att Hanna bara behöver saker att fylla sin vardag med, shopping, renovering, färga hår osv. Allt detta har uppstått efter hon fick Lara. Innan dess var dagarna fyllda med ägglossningtester, mens, cykler, hormonbehandling osv. När hon nu inte har kvar allt detta letar hon kickar i annat. Inga långvariga kickar, saker ska gå snabbt. Hon skulle tillexempel aldrig bli långvarig på gymmet, max 1-2 ggr innan hon tröttnar. Det enda som är återkommande är hårfärgandet, eftersom det finns 1000 olika nyanser att testa, en liten kick för varje färgning.
Hon behöver hitta sig en riktig hobby för att komma till ro tror jag.

Går det att ljuga sig till en NPF diagnos?
Jag tänker att hon överdriver alla sina krämpor för att få den hjälp hon vill ha!
Fint ändå att hon kommit på detta, många vuxna med hjärnor som sällan är tyst som kan känna igen sig.
Att hon sen säger att hon behöver tänka sig för innan hon pratar osv har inte det mer med hennes sociala fobi? Att det ska bli ”rätt”