Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Nej. Anders Björkman relaterar vändpunktens läge till (minnesbilden av) bankomatens läge (när Björkman förhörs 1987 och tillfrågas om vändpunktens läge ett år för sent).

Inte (minnesbilden av) kamraternas fortsatta färd norrut. Varför? Därför att Björkman inte minns hur många meter han gick efter kamraterna. Det är lättare att minnas bankomatens läge.

Minnesbilden av bankomatens läge var Skandias entré. Både 1986 och 1989. Således även 1987.

Eller rättare sagt minnesbilden av bankens läge. Som Björkman kopplade till bankomatens läge i Stockholms tingsrätt 1989. Björkman svarade "10 meter norr om dörrarna till banken" 1987. Inte "10 meter norr om dörrarna till bankomaten".

Voici, monsieur.

KE10416.

Ulf dog väl strax innan Ingvar blåste i visselpipan?

Vittnet Nicola Fauzzi har aldrig påstått att mannens blå jacka var en Tensonjacka.

Fauzzi uppgav den 3 mars 1986 att mannens blå jacka liknade en Tensonjacka. Att något liknar något betyder som bekant att något påminner om något (enligt SAOL). Inte att något är en kopia av något.

Tensonjackor 1951 - 2021.

Vittnet Anders Björkman var mannen som Fauzzi såg "5 - 10 meter" bakom paret Palme när Fauzzi mötte paret 10 meter norr om Skandias entré. Inte bara "med all sannolikhet" (som granskningskommissionen skrev i rapporten 1999). Med all säkerhet.

Av många fler skäl än kommissionen nämnde. Några av skälen.

Vittneskedjan är Mårten Palme och Inge Mårelius. Sjukvårdsbiträdet Alf Lundin erkände 1994 att alla hans vittnesuppgifter var påhittade. Korvhandlaren Ljubisa Najic såg inte samme man som Mårten (signalementen har för stora skillnader). Mannen kan inte ha följt efter från Grand (enligt Pia Engström). Änkan Kerstin Nordström såg ett par och en man en kvart före skotten (som Tommy Lindström förklarade i boken 1996 och jag förklarade här). Kocken Nicola Fauzzi såg Anders Björkman.

Mårten och Inge kan ha sett samme man (signalementen är tillräckligt lika). De kan ha sett olika män (Sandinmannen och Dekorimamannen). Som krinsp Ingemar Krusell skrev i Polistidningen nummer 4 1986. Eller samme man. Mindre sannolikt (men svårt att avgöra). Mårten beskrev mannens huvudbonad som "en keps av 'ovanlig' modell" (T2-D). "Kepsen" var "eventuellt stickad, med en slät yta, och med skärm". Färgen var "mörk". Beskrivningen påminner om mössan som Inge (och även Anders Björkman) beskrev. En mörkblå grovstickad mössa med utstickande upprullad kant.

Gärningsmannens väntetid avgör. Började GM vänta efter paret Palmes sidbyte kan han ha varit ensam. Då fortsatte GM på Sveavägens västra sida, korsade gatan i närheten av Tunnelgatan och väntade en kort stund (som Thomas Kanger skrev i boken 1987). Kanske 20 sekunder (som i Stockholms tingsrätts dom 1989).

Började GM vänta före paret Palmes sidbyte kan han inte ha varit ensam. GM kunde inte veta om paret Palme skulle gå västerut på Adolf Fredriks Kyrkogata (125 meter norr om Tunnelgatan). Mot Drottninggatan som ledde raka vägen hem. GM kunde inte ens se (från Dekorima) om de valde den vägen. Det var Sandinmannens uppgift. Sannolikt var Holländargatan hans planerade mordplats. Nordvästra eller sydvästra hörnet av kyrkogården.

Det fanns bara en flyktväg vid Tunnelgatan. Österut. Den västra sidan var en sämre plats att vänta, skjuta och fly. Om paret Palme närmade sig på den västra sidan kunde Dekorimamannen byta sida, återvända och fly österut. Det var inte mer riskabelt än att vänta på den västra sidan. Där fanns en bankomat vid hörnet. Mera folk och inga skyltfönster att titta i om någon gick förbi. Att fly västerut till fots var inget alternativ.

Mannen som vittnet John Viklund såg på den västra sidan (EAD622) var sannolikt en oskyldig bankomatbesökare som ångrade sig (även bankomatkunden Glenn Malmström verkar ha sett honom).

Monte Carlo på Sveavägen 21 finns också i utredningen. Stockholms mest ökända nattklubb 1986. Känd från branden 1977 (fyra personer omkom). På Sveavägens västra sida. Ett ställe man ville undvika. Enligt Mårten Palme. Hans första tanke var Monte Carlo (T2-E). Att paret Palme skulle byta sida hade ett tänkbart skäl. Ett skäl för GM att hoppas på. En GM med lokalkännedom.

Det är ingen som påstått att NF sagt att den så kallade Tensonmannen, som uppenbart var AB, hade jacka av märket Tenson. Det övriga i din text är säkert läsvärt.

Olof ville att Mårten och Ingrid skulle följa med hem på te. Mötesteorierna är de tokigaste näst efter familjedrama och självmord.

Precis - men då hade Ingvar redan kopierat dokumenten (och var i kontakt med Svenska Freds). Han hade också varit inkallad på frågestund hos Bofors-toppar och var misstänkt (han var ju också engagerad i Miljöpartiet). Det var en period då han för egen del var paranoid och kontrollerade tex bilen för bomber innan han körde osv.

Var det inte kvällsmänniskan Mårten som ville bjuda hem föräldrarna på te? Ja, och som bekant tackade de nej och beslöt sig för att gå hem utan livvakter. Mötesteorierna är varken tokiga eller belagt som rimliga. Familjedrama vet jag inte vad du hänsyftar till, det är ju ett ganska vitt vad sådant kan röra sig om. Självmord, ja, det är ju så klart nonsens.

Vad tror ni om Bo Theutenbergs teori? Är den rimlig? https://www.youtube.com/watch?v=nNt4H9bNIcI

Mårten Palme föreslog att alla fyra skulle dricka te i föräldrarnas bostad på Västerlånggatan 31 i Gamla Stan (1,9 kilometer att gå). Inte i Mårtens lägenhet på De Geersgatan 12 (2,6 kilometer att gå) och inte i Mårtens flickväns lägenhet på Vanadisvägen 42 (1,6 kilometer att gå).

Mårten Palme i förhöret den 16 april 1986:

"Mårten kom därvid med förslaget att de skulle kunna gå hem till Västerlånggatan och dricka te. Mamma Lisbeth avrådde dock till detta då klockan blivit mycket."

Mårten Palmes flickvän Ingrid Klering i förhöret den 24 april 1986 (i referatet används Ingrids mellannamn Helen):

"Helen kommer ihåg att de stod utanför bokaffärens skyltfönster och att ljuset i fönstret slocknade under tiden som de stod dar. Hon kommer även ihåg att Olof, fästmannen och hon själv stod framför skyltfönstret men även Lisbeth stod nog ganska nära fönstret. Samtliga fyra gick sedan, en bit söder ut på trottoaren i riktning mot Gamla Stan, då Helen stannade och sade att hon var trött och hellre ville gå direkt hem. Fästmannen ville dock gärna gå och dricka te liksom Olof. Då Lisbeth också sa att hon var trött avgjorde detta saken."

Även förhöret med Lisbeth Palme den 26 januari 1989 visar att alla fyra faktiskt hade gått några meter i riktning mot Gamla Stan (efter pratstunden vid bokhandeln Bokcirkeln) när Ingrid och sedan Lisbeth ändrade sig.

"Olof Palme och Lisbeth Palme skildes från sonen Mårten Palme och dennes fästmö utanför bokhandeln som ligger söder om biografen Grand. Lisbeth Palme minns inte, om Mårten Palme och hans fästmö gick med några meter söderut. I vart fall gick de inte med så långt som till Sveavägens korsning med Kammakargatan."

Även Lisbeth Palme nämnde att alla fyra tänkte dricka te (i förhöret den 25 mars 1986). Lisbeth tillfrågades inte var de tänkte dricka te.

Tack för info. Jag hade inte detta i färskt minne.

Dvs. sällskapet hade gått söderut cirka 25 meter med avsikt, dvs Olofs avsikt, att fortsätta hemåt till Västerlånggatan 31.

Det var alltså Ingrid Klering som avvisade Mårtens förslag att dricka te i hans föräldrars lägenhet i Gamla stan. Intressant.

Mao så fick Olof Palme som han ville, dvs att gå förbi Dekorima vilket Ingeborg Sundh uppgav att Lisbeth Palme sa på sjukhuset. Uppslag A13812-03.

Tack för väl utfört klargörande. Jag får sluta med ovanan jag utvecklat att använda AI i parti och minut.

Intressant det där med vad Helen/Ingrid uppgett. Eftersom det var hon som var trött och ville avbryta teplanerna talar för att hennes minnesbild att de hängde med en bit söderut stämmer.