Citat:
Ursprungligen postat av
Optikz
Från domen:
"För fällande dom i mål om sexualbrott krävs, liksom i brottmål i övrigt, att
domstolen genom den utredning som har lagts fram finner det ställt utom rimligt
tvivel att den tilltalade har gjort sig skyldig till det som läggs honom till last."
Det känns som att du skriver i affekt vilket tyder på att du troligen har en nära koppling och relation till den dömde.
Domstolen är väldigt tydlig att det är ställt utom rimligt tvivel.
Du menar på fullaste allvar att det är trovärdigt när en person lämnar olika versioner i polisförhör, i rätten och till sina egna vänner och att det inte är ett problem? Hennes vänner har också lämnat olika versioner av händelsen ska även det anses trovärdigt?
Och hur går det ihop att hon uppger att hon varit så rädd att hon knappt vågat gå ut, samtidigt som hon festat regelbundet, för att sedan radera bilder och videor på detta inför rättegången?
Om berättelsen är sann borde den hänga ihop över tid, både i ord och i handling.
När den inte gör det är det rimligt att fråga:
är det verkligen en sammanhängande sanning eller en snyfthistoria som justerats längs vägen?
Är det verkligen rimligt att kalla det konsekvent?
Och är det inte relevant att beteendet efter händelsen helt motsäger påståenden om rädsla, när personen enligt många i Norrköping festar varje helg från dag ett? Eller ska sådant konsekvent ignoreras?
Du säger att jag låter affektstyrd för att jag ifrågasätter detta. Men om jag är “för nära” för att jag tar upp motsägelser och brist på bevis vad är du då, när du konsekvent undviker att bemöta dem?
Fakta kvarstår
Det finns inga tekniska bevis, inga medicinska fynd, inga vittnen, inget som styrker tvång. Det är ord mot ord.Ändå väljer man att blunda för motsägelser och kalla allt ”ställt utom rimligt tvivel”.
Så svara ärligt tycker du inte detta jag tar upp är Konstigt Tycker du verkligen att det är trovärdigt eller är det bara bekvämare att inte ställa de svåra frågorna?