Citat:
Ursprungligen postat av
kaktusplastik
Alice beteende är nästan lättare att förstå än mamman. Alice försöker skydda sin sjukdom. Anorexian har henne i ett grepp och hon kastar sig än hit än dit för att låta den ha kontrollen fullt ut igen.
Men vad säger du om mamman? Att hon beter sig som hon gör, varför? Hennes dotter är döende men alla läkare har fel?
Ja möjligtvis skyddar hon sjukdomen, det vet vi inte, men när kroppen får för lite energi går hjärnan in i ett överlevnadsläge, vilket förändrar tankar, känslor och beteende. Signalsubstanser och hormoner rubbas, vilket kan ge tvångstankar, paranoia och sämre omdöme.
Därför kan en person med anorexi verka väldigt irrationell, rigid i sitt tänkande och inte lita på vården eller anhöriga. Det är inte för att de är trotsiga eller “svåra”, utan för att sjukdomen påverkar hur hjärnan tolkar verkligheten. Personligheten kan också verka förändrad – mer isolering, mindre empati, mer kontrollbehov.
Det viktiga är att mycket av detta kan bli bättre när kroppen får tillräckligt med näring igen. Det här är sjukdomen som pratar, inte personens riktiga jag.
Vad gäller mamman tror jag hon är hon grovt medberoende som många skriver. Hon har inte ett normalt perspektiv längre och heller inte kunskap om sjukdomar utan tror såklart på sin dotter. Att hon inte ser att dottern väger 29kg och är sjuk säger ju sig självt att medberoendet är djupt.
Det är ju låg sannolikhet att A och mamman träffat så många okunniga läkare, inte fått tag på läkare eller heller inte läst journal och lagt henne på ”fel” vårdplats. Det är ju då många som gjort grova tjänstefel.
Jag vet inte när A gjorde alla undersökningar men hade jag sett att en patient vägt 29 kg då hade man såklart agerat, oavsett specialitet. Nu tror jag inte hon vägde det då utan att det gått fort sista tiden och att A;s syster agerat i rätt tid.