Citat:
Ursprungligen postat av
XY3000
Tycker ts är som förväntad om så är fallet (troll). Totalt humorbefriad, "knycklig" fyrkantig och befriad från det vi känner som mänsklig. Enligt mönster mao.
Men vi får såklart utgå från att ts är helt seriös!
De jag känner till som varit ok med att rycka in och bli den nya morsan eller farsan måste jag ändock försvara. De har helhjärtat investerat i både morsan/farsan och ungen. Inga tvivel, ren kärlek. Fint.
Men jag tror ändå chanserna ökar med ditt råd att söka mer bland de med samma livssituation. Ärlighet varar längst.
Människor som tar sin an barn från partners tidigare förhållande borde ses som änglar.
Betyder ju inte att man tvunget blir en extra-morsa/farsa. Men att där finns fler vuxna som kan ge trygghet (förhoppningsvis).
Jag hade valt fosterbarn före att ta mig an en partners unge.
Antar att det låter dömande men blir direkt avtänd på någon som har barn och separerat.
Vet inte hur jag skulle se på det ifall någon förlorat sin kärlek som i änka.
Förmodligen samma?
Har själv väntat med barn för jag vet att det finns människor som har liknande tänk som mig, att man hellre hamnar med rätt person än att fokuset ligger på att göra “alla andra nöjda”.
Stress, press, och framförallt vad min upplevelse av hur folk ser på att bilda familj.
Svaren brukar låta ungefär såhär:
- Barn ska man väl ha, det skaffar ju alla andra.
- Det är förväntat av min familj att vi ska skaffa barn.
- Barn är väl livet, varför ska du krångla.
- Jag är den bästa för dig och vi skulle få perfekta barn.
- Du är föräldermaterial som kan saker i hemmet så det blir perfekt.
Osv…
Låter mer som en köpeshandel eller att folk skaffar barn för att göra sina närstående nöjda.
Ja, jag är medveten om att jag låter som ett svin.