Hur många har egentligen varit mobbade?

Jag har nog utvecklat beskyddarinstinkt på senare år. Jag blev kompis med honom för att han var rolig, kreativ och smart, fast helt ordblind. Han hade högsta betyg i bild. Han hade många utanför ramarna-tänkande som lärare inte fattade ofta var sant. Han var inte högljudd men pratade ändå som vanliga, ingen som störde trots att det var någon typ av ADHD i grunden, sprang inte omkringe eller något. Men de störde sig på att han fanns. Att han inte kunde inrätta sig.

Jag har alltid haft den där beskyddarintinkten, men den här lilla bruden visade aldrig tacksamhet. Aldrig. Istället blev jag mobbad, för det hängde ihop.
Det var därför jag tog till våld. Sista utvägen. Då jävlar lade de av. Stenhårt i deras små pojkansikten.

Bästa jag gjort.

De förstår bara våld. Jag kunde tyvärr inte slå folk i tidiga tonår, min hjärna sa ifrån, så det gick inte rent fysiskt. Jag hade inte heller fattat att man "kunde" använda våld. Var inte så smart på den tiden.

Jag är inte våldsam. Men just då och där fanns inga andra medel.
Hemskt.

I stort sett varenda gång jag ser ett gäng grabbar så håller de på och slår på varandra, det ser ut som att det är på lek, men det pågår liksom hela tiden. De pratar och skrattar och sen "busar" de med varandra. Väldigt fysiskt och aggressivt beteende.

Det gör att jag tror att när mobbing förekommer så är det mycket sånt. Det är ju en form av social träning (se hur lejonungar leker med varandra) att hela tiden slappa varandra i ansiktet, knuffas och så. Då blir man väldigt medveten om hur man kan påverka andra bara genom att agera aggressivt och utåtagerande och vilka fördelar man kan uppnå med det beteendet.

Fysiskt överlägsenhet helt enkelt i flesta fallen, i många andra fall utvecklar de även färdigheter att vara psykiskt överlägsna genom sitt sätt att prata. Om man studerar hur Trump är och har varit genom livet så ser man tydligt hur en mobbare agerar genom sitt sätt att prata med och om andra människor.

Så är det, flera av dom har jag ju sett i vuxen ålder
Med ett annat perspektiv idag så har jag ju fattat att dom kom ifrån sopfamiljer, och inte kunnat reda upp ens sina egna liv.
Jag har ju själv barn idag, och när dom pratar om någon som är "dum i skolan" så talar jag ju om för dom att deras familjer är troligen trash, hur det än ser ut på utsidan.

Barns beteende i skolan, är ju en direkt spegling över hur en familj ser ut.
Är man mån om en viss fasad, så kan man ju tänka på att den brister som ett korthus om ens barn mobbar andra i skolan.

Än idag kan jag nog vara lite småbitter.

I min stad fanns det flera högstadium att välja på, men sosse-morsan (med en övertro på skolsystemet) skulle promt sätta mig på den med sämst rykte, "problemskolan" i stan, eftersom den låg närmast och man automatiskt skulle gå där om man bodde där vi bodde.

Hade jag aldrig gått med barn från pundarfamiljer och svarting-as, så hade jag nog fått en bättre start i livet, ja kanske till och med fått gymnasiebehörighet och sluppit mobbing.

Räknas det ifall man mobbade mobbare?
Fick ta en hel del stryk, visst. Men har aldrig sett mobbande av svaga som en styrka. Bättre att sparka uppåt och ta en reell risk. Jämnar dessutom ut det. Och mobbare gör sig förtjänta av att få smaka på sin egen medicin.

Är det svenskar? Förr i tiden typ sent 70-tal, tidigt 80-tal så slogs man inte så mycket i skolan. Vissa konflikter eller mindre saker ledde till en brottningsmatch. Den som hamnade på ryggen på marken fick ge upp...

Sen att vi inte slogs heller när vi stod en grupp killar och inte senare heller. Ok, kanske småsaker ibland men inte i närheten av det du beskriver.

Nej, det jag ser idag är definitivt babbar. Svenska grabbar snackar och skojar med varandra som vuxna sansade människor gör och är vettiga, en helt annan nivå av kommunikation.

Men det gör väl också att när väl en svensk grabb väl börjar gruffa och knuffas och vara babbig i sitt beteende så blir det väldigt stort spektakel av det hela. Just för att man inte på något sätt förväntar sig att en svensk grabb ska bete sig på det sättet.

Beklagar. Jag vet sådana morsor i detta nu, som "av princip" tvingar sina barn att gå på kommunala slumskolor, fast det finns fina friskolor - och alldeles gratis - inom rimligt avstånd. De offrar alltså sina sina barn för en princip. Man önskar att de får ruttna bort med fluglarver i bensåren utan någon som hälsar på, på gamla dagar...

Kom du inte ens in på gymnasiet pga dåliga förhållanden i grundskolan? Det låter surt... Fast även på skolor i finare områden kan det finnas problem...

Min skola låg ju i ett till synes nära idylliskt och naturnära område och de flesta eller många kom från välbärgade eller åtminstone medelklass-familjer.

Trots detta blev jag mobbad och det var kanske främst lite på låg- men åtminstone på mellanstadiet. Det var mest något äldre elever som kallade mig öknamn.

Varför? Jag har inte den minsta aning men kanske för att jag inte höll så låg profil. Jag pratade mycket med och skojade med mina kompisar...

Detta avtog dock senare och efter en eller några tyngre incidenter i början på högstadiet, ebbade det mestadels ut. Möjligen var det redan något bättre i 6:an då vi ju då var äldst på skolan...

En incident i början av högstadiet innefattade två äldre killar jag nämnt tidigare. Jag minns att jag stod och skulle ta ut saker ur mitt skåp. Jag var lite stolt över detta eftersom man inte haft något sådant på mellanstadiet.

Då utan anledning, så slår den ene store killen mig rakt i huvudet med armbågen. Sen hörde jag hur han skröt om det till sin kompis...

Dessa killar försvann senare från skolan...