Hur många har egentligen varit mobbade?

Jag var ensam i högstadiet, inga kompisar och jag var ett lätt mål för en grupp killar att avreagera sig på, det var smällar varje dag som jag minns det.
Det var tortyr.

Men jag blir glad i kroppen när jag läser om
nära-döden-upplevelser och hur väldigt många som varit med om det, berättar att de har fått känna på all smärta dom någonsin orsakat andra människor.
Kan dom ha - en vacker dag.

Du kan trösta dig med att 99% av alla som mobbat någon i livet är riktiga luffare än idag, det är lite som otrogna, de kan liksom inte låta bli att vara trash.

Det fanns en flicka i årkurs tre som var elak mot Gosepuffen. Gosepuffen blev ledsen och drog sig undan. Flickan fortsatte reta Gosepuffen trots att fröken sagt åt henne att sluta. Till slut blev Gosepuffen så ledsen att Gosepuffen blev arg. Gosepuffen bet flickan i armen. Det var sista gången Gosepuffen blev retad.

Gosepuffen tror att mobbning bara fungerar mot de som accepterar att mobbas. Vilket är ledsamt.

Mobbing tar ju så många olika former. Det kan vara den klassiska, stereotypiska mobbningen där några dumma killar alltid trackar en "outsider", i form av verbala och fysiska övergrepp. Det är den enklaste mobbningen att upptäcka och i viss mån också motverka. Ett seriöst snack med berörda parter brukar ha ganska god effekt.

Sen finns ju den som är lite knepigare och det är den lite mer diskreta typen, där någon tex blir utfryst och ignorerad. Den är svårare att råda bot på då den inte är lika synlig. Denna är också mycket vanligare bland tjejer.

Smartphones och internet har ju verkligen gjort det mycket värre för folk som blir mobbade då de inte ens kan känna sig trygga hemma pga nätmobbning. Vuxna är i största grad ansvariga för att bryta dessa mönster innan de eskalerar till något riktigt allvarligt. Barn spenderar mycket av sin tid på skolan och därför blir det just där man enklast kan ta tag i problemet, där lärare och rektorer måste jobba aktivt för att se till att inga barn i deras närhet råkar illa ut.

När jag gick i grundskolan hade vi en fantastisk mentor i högstadiet som alla elever hade respekt för och som tog fram släggan så fort han fick reda på att någon behandlats dåligt. Blev man ombedd att stanna kvar efter lektionen kunde man se även de kaxigaste killarna bli bleka i ansiktet för de visste att de skulle få en utskällning utan dess like. Ingen vågade fortsätta med eventuella trakaserier efter ett sånt samtal.

Jag tror det är vanligare än man tror med mobbning då det ser så olika ut och inte alltid är helt svart och vitt. Ens mobbare kan ju tex även vara ens vän, något jag själv har upplevt. En person man ena dagen umgås med och har kul, men plötsligt när man är i andra sammanhang med fler människor börjar de bete sig helt annorlunda och antingen ignorera en eller säga nedvärderande kommentarer i ett försök att höja deras egna status.

Människor är konstiga varelser.