Citat:
Ursprungligen postat av
Graavarg
Är inte Sveriges viktigaste invandringsrelaterade valfråga hur Tidö-regeringen, trots buller och bång, har ÖKAT invandringen till Sverige?
Eller är det liksom tänkt att invandring och invandrare ska bli nåt slags röstdynamo för SD och KD?
Dvs. att man släpper in fler invandrare och sen skriker och stönar ännu mer över hur mycket invadnrare och hur mycket "islam" det finns i Sverige?
Det skulle ju i alla fall visa på nån plan och en viss politisk kompetens. Att däremot under fyra hela år i regeringsställning INTE FÅ NÅNTING vettigt gjort när det gäller invandring och integration är ett bevis på det motsatta, total politisk inkompetens. Vilket i och för sig också syns i det misslyckade lagstiftnings-"flaggskepp" som Tidö-partiledarna nu tävlar i att pudla mest om.
Galenskapen var på full display i Åkessons senaste intervju, där han "var öppen" för att inte få nåt gjort den här mandatperioden och menade att det skulle göra att väljarna röstar "för fyra år till [av ingenting?]".
Sådär på riktigt på riktigt är det bara delvis SD:s fel att invandringen ökat och de s.k. "skärpningarna" har blivit utan effekt eller varit så lagtekniskt misslyckade att de måste rivas upp. De lät sig lockas och luras av partier som de nog egentligen visste gillar invandring, vilket framförallt Moderaterna och Liberalerna gör, medan KD är kluvet mellan den kristna omtanke om medmänniskan som överraskande nog verkar leva kvar i någon skala och Buschs anti-islamism. SD blev med andra ord utmanövrerade, medlockade som stöd till en högerregering som egentligen villa driva igenom en typisk högerekonomisk politik men behövde "de rasistiska dumbommarna" med sig, eftersom den "expansiva ekonomiska politiken" stöds av bara omkring 20% av väljarna.
Så där står Åkesson och gänget nu, de har sålt smöret, tappat pengarna och dessutom har byxorna ramlat ner. Frågan är när också poletten ska ramla ner, Åkesson har efter nyåret pratat mer om "Tidö-laget" och "Tidö 2-0" än resten av Tidö-ledarna tillsammans. Tidö 2.0 är inte mera på kartan, vilket realisterna i M, KD och L givetvis kommit fram till. Att det inte formellt också har blivit begravet beror på att alternativen inte ännu är klara och att det inte är rätt tid att komma med sådana rafflande uttalanden.
Busch är beredd att göra vad som helst för att ingå i nästa regering, L/Mohamsson är beredd att göra vad som helst för att rädda partiets fortsatta existens (över eller under spärren) och ryggradslösa Kristersson är beredd att göra vad som helst för att få fortsätta vara partiledarna (hans politiska bana är kaputt i den sekund nån annan tar över). Men Jimmie, han "har en dröm"...
Sedan Tidöregeringen tillträdde har sammansättningen av invandringen förändrats. Asylinvandringen har minskat kraftigt jämfört med tidigare år och utgör i dag en mindre del av den totala invandringen. Den har inte varit så låg sedan 90-talet. De grupper som i större utsträckning kommer nu är arbetskraftsinvandrare, anhöriginvandrare, studenter samt EU-medborgare som flyttar hit genom fri rörlighet. Det betyder att det i dag inte främst är asylsökande som står för invandringen, utan personer som kommer för arbete, familj eller studier.
Den grupp jag tycker är problematisk är anhöriginvandringen, medan de övriga grupperna inte domineras av islamister. Denna utveckling är en stor framgång; hade Magdavelli fortsatt hade det sett annorlunda ut. Det är också värt att notera att de nytillkomna grupperna inte kommer få medborgarskap lika lättvindigt som tidigare.
När det gäller lagar har reglerna för medborgarskap ännu inte förändrats fullt ut, men regeringen har föreslagit skärpningar. I dag krävs permanent uppehållstillstånd, normalt fem års laglig bosättning i Sverige samt att personen har skött sig och inte begått allvarliga brott. Regeringen har föreslagit att höja bosättningstiden till åtta år samt införa språkkrav och samhällskunskapstest, men alla dessa ändringar är ännu inte helt genomförda.
Sverige är än så länge en rättsstat, vilket innebär att om en person uppfyller kraven i medborgarskapslagen kan myndigheterna inte neka godtyckligt. Medborgarskap prövas individuellt och beviljas endast om lagens villkor är uppfyllda. Regeringen kan inte ändra detta i en handvändning. En av de mer absurda aspekterna i dagens lagar är att en person som avtjänat ett fängelsestraff för grova brott som våldtäkt eller mord kan ansöka om medborgarskap.
Sedan Tidöregeringen tillträdde har regeringen, med stöd av Sverigedemokraterna, drivit på för att skärpa reglerna, särskilt för personer med brottslig bakgrund. Myndigheten Migrationsverket prövar varje ansökan individuellt och tar hänsyn till brottslighet, typ av brott, straffets längd och hur länge sedan det begicks. Föreslagna förändringar innebär att bosättningstiden kan höjas från fem till åtta år, krav på svenska språket och samhällskunskap införs, och “hederligt levnadssätt” kommer att bedömas mer strikt. Regeringen vill även göra det möjligt att återkalla medborgarskap för personer med dubbla medborgarskap som begår allvarlig kriminalitet.
Det betyder att det inte automatiskt ges medborgarskap till personer som avtjänat fängelsestraff, men den som uppfyller lagens kriterier och inte begått allvarliga brott kan fortfarande ansöka. Ändringarna syftar till att göra det mycket svårare för kriminella att få eller behålla svenskt medborgarskap, men de är ännu inte fullt implementerade.
De verkligt stora problemen i Sverige är att man har har möjligheter att överklaga beslut i olika myndigheter och domstolar.
Vi vet alla att de som dominerar på dessa myndigheter och domstolar är vänsterkärringar med värderingar där efter, vilket gör att regeringens förändringar går långsamt. Trots detta är det positivt att sammansättningen av invandrargrupper har förändrats och att kriminalpolitiken går mot längre fängelsestraff för grova brott.
De många fördelar dom mänskorna har beror på att vi har fungerade myndighet och domstolar. De bara de att de slår snett när samhället befolkas av psykopater. De är ungefär som ha ett staket som är anpassat för tamkatter och sen försöker man använda samma staket eller rättsprinciper för hyenor.
När man ska rätta till problemen så riskerar man att få rättsprinciper som underminerar de som bra och demokratiskt i vårat rättsstat och samhälle. Ett annat exempel är naturligtvis att babbarna tvingar oss att ha övervakning överallt