Social fingertoppskänsla: varför fungerar den inte hos alla?

Kanske inte vill prata av andra anledningar, kan vara deppig bråkat med sambon, funderar på något problem.

Eller så märkte han att ni inget har att prata om egentligen, allt beroende på vad du sade till honom.

Har han ett jobb där han pratar mycket i tex telefon, då kan rasten vara ett sätt att vila huvudet och öronen.
Eller så gillade han inte dej helt enkelt, sånt känner man snabbt

På lunchen vill man oftast koppla av och äta sin mat, inte stressa och bli tvingad in i samtal man inte har lust att ta del av.

Det är ju därför det finns hörlurar att stoppa in, man behöver ju inte egentligen lyssna på nåt. Men man säger ändå "va" varje gång nån försöker prata med dig, tillslut så tröttnar de.

En del nyttjar rasterna åt att prata skit om andra samt fiska fram privat info att förvränga för att starta trådar på Flashback.
Sådana människor saknar social fingertoppskänsla och bör enbart socialiseras med angående arbetsrelaterade frågor.

Sen finns där också typen som inte reder ut tystnaden. Oftast osäkra individer.
Det går alldeles utmärkt att lyssna istället för att prata.
Och det är helt okej att nyttja lunchen för sig själv om så önskas.
Att ha social fingertoppskänsla innebär att alla ”varianterna” är okej och accepteras, förutom ovannämnda exempel i första stycket som aldrig är okej.

Men värst är typen som jobbar stenhårt för att göra oönskat intrång i ens privata liv.
Avveckla.

Vad vinner man i ditt spel?

Du verkar utgå från att du är den normala men i mina ögon låter du extrovert.

Är man däremot mer åt det introverta håller kanske man njuter av tystnaden och laddar batterierna för eftermiddagens sociala möten.

Använd dina social skills och läs av personen. Efter 2-3 frågor utan motfråga borde signalen vara tydlig. Personen vill inte konversera, åtminstone inte med dig.

Edit: svar på din edit:

Fenomenet som helhet är att olika människor har olika sätt och förutsättningar att vara social. En del njuter och får värde ut av småprat, andra njuter och får mer värde ut av tystnad när man har rast. De är inte de andra som är onormala. Inte du heller för den delen. Folk är olika.

Läs på om extroverta/introverta människor.

Angående att du tycker de som inte vill prata (särskilt mycket) borde sitta ensamma så hoppas jag du förstår att det finns gott om människor som får ut något av att vara bland folk utan att nödvändigtvis delta i kontinuerlig konversation. Att du vill förpassa dessa till isolation visar inte jättestarkt på din förståelse för olika sociala behov.

Varför sätta sig bland folk då?

Du fick väl några förklaringar. Är du inte nöjd med dem? Du sa själv att du utgick från dig själv. Förklaringen är att alla inte är som dig. De kanske inte ens gillar dig. Kan finnas hur mycket som helst.

Men det du pratar om kan du även se vid ett fikabord där man pratar mycket, vissa sitter tyst och säger ingenting där heller. Inget ovanligt. Varför? Ja då måste du fråga dem. Kan finnas lika många förklaringar som det finns individer och alla kommer inte att berätta varför heller. Alla är olika. En del är inte intresserade av att vara sociala, av olika anledningar.

Låter skönt.

Det är bara kärringar och bögar som blir obekväma av tystnad.

Social förmåga är att kunna sitta i tystnad med andra människor utan att vara obekväm eller göra andra obekväma.

Det kanske inte finns ett tomt bord i lunchrummet att sätta sig vid. Så var ska de ta vägen?

Eller så gillar personen att sitta vid just det bordet. Det har varit tämligen vanligt på de ställen jag jobbat på, att många alltid sitter på samma ställe. Många gör ju så i sina hem. Att alla i familjen har en specifik plats att sitta vid runt matbordet.

Jag kan både ta kontakt med kända och okända som sitter vid samma bord. Eller vilja sitta tyst. Allt beror på hur dagen varit hittills på jobbet, hur mitt privatliv är, hur jag mår, om jag vill berätta nåt etc.

Jag har jobbat på både manliga, kvinnliga och mixade arbetsplatser. Och den tysta inofficiella regeln har varit att folk har rätt att få sitta i tystnad och äta. Att man inte ska ta för givet att nån vill prata med en eller lyssna på en. Denna regel har varit väldigt tydlig på manliga arbetsplatser.

Man liksom avläser rummet. Om nån inte ens tittar på en när man sitter vid samma bord vill personen nog inte prata. Eller om personen svarar enstavigt och inte frågat tillbaka, så vill den nog äta i fred. Och då backar man.

Svårare än så är det inte.

Beror la på vart och vad man jobbar med.