Citat:
Ursprungligen postat av
Roerlig
Jag tror att främst två fenomen i tillvaron är relevanta för att förstå denna udda upptagenhet hos vissa kategorier av män.
För det första, saken renderas stor betydelse i kraft av ett (förvetenskapligt) essentialistiskt tänkande som outtalad premiss. Att sakens betydelse utvinns ur essentialism är de drabbade inte medvetna om och de kan heller inte motivera denna sin uppfattning om naturens beskaffenhet.
Denna typ av essentialism innebär att naturen kan delas in i tydligt avgränsade kategorier och att sådana kategorier har en objektiv inneboende natur.
För det andra, att detta får sådan betydelse för just somliga män kan, måhända, till viss del förklaras av den manliga kognitiva tendensen att tänka binärt, regelbaserat och i tydliga kategorier.
Att frångå sin essens (exempelvis könskromosomkonfiguration) innebär enligt detta att begå brott på en given ontologisk ordning. Frustrationen väcks av känslan att inte längre få påtala detta och att han där egentligen, det vill säga i kraft av sin essens, är en kvinna.
Det är helt fel. Det handlar om vad som är sant. Rättskänsla.
Frågan är snarare varför så många vänstermänniskor nästan maniskt försvarar det genom att försöka förvränga verkligheten, ofta med knäppa hypoteser som nu. Vad är det som gör det så svårt att acceptera verkligheten? Varför hatar de de som säger sanningen, ger dem epitet och försöker avhumanisera dem? Vilket förstås skapar hat och splittring i samhället, vilket kanske är målet för dem, då det är hatet som driver dem.
Egentligen menar jag att det handlar om att försöka försvara en tro som bygger på påhitt, falska dogmer. En sorts sekulär religion. Grunden är påståendet att könsidentiteten är en social konstruktion. Vilket vem som helst med ögon kan se inte stämmer och som du själv påtalar. Kvinnor och män beter sig, tänker och känner olika utifrån sitt kön generellt.
Utifrån den lögnen drar man slutsatsen: Om könet är en social konstruktion, kan man vara vilket kön man vill. Det är individen som bestämmer vad den är och därför är trans ett objekt för det, där man försvarar deras rätt att själva bestämma sitt kön.
En jämställdhetsfråga egentligen, man vill utrota könen. Alla föds som tomma blad och det är bara samhället som skapar könsskillnaderna. Det är yttervänsterns dröm om den grå massan. Den absoluta jämställdheten. Ingen ska stå över den andre. Om det innebär att alla förtrycks och blir fattiga, bryr man sig inte om. Det är den absoluta jämställdheten som är målet i allt de företar sig. Homo sovjetis. Vilket även skapar konflikten i samhället. Könskriget, hatet, splittringen.
Problemet blir nu, som vanligt när det gäller vänstern. Den inbyggda inkonsekvensen i deras åsikter. För att försvara trans, säger man att de föds med sin könsidentitet. De är födda i fel kropp. Alltså är deras könsidentitet medfödd. Men det går helt mot att könsidentiteten är social, som man också anser. Båda kan förstås inte vara sanna då de står mot varandra,
Ändå kan man hålla båda åsikterna i huvudet samtidigt. Beroende på om det handlar om marxistfeminismen eller om trans, gäller olika dogmer och "sanningar".
Nu försöker du lösa paradoxen med din essentialism och säga att eftersom det finns ytterlighetsyttringar så går det inte att säga något säkert om könen. Men det är falsk diktomi, för det gäller inte generellt och inte könen alls. Du försöker vränga verkligheten, utifrån en tro, en sekulär religion.