Jung talade om projicering av en skugga, dvs. att en person som själv har en mörk sida (som hen inte vill vidkännas) i stället försöker "bekämpa" denna skugga genom att projicera den på ett abjekt. Detta abjekt blir vad som personen kan ta ut sina hatkänslor på i en kontext som blir ofarlig då hatet riktas utåt . Med abjekt menas här alltså en extern fiende. För många heterosexuella cismän så verkar transkvinnor få spela rollen som abjektet/skuggan. Många män blir väldigt arga när de hör att transkvinnor egentligen är män som byter kön bara för att få gå in på damernas omklädningsrum. Väl där inne har transkvinnorna (eller egentligen då männen enligt narrativet) en hel buffé av nakna kvinnokroppar att skåda med sina ögon.
Det är ytterst sällan som kvinnor blir aggressiva när det gäller trans, och stödet för trans är större hos kvinnor. De enda kvinnor som verkar driva någon form av organiserad kamp mot transrörelsen är transexklusiva radikalfeminister (terf). Terfar är ju dock totalt marginaliserade i den generellla feministiska debatten. Kajsa Ekis Ekman till exempel fick ju enormt mycket mothugg för hennes uttlanden om biologiskt betingad könstillhörighet.
Handlar transfobin hos män egentligen om en nedtryckt och internaliserad bild av att män är perversa och längtar efter att stå som Peeping Tom (fluktare) och titta på nakna kvinnor? Män sägs ju vara ledande inom både pornografiskt material (ofta kombinerat med skamkänslor efter en avslutad runkstund) samt tjuvtittande över staket på badplatser med mera.
Olika upprörda känslor kommer ju också fram när småflickor sminkar sig, då ryts det från män om att man inte ska sexualisera tonårsflickor. Dessa män kanske är de som i sitt hjärtas innersta vrå längtar efter att få spänna på en liten Lolita?
Det är ytterst sällan som kvinnor blir aggressiva när det gäller trans, och stödet för trans är större hos kvinnor. De enda kvinnor som verkar driva någon form av organiserad kamp mot transrörelsen är transexklusiva radikalfeminister (terf). Terfar är ju dock totalt marginaliserade i den generellla feministiska debatten. Kajsa Ekis Ekman till exempel fick ju enormt mycket mothugg för hennes uttlanden om biologiskt betingad könstillhörighet.
Handlar transfobin hos män egentligen om en nedtryckt och internaliserad bild av att män är perversa och längtar efter att stå som Peeping Tom (fluktare) och titta på nakna kvinnor? Män sägs ju vara ledande inom både pornografiskt material (ofta kombinerat med skamkänslor efter en avslutad runkstund) samt tjuvtittande över staket på badplatser med mera.
Olika upprörda känslor kommer ju också fram när småflickor sminkar sig, då ryts det från män om att man inte ska sexualisera tonårsflickor. Dessa män kanske är de som i sitt hjärtas innersta vrå längtar efter att få spänna på en liten Lolita?