Ord och uttryck som du stör dig på [Sammanfogad tråd]

Sorry för tredje inlägget i rad… När slutade folk med objekt efter ordet lämna? När jag växte upp kunde man absolut inte säga att någon lämnade utan att precisera vad vederbörande lämnade, nu är det aldrig någon som skriver det längre, utan bara ”han lämnade”. Har ej heller sett det diskuteras någonstans utan alla verkar helt ha accepterat denna förändring utan att reagera?

Undrar också över orden orange och lila: min fröken på lågstadiet (tidigt 90-tal) lärde oss att de var oböjliga. Det hette alltså ”den orange tröjan” och inte ”den orangea tröjan”. Låt gå för lila men orange böjer folk absolut - hade min lärare fel eller är det ytterligare en språkregel som ingen brytt sig om? (Mer än jag då…)

Enligt SAOL ändrades synen på ordet orange och dess oböjlighet redan innan din tid på lågstadiet. I SAOL 10 (1973) anges att orange är ett "oböjl. adj.", men i SAOL 11 (1986) får man istället veta att det är "mest oböjl., best. o. pl. stundom orangea". Enligt SO accepteras inte blott "den orange tröjan" och "den orangea tröjan", utan även "den oranga tröjan".

Hur gör du i talspråk? Hörs det ett a efter orange när du säger "den orange tröjan"?

Det hör ju till att språket luckras upp och blir mer tillåtande. Den »oranga« tröjan låter som ett alluderande på läsken Loranga. I talspråk är ju orange helt okomplicerat, men hur tillåtande det än blir så ser det inte riktigt klokt ut i skrift.

Jag håller mig till orangefärgad om jag skriver, varvid det blir lätt att hantera. Det är ju egentligen om man direktöversätter det till svenska, apelsinfärgad. Ingen vettig människa säger väl att tröjan är »apelsin«.

Det är ju samma problem med beige. Det förekommer ju även olika dialektala uttal: [bä´∫] eller [be´∫].

"Killgissa"

Tack för svar!
Får väl erkänna att det känns mest naturligt med ”orangea” när jag pratar. Fast ibland säger jag faktiskt ”den orange…”, tillräckligt lydigt lågstadiebarn innerst inne fortfarande…

När jag själv gick i första klass hade jag en fröken som redan hade nått pensionsåldern, och enligt henne hette färgen brandgul. Det är lite synd att så få säger brandgul numera. Det ordet är ju t.ex. lättare att böja.

Om man föredrar brandgul eller orange som benämning på färgen ifråga har förstås redan diskuterats på flashback och annat håll:

(FB) Orange eller Brandgul?

(FB) Använder ni brandgul eller orange? (Gredelin, violett eller lila?)/Mod

https://www.facebook.com/groups/43017446175/?locale=sv_SE

"Man ska göra rätt för sig."

Det är säkert sant, men jag hatar när folk säger eller skriver det. Det låter så muppigt.

Eller "mannen".

I dagens rubriksvenska används bestämd form rutinmässigt utan någon uppenbar anledning. Dagsfärskt exempel från FT: "Expo-funktionären får fängelse efter grova rattfyllan". Varför inte "Expo-funktionär får fängelse efter grov rattfylla"?

Ingen, i betydelsen att ingen skulle göra det..


Samt jobba hårt, ifrån någon som antagligen inte jobbat hårt...
Borde kanske gå ut från regeringskansliet, sätta på sig hjälmen och hjälpa till vid ett vägbygge eller byta rälsar på en järnväg...

Stör mig också som fan på folk som säger "Ingen gör så", "Ingen tänker så" eller tvärtom "Alla förstår detta"., "Alla drabbas av detta förr eller senare". Ofta folk med ett väldigt auktoritärt tänkande där de utgår endast från sig själva och sina erfarenheter, och tror att de talar för "alla".

Js just ja, gillar inte riktigt ordet online, som i reklamen


eller när de säger online eller i appen, vad då appen är ju också online eller rättare sagt på nätet, tycker mest det bara en en webläsare du bara kan kolla just den butiken eller nåt med


Ordet supa, känns så, folk ska totalt dricka lite alkohol tills de ligger halvdöda, känns så himla grav alkoholist, de som sitter på parkbänken