Äldre svenskar bland de lyckligaste i världen – men de yngre mår skit

Såg nyss en "pensionstips"-video på YT. Såna har jag sett massor av senaste året och blivit inspirerad av. Det handlar givetvis inte om hur man placerar pengar, utan mer av levnadstips när man lämnar arbetslivet.

I varje fall så var det ett citat jag fastnade för, och som passar utmärkt i den här tråden.
Det hjälper liksom inte vad vi gamlingar kommer med för råd i den här tråden. Råden faller för döva öron. Och det var samma när jag var 20-30 år. Jag lyssnade inte på den tidens gamlingar.

Det är dessutom helt idiotiskt att man i skolan som andraspråk får lära sig skit språk som franska, tyska eller spanska.
Betydligt vettigare vore exv polska, singapore mandarin och liknande.

Enkäten låter rimlig, förmodligen ser det ut ungefär såhär:
18-30: Olyckliga
30-60: blandat?
60-75: Glada och nöjda (De som är sjuka har redan dött/orkar inte svara)
75+: Några pigga och nöjda kvar som svarar, men de flesta är trötta, har hemtjänst och lever i misär, svarar inte.

"Boomers", mer specifikt skulle jag säga de födda '40-'70 har haft de enklaste och rikaste liven på många sätt, och dragit upp stegen efter sig. Sedan är det mycket fel på unga idag men det är också mycket resultat av den politik boomers stöttat hela tiden.

Ett enkelt exempel är körkort. '70 var det mycket lättare att få och i dagens kronor kostade det bara 5-10Kkr. Idag kostar det 20-30Kkr. De fick dem enkelt då, och har sedan bara förnyat dem kravlöst. Många kan knappt köra och "vågar inte köra i stan, det är så krångligt"... Men de som tar körkort måste köra upp "i stan".

Yrkesliv följer samma mönster. De flesta "medelklassjobb" kräver nu universitetsutbildning, men de födda tidigt nog att jobba i yrket innan kravet kom har undantag. Vi hade lärare som bara gått gymnasiet när vi gick där men ville vi bli lärare även i lågstadiet så måste vi gå 4 år på universitet. I offentlig sektor är det många fasta utbildningskrav som de infört för att säkra upp sina egna jobb, och sett till att de hoppat upp en samhällsklass gratis. I privat sektor är det lite annorlunda såklart men det fanns goda möjligheter att arbeta sig upp som täppts till mer och mer.

Sedan är ju bostads och mark-prisökningarna enorma. De köpte hus billigt som man idag aldrig kunde ha råd med med motsvarande yrke. I stockholm är prisökningen 3x högre än inflationen. En speciell sak är bostadsrätterna, dessa var ofta bara ett alternativ till att hyra, inget man betalade stora pengar för. I mitt område kunde man köpa bostadsrätt för 10Kkr runt år 2000 som 2020 blev värd 400Kkr+. 40x pengarna! En nästan en halv miljon gratis bara för man är född tidigt, för de som bor ensamma och kanske inte hade råd med hus.

De ärvde ofta något hus av sina föräldrar med, ofta ute på landet och kanske bara någon sommarstuga men säg 200-500Kkr i dagens pengar. Säljs efter hand och pengarna förbrukas.

Ofta så kastas dessa fantastiska tillgångar som en släkt bara fått en gång genom historien bort innan de går bort eller i alla fall innan det når den yngre generationen. Huset från boomers föräldrar säljs. På huset som boomern köpte billigt tas nya lån ut som går till konsumtion. Man lever som man gjorde när man jobbade och åker på härliga resor vilket finansieras av lån på bostaden.

Sedan i livets höst så sviker hälsan, de blir sämre och blir beroende av hemtjänst och div. tjänser. de sista pengarna används upp, hemsjukvård kostar 2500/mån, städ 2000/mån... De blir olyckliga såklart och i och med hur hemtjänsten förändrats så får de tillsist möta verkligheten som vi levt med i 15år men då är det försent. Är de uthålliga nog hamnar de på boende men i slutet så är det sista de ser någon som säger något de inte förstår och som inte bryr sig.

Vad ska du komma med för råd gamling? ta ett studielån och hoppas att yrket du studerar till inte tagits över av AI när du är färdig?

Man äcklas bara över boomers arrogans och man förstår varför precis allt gått åt helvete med landet.

Läste idag att en ny knivattack hänt utanför en affär på parkeringen. Men gud så negativt av mig att läsa nyheterna nu tycker jag vi alla håller varann i händerna och sjunger we shall overcome så kommer allting att bli så jävla mycket bättre.

Jag tycker att du förråder din familj, ditt land, och gud. Speciellt delen om att njuta och ha det bra, medans allt brinner, var riktigt skruvad. Precis på grund av sånt som folk har så mycket emot äldre. Jag hoppas att du kommer tillbaka till verkligheten inom den lilla tiden du har kvar. Det finns fortfarande tid att göra rätt.

Jag bara hör orden "njuta och ha det bra" om och om igen i mitt huvud som en skräckfilm. Dom orden kommer hemsöka mig en lång tid framöver tror jag.

Om jag som äldre i solidaritetens namn försöker att må skit imorgon kommer då ungdomen att må bättre?

Åja, några år till och du själv blir en s.k hopplös boomer som ungdomarna pekar finger åt och försöker bemästra med vad de tror är livserfarenhet.

Ryck upp dig! Världen är full av chanser bara man ser möjligheterna och är öppen för förändringar.

Jag har då inte sett röken av den miljonen även om vi äger en BR.Tvörtom finns det ständiga utgifter i form av drift, inte minst uppvärmning, och renoveringar. Möjligen får man väl ut den summan när allt säljs och man transporteras, gaggig och iförd blöja, till äldreboendet.

Konstigare än så är livet inte.

Om du väljer sanning istället för vad som är bekvämt så kommer ungdomen må bättre. Alla vill tänka att de är bättre än andra och hade det svårare än andra, men jag vet inte om det faktiskt stämmer för äldre i sverige. Det är bara erkänna det så är vi på samma lag direkt.

Det är avundsjuka. Den här "jag är äldre och vet bättre" attityden kombinerat med ett lyckligt och enkelt liv är inte kul att se för yngre. Det är som att höra din chef säga att du måste jobba hårdare medans han är på semester med en drink medans din partner lämnade dig, din hund dog och din lilla lägenhet ruttnar.

Du fick ta del av en gemenskap och ett land med en framtidsvision. Livet handlar om kärlek, och den kärleken finns inte där för unga idag. Att prata om pengar är att missa poängen.

Tänk om jag kunde få prata om renoveringar och budget. Den verkligheten är så långt ifrån min att jag vill gråta.