Äldre svenskar bland de lyckligaste i världen – men de yngre mår skit

Där har du nog en del som är korrekt.
Tyvärr dog det under 80talet när allt skulle vara individuellt och pengar blev ledordet.
Själv minns jag 70talet i ett av sveriges miljonprogram.
Man snickrade gemensamt några mål till en grövsta.
Ett batteri av grabbar lånade sina föräldrars handgräsklippare för att folk en fotbollsplan.
Föräldrarna byggde gemensamt en scoutstuga, etc. etc.
De är de föräldrarna som är lyckligast.
Ingen hade speciellt mycket pengar, man reste inte mer än till mor och farföräldrar i andra delar av landet.
Men man gjorde saker tillsammans utan att kommunen måste fixa allt.
Det är de ni yngre måste komma tillbaka till.
Inte sura för att det inte finns allt ni vi ha utan ta tag i det och lös det gemensamt.

Inga alls! Som 25-åring hade jag hade inte frågat mig som 65-åring om nånting, en creepy gammal gubbe.

Men får jag som 65-åring en fråga från en yngre så skulle jag självklart försöka svara, men bara i generella termer. Eller snarare, jag skulle ställa motfrågor och få igång en dialog. För jag har inte alla svar. Långt därifrån.

Tråkigt att du inte tror att du kommer att lära dig nånting resten av ditt liv. Men jag tror du har fel. Du kommer att veta mer om dig själv och andra människor när du är 65.

Nu får du ursäkta, jag ska lämna den här tråden nu. Jag har fullt upp med att lära mig nya saker som 65-åring. Från andra som är yngre, och från andra som är äldre.

Ha ett bra liv, statisten!

Jag förstår att du mår dåligt om du tycker att det är fel att njuta och ha det bra. Det är alarmerande att du ser strävan efter att må bra som så hotande. Vem lärde dig att det är fel att njuta och ha det bra? Alla normala människor vill det.

Det är inte dom andra som får dig att må piss, det är du själv med din inställning. Varför ska du bestraffa dig för att världen brinner, det hjälper ingen, det gör ingen skillnad hur mycket du än lider med världen, du bara skapar ett inre helvete åt dig själv. Att bestraffa sig själv betyder inte att man bryr sig mer än andra. Att du själv ser till att du lider gör dig inte till en bättre människa, du är bara en masochist som förstör sitt liv.

Definitivt inte, fast en del verkar tro det. Vi kan aldrig bära någon annans börda på detta sätt. Mår jag dåligt får inte du heller må bara?

Vad än dom äldre väljer att tro på har ingen påverkan på dom yngre. Det är aldrig någons annans fel om du mår dåligt, undantag brottsoffer, vanvårdade barn o c v, det är du själv som med dina tankar och dina val ser till att du mår dåligt.

Du ser inte sanningen. Den här världen handlar om synd, och räddning. Synd sprider lidande som vågor och får alltomkring att ruttna. Högmod är en av de värsta synderna, om du begår den synden kommer andra att påverkas, om inte direkt fysiskt så sprider sig energin och hopplösheten.

"Den som försöker rädda sitt liv kommer förlora det, men den som ger sitt liv för mig kommer att finna det"

Dessutom så tror jag att de äldre har förstört samhället, inte bara sverige utan hela västvärlden. De växte upp i en värld där allt löser sig, man sopar saker under mattan och fokuserar på det bra istället för det dåliga. Men priset för att de äldre ska ha kunnat bara fokusera på det bra och vara optimistiska, är att de yngre generationerna tvingas bara fokusera på det dåliga, och vara realistiska.

Hade de äldre bara fokuserat på båda, hade de yngre också kunnat det. De lämnar det dåliga till de unga. För någon måste tänka på det, det är så verkligheten fungerar.

De äldres optimism och nonchalans har ett pris, men de vägrar erkänna det, istället fortsätter de bara på samma bana och attackerar de yngre när de tvingas fokusera på det dåliga som de äldre vägrade göra.

Det är ett gigantiskt svek, som kommer eka en lång tid framöver.

Priset för att du ska njuta och ha det bra, är att någon annan tvingas lida och kämpa. Kom ihåg det.

Då väljer jag renskav med potatismos, rårörda lingon samt ett gott rödvin till nu till lördagmiddag utan att behöva ha dåligt samvete.

Livet handlar om uppoffring, och lidande, det är bara att äldre har haft det så bra så de har aldrig sett den verkligheten. Istället handlar allt om att njuta och ha det bra. Försöker någon hota den inställningen så är den bara pessimistisk. Jävla psykiskt svaga bortskämda aristokrat äldre.

Vet du hur få av de som någonsin levt på denna jord som har kunnat "njuta och ha det bra" som ni har? Det är inte något naturligt, det är en anamoli, som ni vägrar dela med er av till andra på grund av er bortskämdhet. Det här är varför lidande är nödvändigt för att ens själ ska utvecklas, det perfekta exemplet.

Din avundsjuka får dig må dåligt. Om du var glad över att vissa äldre har det bra i stället för att önska att dom hade det lika jävligt som du har det, skulle du må bättre.

Många gånger vet dom äldre bättre, de har levt länge och har mer livserfarenhet. Man blir klokare med åren. I många andra kulturer vet man detta och har stor respekt för dom äldres kunnande. Även du kommer att bli klokare med åren, var glad att du har något bra att vänta på.

Alla äldre har inte ett lyckligt och enkelt liv, även om de har lärt sig vad som gör en lycklig och vad som gör en olycklig. Många har lärt sig att välja lyckan, det är sånt som man lär sig med åren. De äldre vet att de inte har mycket tid kvar och försöker göra det bästa med de åren som dom har kvar. Många är multisjuka, dom flesta har sjukdomar, de tappar kondition och styrka, de blir fula och rynkiga, allt detta förstår du inte eftersom många klagar inte.

Om du försöker se det som du har och dom inte har så kommer du att inse att du behöver inte vara avundsjuk för du som ung har så mycket mer än vad dom har. Skulle du vilja vara så gammal att du har bara några år kvar att leva? Skulle du vilja ha en kropp som rasar och får ständigt nya krämpor? Skulle du vilja ha dålig kondition och dålig balans, att inte kunna springa eller ens kunna gå normalt? Skulle du vilja se ut som dom äldre gör?

Kan du själv känna kärlek så finns den överallt, har alltid funnits.

Antagligen kommer jag aldrig få känna av hur det känns att ha en gammal kropp, det är nog sant. Jo sjävklart, vet jag att avundsjuka inte är bra, och att jag egentligen inte borde reagera som jag gör. Men samtidigt är det jävligt svårt att inte ge tillbaka med samma mynt ibland.

Men även om de äldre ofta vet bättre, så tror jag verkligen att det inte gäller i nutiden. Eller jo, de vet bättre hur man mår bra själv, men hur man gör det rätta, det verkar de ha missat totalt.

Samtidigt är de äldre ett hinder mot det. Kärleken kan finnas trots de äldre, inte att de skulle vara till hjälp. Det blir betydligt svårare.