Den här filmen har jag snubblat över ibland när jag läst om och bläddrat bland filmer. Jag har förstått att den ska vara kontroversiell.
Om man ändå ska göra en sådan här film, så hade jag gärna sett att man vågade ta i mer. Det kändes lite billigt emellanåt, som att de gjort det lite för enkelt och tamt. På ett sätt känns det som att man kör lite safe och inte vågar illustrera saker så vidriga som de var.
Jag menar inte att man måste se massa överdrivet blod och grafiska saker så, men man kunde ha filmat dessa scener på ett mer obehagligt sätt och gjort något mer av det. På det sättet kändes det lite billigt.
I övrigt var väl filmen inte särskilt bra, men intressant att se ur ett cineastiskt perspektivt.
Missade du att filmen är ifrån 1975?
Sånt som var provocerande på 70-talet
känns ju oftast inte särskilt provocerande idag.
Samtidigt står ju såklart Nazisterna
för ett slags tidlös ondska.
Jag såg den här filmen för flera år sedan
och jag minns att jag precis som du
tyckte att vissa saker i den kändes väldigt B.
Jag tycker förövrigt
precis lika illa som de flesta andra gör
om Nazisterna
men jag minns att jag samtidigt
helt klart gillade Ilsa som filmskurk.
Ska du se fler av Ilsa-filmerna?
Det finns ju 2 eller 3 st till
där hon fortsätter i andra miljöer.
__________________
Senast redigerad av GoneForever 2026-02-09 kl. 18:28.
Missade du att filmen är ifrån 1975?
Sånt som var provocerande på 70-talet
känns ju oftast inte särskilt provocerande idag.
Samtidigt står ju såklart Nazisterna
för ett slags tidlös ondska.
Jag såg den här filmen för flera år sedan
och jag minns att jag precis som du
tyckte att vissa saker i den kändes väldigt B.
Jag tycker förövrigt
precis lika illa som de flesta andra gör
om Nazisterna
men jag minns att jag samtidigt
helt klart gillade Ilsa som filmskurk.
Ska du se fler av Ilsa-filmerna?
Det finns ju 2 eller 3 st till
där hon fortsätter i andra miljöer.
Jag tycker ändå 70-talet är det bästa årtiondet när det gäller att provocera och ta ut svängarna. Det har aldrig vågats så mycket inom film som då anser jag. Därför blev jag lite besviken angående just det här.
Swiss family Robinson (1960). Skeppsbrott i Söderhavet
Disneyproduktion om en familj som lider skeppsbrott.
Man räddar vad som räddas kan från skeppesvraket, och man är ena rackans duktiga snickare som bygger ett makalöst trädhus av vrakdelarna.
Men pirater har sett familjen, som fattar posto på en bergstopp, där dom har släpat upp tonvis med stockar och stenar, som dom släpper ner på piraterna. När det börjar se illa ut kommer ett engelskt örlogsfartyg och jagar piraterna på flykten.
Man tycker att ön blir bra att kolonisera, och pappa Robinson blir guvenör
Ön familjen hamnat på bjuder på en osannolik fauna med djur som inte ens lever på samma kontinent
Det märks att filmen är lite äldre, man hade ingen större empati för djuren, som tvingades till ridning och kapplöpningar.
Bygger på en roman från 1812,
Det här var nog tänkt för en yngre publik, men 2+/5 kan jag ge den i alla fall.
Den här filmen är en lite gullig, lättsam komedi. Bra att se när man är trött och inte riktigt orkar något svårare.
Jag kan tycka filmer där Ben Stiller är med lätt kan bli lite träliga, tröttsamma och fåniga dock. Och den känslan letar sig in lite även här. Samtidigt var det några gånger där jag skrattade rakt ut.
Så det är lite blandade känslor och upplevelser jag har kring den här filmen.
Förövrigt måste de fått lite inspiration från filmen "The Ladykillers" när de gjorde denna. Det är en del som känns igen lite här och var. Främst den gamla damens utseende och naiva utstrålning. Sen det med orkestern som ska öva på övervåningen. Det är lite små saker här och där som känns igen från den filmen, som jag förövrigt uppskattar mycket.
En ny präst kommer till den nedgångna nunnedrivna skolan.
Bing Crosby som präst, och Ingrid Bergman som chefsnunna.
Bergman ombads att sjunga något på svenska, och det blev Vårvindar friska som ljuder ut i en amerikansk film.
Skolan är så illa ute att man tvingas sälja skolgården till en industrimagnat, denne låter bygga ett jätte modernt kontor. Industrimagnaten blir sjuk, men överlever, och anammar att det är saligare att giva än att taga, varpå han donerar sitt byggkomplex till nunneskolan
Dags att slakta en gammal klassiker.
Jag tyckte att det här inte var mycket att hänga i granen, 2/5
Till en liten sömnig ort i Skåne, flyttar en känd amerikansk gangster, Glenn Mortenson, in.
Orten håller andan, men inget händer, men landsfiskalen anar ändå oråd.
Det sker ett par våldtäkter på ett par unga damer, men inget kan bevisas. Landsfiskalen är frustrerad och svår att sätta dit Mortenson.
Han får sin chans när en lokal knäppskalle får för sig att göra en enmansrevolution, och med ett jaktgevär tvingar in poliserna i arresten, men landsfiskalen spelar med, och säger åt knäppskallen att revolutionen bara kan lyckas om Mortenson dödas.
Knäppskallen går till Mortensons hus, och skjuter ihjäl honom, och filmen slutar.
Den här filmen har aldrig tidigare hört talas om, och lite grann kan jag förstå det, för den var väl inte helt lyckad.
Men Ernst Gunter som landsfiskalen storspelade, även Per Oscarsson är med.
Scenerna var ojämt balanserade, en del scener drog ut rejält i tid. 2+/5 från mig
Om en jude som tvingades slåss mot andra fångar i Auschwitz.
Filmen börjar med att han misshandlade en vakt i Auschwitz och en vaktchef fick en idé att låta honom boxas. Vilket är ett totalt orealistiskt scenario eftersom en sådan fånge skulle i bästa fall skjutas på plats eller torteras till döds.
Det mer realistiska scenario skulle vara att han misshandlade andra fångar och tog deras bröd och hans hänsynslöshet gillades av vakter som fick en idé att låta honom boxas.
Han överlever och kommer till USA och börjar boxas där och när han berättar sin historia för en journalist och blir känd som boxaren från Auschwitz.
Hans historia är faktiskt ganska nobel jämfört med andra judar som arbetade som poliser i getton eller som capo i dödsläger.
Det är idag allmänt känt att de judar som överlevde gettot eller dödsläger var inga hjältar utan mördare... ofta sadistiska mördare, värre är SS vakter.
Själva filmen är bygger på klassisk underdog scenario och katarsis.
Jag ger det 2,5 /5
__________________
Senast redigerad av rex144 2026-02-11 kl. 00:34.
Jag gillar pokerfilmer!
Den här filmen är inget undantag, den är överlag väldigt bra. Jag kan dock tycka den blir lite för mycket hollywood-mjäkig eller hur jag ska uttrycka det. Lite för mycket mellanmjölk alâ hollywood helt enkelt. Ni som förstår, ni förstår
Jag gillar sättet filmen berättas på, speciellt i början, det där med när Damon kör lite berättarröst. Det påminner lite om hur filmen Casino berättas. Men det avtar ju sedan... dock är filmen bra ändå, men lite för snäll och len som sagt.. hollywood-mellanmjölk.
Sen har jag lite svårt för att Malkovich ska spela en ryss. Jag förknippar Malkovich så starkt med den amerikanska skådis han är, så det blir lite knepigt att se hans välbekanta ansikte spela en ryss helt plötsligt. Jag hade hellre då sett en för mig mindre känd skådis göra en sådan roll, varöfr inte en äkta ryss till och med?
Nåja... han gör iaf den rollen jävligt bra, det måste jag säga! Det är bara att jag har så svårt att tänka bort att han egentligen är amerikan när jag ser honom. Matt Damon och Edward Norton gör bra insatser dom också.
Musiken är väldigt bra tycker jag, den passar pokertemat på något sätt.
Ja... det finns en del saker som skaver lite med filmen som sagt. Främst det att Malkovich ska spela ryss och sen att det känns så ärke-hollywood över det hela på något sätt.
Jag hade gärna sett att man tagit ut svängarna lite till, gjort filmen lite mörkare. Det känns ofta så "safe play" när denna "ärke-hollywood-känsla" präglar filmerna anser jag.
Men ja... bortsett det så är det här ändå en väldigt bra film! Pokertemat är som sagt något jag gillar.
En familj flyttar in i ett hus, där dottern, som nyligen förlorat sin bästa vän, tycker sig förnimma en närvaro i huset. Snart visar det sig att det också finns ett spöke i huset, och att hela filmen utspelar sig ur detta spökes perspektiv, och det består i att kameran/spöket rör sig runt i huset, upp och nedför trappen och in i olika rum där de olika familjemedlemmarna befinner sig - i en timme och tjugofyra minuter.
De kanske försökte sig på ett unikt grepp, men slutresultatet blir mest bara ett familjedrama där en kamera följer efter skådespelarna, i.e. den lidande och slampiga dottern, den karriärinriktade och känslokalla modern, den vedervärdige sonen, och så den enda någorlunda vettiga personen i hushållet, fadern, och det blir efter ett tag ganska tröttsamt och icke-engagerande.
Det kanske bästa i hela rullen är en replik från fadern, som avslutar ett samtal mellan honom och den vedervärdige sonen: "There's an excellent man inside you, Tyler. I would love to se him soon."
I övrigt hade man kanske inte väntat sig Lucy Liu i en produktion som denna, som modern. Utöver det fann man Chris Sullivan som fadern, alltså han som spelar ambulansföraren i HBO's utmärkta serie The Knick.