Sakfrågan kan göras ganska lång. Ett axplock:
EU präglas i dag av omfattande byråkrati och en tungrodd politisk struktur som allt oftare fjärmar sig från sina medborgare. Regelverken växer i volym och komplexitet, ofta utan proportion till den faktiska nyttan. Resultatet blir ökade kostnader för företag och privatpersoner, samtidigt som den verkliga effekten uteblir.
Klimatpolitiken är ett tydligt exempel: omfattande regleringar och ekonomiska pålagor införs i Europa, trots att de globala utsläppseffekterna är marginella. Kostnaden bärs i stället av medborgarna genom högre skatter, dyrare energi och minskad konkurrenskraft.
Samtidigt ser vi en oroande utveckling där övervakning och kontroll av kommunikation – chattar, SMS och digitala samtal – normaliseras i säkerhetens namn. Detta sker på bekostnad av personlig integritet och grundläggande fri- och rättigheter.
EU:s valuta saknar dessutom en tydlig förankring hos medborgarna. Den upplevs alltmer som abstrakt och frikopplad från verkligt värdeskapande, medan besluten fattas långt från dem som påverkas.
Kontrasten blir än tydligare i Bryssel, där byråkrater ofta åtnjuter skattefria eller skattegynnade ersättningar, samtidigt som EU:s medborgare i många länder beskattas med 50, 60 – ibland upp mot 70 procent av sin inkomst.
I allt fler val inom EU väcks allvarliga frågor kring valens legitimitet. Valpåverkan och oegentligheter har påpekats i minst åtta val, utan att frågorna fått ett tydligt, förtroendeskapande avslut. Detta har bidragit till ett växande misstroende mot de demokratiska institutionerna.
Parallellt har EU upplevt en massiv invandring som befolkningen varken fått rösta om eller i bred opinion efterfrågat. Ändå har besluten drivits igenom uppifrån, ofta i direkt motsättning till väljarnas uttalade vilja.
Ett uppvaknande inom EU är sannerligen på sin plats.