Kommer jag svälta och dö? Bidrag?

"Nya systemet"? Vad är det nya som gör att folk kommer svälta till döds? Ingen kommer ju göra det. Du kan tex inte vara hemlös svensk medborgare i Sverige. Förutsatt att du nu inte gillar sprit eller droger mer än käk och bostad. Även om så kommer du ju liksom få otal chanser med tid på rehab innan och inte ens då kommer samhället ge upp om dig helt och hållet.

Jag bryr mig inte om ditt så kallade "självrespekt" eller i att få "mer" utav det. Jag är vad jag är, och jag står fast vid den jag är. Folk kan se mig som en loser hur mycket dem vill, rör inte mig något. Varför skulle jag bry mig? Folk kan kalla mig snygg eller ful, duktig eller kass, det betyder inget i mina öron. Bara ljud utan värde.

Med 6000kr i månaden har man inte råd helt enkelt men man blir väl inte så gammal iaf, har sökt alla typer av arbete

Ja det är ju ingen dans på rosor. Det var det ju inte heller för de som fick förtidspension för 30 år sedan. Det är ett liv på marginalen där man ständigt måste söka extrapriser och fundera på om man har råd med mjölk till kaffet typ.

Det blir ju då som för TS att tänka på. Bidrag kommer göra att du bara knappt håller dig flytande och mer bara existerar. Det är ju pengar från en lön som gör att du faktiskt kan leva. Köpa dig saker du vill ha.

Det var du själv som tog upp självrespekt, så helt obrydd om den kan du inte ju inte vara: ”Det handlar om självrespekt och att skydda sig själv, att vägra låtsas passa in och känna sig som en imposter.”. Dina ord, inte mina

Problemet med din inställning, förutom att du kräver försörjning av oss andra utan att ge någonting alls tillbaka, är att ditt liv bara blir att sitta av den tid du har. Om du inte har några drömmar, någon passion, inga nära relationer, inga planer och inga tankar på att se något annat, göra något annat eller uppleva något annat än din mammas källare - vad är det värt att du får vara ”dig själv”. Har du verkligen inga andra ambitioner med ditt liv än att sitta ensam framför en dator?

Jag håller inte alls med om din inställning till försörjning, men ditt liv är ditt att leva eller kasta bort. För tro mig, du kastar verkligen bort livet - och för vad? För att det är lättare, bekvämare och inte ger dig något motstånd? Det är ju som att äta snabbmakaroner hela livet för att de är lättuggade och blir färdiga snabbt.

Jag skulle ärligt talat inte ens byta mina sista 5 år i livet mot hela ditt liv, för du har ju valt ett liv som saknar allt som gör dig levande. Du måste föra en närmast vegetativ tillvaro där dina nödvändigaste behov visserligen uppfylls, men du går ju miste om allt det roliga. Testa att leva istället, vetja!

Ja det är ju ingen dans på rosor. Det var det ju inte heller för de som fick förtidspension för 30 år sedan. Det är ett liv på marginalen där man ständigt måste söka extrapriser och fundera på om man har råd med mjölk till kaffet typ.

Det blir ju då som för TS att tänka på. Bidrag kommer göra att du bara knappt håller dig flytande och mer bara existerar. Det är ju pengar från en lön som gör att du faktiskt kan leva. Köpa dig saker du vill ha.

Du har under sex års tid visat att du är arbetsför. Att du ogillar att arbeta ger absolut ingen rätt till bidrag. Jag som skattebetalare kommer göra allt jag kan för att se till att du inte kommer att få ett korvöre. Var så säker. Varför skulle jag vilja betala ditt uppehälle, för att du vantrivs med att arbeta? Förstår du hur absurt det är?

/AI

Att skaffa mat är väl inte svårare än att du skaffar ett fiskespö och håller dig till potatis och grönsaker från mataffären. Dumpstra om du måste, men man klarar sig på väldigt mkt mindre pengar/män än vad man tror.

Jag är 28 år gammal. Jag slutade jobba för typ 5-6 år sedan. Lyckades under mina arbetsår spara ihop en hyffsad klumpsumma pågrund utav snålhet och 0 intresse av dem "roliga sakerna" man kan göra med pengar.

Det har varit så jävla skönt att slippa allt med arbetsliv och ekorrshjul. Inte saknat arbete 1 dag under min ledighet. ALLA dem arbetsplatserna jag varit på har känts som ren tortyr. Jag har älskat min utanförskap, att inte vara delaktig i samhället och att man kunnat isolera sig och göra det man vill. Har inga visioner eller ambitioner att skaffa flickvän (trots att många tjejer varit på mig), fixa hus och göra deg. Svensson livet är det absolut värsta tänkbara scenariot jag skulle kunna finna mig i. Jag är inte avundsjuk på kändisar, folk i min omgivning etc. Jag är endast avundsjuk på dem tursamma jäklarna som lyckats få bidrag utav systemet!

Hur som helst, med tiden så blev pengarna såklart mindre och mindre. Jag ansökte genom åren om diverse bidrag som typ bostadsbidrag (men jag var tydligen för fattig för att få det lol. "För liten inkomst"), vart nekad A-kassa trots att jag varit med där under mina arbetsår (självklart, eftersom dem inte ens är till för att hjälpa en) så gick ur den skiten också.

Eftersom jag inte resonerar som min omgivning så fick jag den dumma ideen att kontakta Psykiatrin för att se vad som "var fel på mig". Fick diagnoserna ADHD kombinerad form 2 och Autism 1. Fick knark på recept som utlöste paniksyndrom mm så ADHD-medicin var inte någon life-saver direkt. Det är den enda hjälpen jag fått utav psykiatrin under 2 års tid.

Vart rekommenderad att ansöka om aktivitetsersättning, fick läkarutlåtanden etc gjorda där det stod att jag "absolut hade rätt till aktivitetsersättning" men FK fortsatte neka mina ansökningar om och om igen under 1 års tid. Vart även sjukskriven av en läkare men dem nekade även sjukersättning lol.

Sååå, pengarna blev knappa och tillslut vart jag tvungen att sälja lägenheten och bilen. Flyttade hem till morsan och har levt här nu i typ 1 års tid. Nu har jag endast någon tusenlapp kvar, dem enda fasta utgifterna jag har kvar är mobilen och gymmedlemskap. Tänker att jag säger upp dem två så har jag iallafall 0 fasta utgifter.

HUR som helst, antar att det jag har kvar är att ansöka om är Ekonomiskt bistånd? Eller kommer jag bli nekad det pågrund utav att jag bor hemma nu oxå? XD
Jag lever alla dagar i veckan hellre på ekonomisk minimum, typ några tusen i månaden än att ha ett jobb och få 100 000kr i månaden. Vad gör jag nu??? har jag rätt att flytta in i någon Gruppbostad eller dylikt?

På vilket sätt har jag visat att jag är arbetsför?
Om man läser i tråden verkar det tyvärr för din skull vara så att jag endå kommer kunna få ekonomiskt bistånd vilket var det jag frågade om i tråden Vem tror du kommer vilja anställa mig förresten? Efter mina 6 år av arbetslöshet

Jag har testat att "leva", jag är färdig med det. Testat det världen har att erbjuda. Vad ska du ens göra med pengar? Allt roligt är i princip olagligt. Jag tyckte det var kul att gå på rave förr i tiden och ta MDMA någon gång om året. Men då tog konstapeln mig och straffade mig för att jag "hade roligt". Sedan blev jag nekad jobb och diverse saker pågrund utav att jag hade "kul", så går det om man försöker ha kul! Så nej, jag avstår gärna. Jag vill bara överleva. Eller tja, kroppen vill iallafall överleva. Jag är för feg för att ta livet av mig också. Jag är rädd för att dö.

Jo jag har vissa själviska ambitioner som tex bodybuilding, men det gör jag på egen hand och har inget med samhället att göra.