Kommer jag svälta och dö? Bidrag?

Jag är 28 år gammal. Jag slutade jobba för typ 5-6 år sedan. Lyckades under mina arbetsår spara ihop en hyffsad klumpsumma pågrund utav snålhet och 0 intresse av dem "roliga sakerna" man kan göra med pengar.

Det har varit så jävla skönt att slippa allt med arbetsliv och ekorrshjul. Inte saknat arbete 1 dag under min ledighet. ALLA dem arbetsplatserna jag varit på har känts som ren tortyr. Jag har älskat min utanförskap, att inte vara delaktig i samhället och att man kunnat isolera sig och göra det man vill. Har inga visioner eller ambitioner att skaffa flickvän (trots att många tjejer varit på mig), fixa hus och göra deg. Svensson livet är det absolut värsta tänkbara scenariot jag skulle kunna finna mig i. Jag är inte avundsjuk på kändisar, folk i min omgivning etc. Jag är endast avundsjuk på dem tursamma jäklarna som lyckats få bidrag utav systemet!

Hur som helst, med tiden så blev pengarna såklart mindre och mindre. Jag ansökte genom åren om diverse bidrag som typ bostadsbidrag (men jag var tydligen för fattig för att få det lol. "För liten inkomst"), vart nekad A-kassa trots att jag varit med där under mina arbetsår (självklart, eftersom dem inte ens är till för att hjälpa en) så gick ur den skiten också.

Eftersom jag inte resonerar som min omgivning så fick jag den dumma ideen att kontakta Psykiatrin för att se vad som "var fel på mig". Fick diagnoserna ADHD kombinerad form 2 och Autism 1. Fick knark på recept som utlöste paniksyndrom mm så ADHD-medicin var inte någon life-saver direkt. Det är den enda hjälpen jag fått utav psykiatrin under 2 års tid.

Vart rekommenderad att ansöka om aktivitetsersättning, fick läkarutlåtanden etc gjorda där det stod att jag "absolut hade rätt till aktivitetsersättning" men FK fortsatte neka mina ansökningar om och om igen under 1 års tid. Vart även sjukskriven av en läkare men dem nekade även sjukersättning lol.

Sååå, pengarna blev knappa och tillslut vart jag tvungen att sälja lägenheten och bilen. Flyttade hem till morsan och har levt här nu i typ 1 års tid. Nu har jag endast någon tusenlapp kvar, dem enda fasta utgifterna jag har kvar är mobilen och gymmedlemskap. Tänker att jag säger upp dem två så har jag iallafall 0 fasta utgifter.

HUR som helst, antar att det jag har kvar är att ansöka om är Ekonomiskt bistånd? Eller kommer jag bli nekad det pågrund utav att jag bor hemma nu oxå? XD
Jag lever alla dagar i veckan hellre på ekonomisk minimum, typ några tusen i månaden än att ha ett jobb och få 100 000kr i månaden. Vad gör jag nu??? har jag rätt att flytta in i någon Gruppbostad eller dylikt?

Om du vägrar jobba så kommer du att dö, ja.

Låter som att du är arbetsskygg. Du kan ju inte leva på morsan för alltid.
Har sett att det råder stor brist på bussförare, så det kanske kunde vara en karrirär.
Du kommer vara enda svensken bland alla Somalierna, men det är ju så det är i dagens sverige.

Jag jobbar själv på distans. Det jag hatar mest är att åka in till kontoret och umgås med människor.
Men jag kan sitta hemma i princip varje dag, och göra det där kneget och casha hem.
Så klart ligger chefen på mig i röven om "självskattning", "kompetensutveckling", "uppdatera min profil" och massa annat skit man tyvärr måste göra. Allting är till för att de ska samla ihop bevis för att jag inte når upp till målen för att få extra löneökning bara.

Men det kanske kunde funka bättre för dig om du kunde jobba helt hemmifrån.

Dega i 5-6 år låter fan najs men vad gör du under den tiden som är så mycket roligare?
Vilken a-kassa var/är du med i?

Jag läste nyss om nån kärring som flyttade ut någon norrländsk skog och levde på typ picklad älg eller nått. Det kanske vore något.

Det här är precis varför hela det svenska bidragssystemet är en skam. Du har gjort allt rätt, följt reglerna, kämpat med diagnoser och papper – och ändå blir du konstant nekad. Samhället belönar inte de som sköter sig, det belönar byråkratin och skenheligheten. Att du hellre lever fritt på minimum än att låta dig krossas av ekorrhjulet är ren logik. Kör ditt eget race tills hela bluffen rasar – vi som ser det står bakom dig.

Det finns väl några alternativ.

Du vet vad du inte gillar, så varför inte satsa på något som du faktiskt gillar att göra? Det är väl bara din fantasi som sätter gränsen typ.

Tycker att du ska behålla mobil + träning. Det ena behöver man och det andra mår man bra av, så tar du bort dem så kommer du må mkt sämre. Det finns ju kontantkort om du vill ha det så, jag skulle oavsett välja ett obegränsat abb eller kontantkort.

Att skaffa mat är väl inte svårare än att du skaffar ett fiskespö och håller dig till potatis och grönsaker från mataffären. Dumpstra om du måste, men man klarar sig på väldigt mkt mindre pengar/män än vad man tror.

Tja lite så är det. De enda som verkligen får loss pengar är riktiga bedragare som har falska intyg på allvarliga diagnoser, typ 50% handikapp och liknande fast de egentligen kan gå.

Har du hört talas om uttrycket "Den som inte arbetar, skall inte heller äta" någon gång?

Varför skulle du vara förtjänt av någon form av bidrag, när du helt enkelt bara är en lat jävel som är för bekväm för att klippa dig och skaffa dig ett jobb, och försörja dig själv istället för att leva som en vuxen parasit på din stackars mamma?

Låt gissa att du röstar vänster - eller hur?

Nej du kommer inte att svälta. Gå till soc och säg att morsan slängt ut dig. Du har noll och inget. De är då lagligt skyldiga att ge dig en bostad och pengar till käk och annat som tex Internet.

Sedan kommer de ju ställa krav. Noll av missbruk som grundregel sedan att du måste försöka förbättra din situation. Genom att söka jobb.

För 30 år sedan hade der ju varit enkelt. Folk kunde då gå i sk förtidspension vid 28 enbart för de helt enkelt inte gillade att jobba. Idag svårare men svälta kommer du inte att göra.

Kan ju skriva in dig på arbetsförmedlingen och få typ 5k i aktivitetsstöd, om det är mer eller mindre än försörjningsstöd när du bor hemma vet jag inte, söka jobb lär du få göra oavsett.

Att man har diagnoser, ger en inte någon förtur till något.

Att man självmant slutat jobba och bidra till samhällets alla funktioner för att man vill göra revolt mot samhället, för att sedan när det börjar knipa grina över hur jävla synd det är när man inte får någon hjälp är rena Aftonhoran reportaget.

Gällande A-kassan så gäller följande, vilket du inte heller verkar förstå.
Du ska vara inskriven hos Arbetsförmedlingen, aktivt söka lämpliga jobb och lämna in aktivitetsrapport varje månad så varför tror du att du ska få A-kassa???

Är man 28 år och inte har helt hål i huvudet så förstår man problematiken.

Jobba din parasit!