Citat:
Ursprungligen postat av
Prepper
Beklagar dina dåliga erfarenheter av män.
Kan förstå att du inte vill uppleva detta igen.
Känner du dig rädd för män ?
Nej jag är inte det minsta rädd för män. Däremot så har män inneburit att jag istället byggt upp ett raseri som triggas av flight or fight. Problemet är att jag sökte vård i åratal för PTSD utan att få någon behandlimg eller diagnos överhuvudtaget.
Jag är
inte den kvinna, en man borde jävlas med för mycket. Kan låta gäll i början, bli osäker, gråta. Men när en gräms är nådd är jag på en annan nivå än vad många män hamnar på under en fight. Och det är åratal av smärta som omvandlats till hat. Ändå försöker män skada i tron att man är ett enkelt offer, någon att såra och trycka ner för att de är män och män gör sådant på rutin (härskartekniker).
Svårt att förklara. Man är den man är. Lugn och så. Min farbror skulle inte försöka om han förstod bättre och med det att lika lite som han bryr sig om min pappa (han sa senast att han sagt åt min farsa efter ett självmordsförsök att det var jävligt att han misslyckats) förstår han att jag är min pappas dotter.
Män ser kvinnor som svaga för att de är så upptagna med att tro att de själva är maktfullkomliga. Att de är störst, starkast. Farligast.
Jag älskade mitt ex för att jag var en god människa i åratal. Jag är osäker på vilka jag kanske älskar idag men känner inte särskilt mycket för någon.
Kärlek är inte villkorslös och utan kärlek finns bara likgiltighet.
Med det så menar jag inte att jag är likgiltig för människor jag har haft i mitt liv. Absolut inte. Finns många människor jag bryr mig om. Min pappas släkt ingår däremot inte bland människor jag har band till.
Det är därför jag utan att blinka kan försöka mig på att binda dem eller barnen omkring dem (deras barn menar jag) till vad som helst. Jag bryr mig inte om de kommer lida eftersom de vet vad jag genomidit utan att någonsin tillfört mig något, men stjäl de mitt arv så ler jag vid deras gravar.
En man gborde något han inte borde och sedan något mer och även hans kompis. Sedan kom han hem till mig och från ingenstans anklagade han mig för att vara en häxa, för att han varit med om någon bilolycka. Det var någon som inte visste ett smack om något med att jag ens ägde en tarotlek. Än mindre att jag gjort några ritualer för att skydda mig från andras ondska och förbanna mitt eget blod vid händelse av min död. (Blod som i skuld menar jag). Ver du varför han kom hem till mig och anklagade mig för att vara en häxa även om han var lugn och inte såg ut att mena allvar. Han visste vad han själv gjort mot mig. Ja utöver att han var galen dvs. (Jag är inte en häxa

)
Jag är inte rädd för män och jag är inte längre ung nog för att män och kvinnor ska frukta mig såsom män och kvinnor fruktar unga kvinnor bara förmatt de är unga kvinnor.
Man kan berätta om fel många gånger om utan att de som hör börjar göra rätt. Tro mig, min farmor och min farbror säljer gladeligen min farbrors enda dotter och dotterdotter till djävulen. För människor som gör fel, tror att de aldrig kommer att straffas. De gör fel för att de tror att de kan komma undan. När ngt sedan händer ser de dem själva som offer eller som utsatta. Men tänk om människor faktiskt kan manifestera deras egen skuld i att råka illa ut dem själva också och inte vara dem som de låter leva i utsatthet eller utsätter.