Orsakerna till att kvinnor idag inte vill ingå relationer

Jag tror att det är en ohälsosam utveckling hos unga kvinnor vi ser. Om sisådär 20-30 år kommer vi se en sällan skådat peak var gäller psykisk ohälsa hos ensamma barnlösa kvinnor i 40-50-årsåldern. Glöm inte var ni läste det först! Peace out…

Beklagar dina dåliga erfarenheter av män.

Kan förstå att du inte vill uppleva detta igen.


Känner du dig rädd för män ?

Många fel här..

EQ är pseudovetenskap.

Kvinnliga ledare har i genomsnitt startat fler krig än män genom historien, detta finns det forskning på.

Det är extremt sällsynt att en man tar till våld bara för att han inte får som han vill.

Nej jag är inte det minsta rädd för män. Däremot så har män inneburit att jag istället byggt upp ett raseri som triggas av flight or fight. Problemet är att jag sökte vård i åratal för PTSD utan att få någon behandlimg eller diagnos överhuvudtaget.

Jag är inte den kvinna, en man borde jävlas med för mycket. Kan låta gäll i början, bli osäker, gråta. Men när en gräms är nådd är jag på en annan nivå än vad många män hamnar på under en fight. Och det är åratal av smärta som omvandlats till hat. Ändå försöker män skada i tron att man är ett enkelt offer, någon att såra och trycka ner för att de är män och män gör sådant på rutin (härskartekniker).

Svårt att förklara. Man är den man är. Lugn och så. Min farbror skulle inte försöka om han förstod bättre och med det att lika lite som han bryr sig om min pappa (han sa senast att han sagt åt min farsa efter ett självmordsförsök att det var jävligt att han misslyckats) förstår han att jag är min pappas dotter.

Män ser kvinnor som svaga för att de är så upptagna med att tro att de själva är maktfullkomliga. Att de är störst, starkast. Farligast.

Jag älskade mitt ex för att jag var en god människa i åratal. Jag är osäker på vilka jag kanske älskar idag men känner inte särskilt mycket för någon.

Kärlek är inte villkorslös och utan kärlek finns bara likgiltighet.

Med det så menar jag inte att jag är likgiltig för människor jag har haft i mitt liv. Absolut inte. Finns många människor jag bryr mig om. Min pappas släkt ingår däremot inte bland människor jag har band till.

Det är därför jag utan att blinka kan försöka mig på att binda dem eller barnen omkring dem (deras barn menar jag) till vad som helst. Jag bryr mig inte om de kommer lida eftersom de vet vad jag genomidit utan att någonsin tillfört mig något, men stjäl de mitt arv så ler jag vid deras gravar.

En man gborde något han inte borde och sedan något mer och även hans kompis. Sedan kom han hem till mig och från ingenstans anklagade han mig för att vara en häxa, för att han varit med om någon bilolycka. Det var någon som inte visste ett smack om något med att jag ens ägde en tarotlek. Än mindre att jag gjort några ritualer för att skydda mig från andras ondska och förbanna mitt eget blod vid händelse av min död. (Blod som i skuld menar jag). Ver du varför han kom hem till mig och anklagade mig för att vara en häxa även om han var lugn och inte såg ut att mena allvar. Han visste vad han själv gjort mot mig. Ja utöver att han var galen dvs. (Jag är inte en häxa )

Jag är inte rädd för män och jag är inte längre ung nog för att män och kvinnor ska frukta mig såsom män och kvinnor fruktar unga kvinnor bara förmatt de är unga kvinnor.

Man kan berätta om fel många gånger om utan att de som hör börjar göra rätt. Tro mig, min farmor och min farbror säljer gladeligen min farbrors enda dotter och dotterdotter till djävulen. För människor som gör fel, tror att de aldrig kommer att straffas. De gör fel för att de tror att de kan komma undan. När ngt sedan händer ser de dem själva som offer eller som utsatta. Men tänk om människor faktiskt kan manifestera deras egen skuld i att råka illa ut dem själva också och inte vara dem som de låter leva i utsatthet eller utsätter.

De kvinnor jag vet som avsagt sig partnerrelationer med män har gjort det för att det bara tar energi ifrån dem. Att leva med en man är som att leva med ett barn och det är inte alla som har tid och ork för det.

Det blir som när man skaffar sig ett husdjur. Man får ställa sig några frågor först. Har jag plats för mannen? Har jag råd med mannen? Har jag tid med mannen? Har jag ork att se efter mannen?

De är som djur. Man matar och städar efter dem.

Det beror på en felinriktad mödrainstinkt. Kvinnan tar automatisk kontroll över hemmet eftersom hon är en hona och honor bygger bo.

När mannen inte inrättar sig efter hennes regler så placerar hon honom undermedvetet i barnkategorin.

Har tanken aldrig slagit dig att män aldrig tvingar kvinnor att mata dem och städa efter dem? Ändå tar många kvinnor på sig denna uppgift, vad tror du det beror på?

Fast många män blir väldigt lata när de bor med en kvinna. Lata på många olika sätt.

Hur överlever mannen när han bor själv då? Hur går det för singelpappor med ensam vårdnad som får klara sig utan kvinnan så kallade "dubbelarbetande" och "projektledande"?

Det verkar finnas en outtalad uppfattning att så som kvinnor vill ha hemmet är per definition det rätta sättet. Den kvinnliga instinkten att bygga bo är enormt stark samtidigt som kvinnor verkar helt blinda för att den instinkten ens existerar.

Ge fan i att laga mat och städa ett tag så får du se vad som händer. Mannen kommer inte svälta ihjäl och hemmet kommer inte bli en svinstia.

Vad av att de blir lata när de bor med en kvinna förstod du inte? Jag menar exakt det du skriver. Hade de inte bott med en kvinna hade de klarat mer själv. Som att komma ihåg vilken dag gympapåsen ska med ungen till skolan och när fotbollsträningen är. Men när de bor med en kvinna är det som att de inte tycker de behöver använda hjärnan.

Fast här gäller det väl att vara lite taktisk som snubbe, blir han för bekväm så är det väl inte helt ovanligt att kärringen drar och han får hela lasset själv istället?

Ja eller hela lasset varannan vecka, så halva lasset. Vilket hade varit rimligt även inom relationen och kunnat rädda den. Bättre ekonomiskt hade det blivit också.

Hur kan man packa en gympapåse som redan är packad? Om kvinnan packar den kvällen innnan medan mannen packar den 10 minuter innan ungen ska till skolan så kan han ju inte packa upp den bara för att packa om den igen eller hur? Likaså med disk, tvätt, städ osv.. Om kvinnan redan gjort det så är det ju för sent?

Poängen jag försöker göra och som du och i princip alla andra kvinnor verkar fullständigt blinda för är att DIN tidsplan och DITT sätt inte är det "rätta" sättet. Det är två vuxna människor inblandade men eftersom kvinnan vägrar släppa kontrollen i hemmet så får hon leva med att ta skiten själv.

Män är inte lata, det är kvinnor som är kontrollerande.