Citat:
Ursprungligen postat av
GregerMedeltid
Hela nordöstra Storbritannien är fyllt av nordiska ortsnamn efter vikingarnas härjningar, men det är kanske lite långsökt att se dem som just svenska låneord. De flesta vikingar där kom ju ursprungligen från Danmark och Norge, och språket de talade var fornnordiska, innan svenska dykt upp som ett särskilt språk.
Absolut så är det låneord från
nordiska, och varken från svenska, danska eller engelska, som inte existerade då.
Vad det gäller engelska ortsnamn så måste min favorit vara
Skegness, med samma innebörd som Skäggnäs, vilket ju låter som ett typiskt svenskt ortsnamn.
Citat:
Ursprungligen postat av
GalenIPersilja
Thorpe kommer från vikingarnas invasion, betyder nybygge/gård/torp.. Scunthorpe, tex.
Och vad kan by i engelska ortsnamnet Derby komma ifrån?
"Town" kommer från nordiskans benämning på en befäst gård, en så kallad gårdstun.
En lustig detalj är att det ryska ordet för stad, "grad", kommer från ordet gård.
Dvs att benämningen på städer, på två
vitt skilda språk, kommer från samma nordiska ord för gård.
För den som inte fattar så får jag väl förklara att många städer börjat som en enda gård, som blivit större, fått fler och fler grannar osv.
Citat:
Ursprungligen postat av
Paris24
Vindöga är ett av 900 skandinaviska ord, alla extremt vanliga som "man" "hus" "sjö", i engelskan. Engelskan är extremt internationell eftersom england ständigt varit invaderat, och är uppbyggt av 10% skandinaviska, 20% latin, 30% franska om jag minns rätt.
Andra ord är Tuesday (tyrs dag), Wednesday (odens dag), Thursday (tors dag), starboard (styrbord).
PS fönster är franska fenetre som ersatte vindöga, Sverige tog in 1000-tals franska ord när Gustav III styrde landet.
Längre norrut, i Skottland, är det nordiska inflytandet ännu större.
Skottar kallar sina barn för "bairn". Inte "children".
Skottar kallar hus för "hus". Inte "house".
https://en.wikipedia.org/wiki/Bairn
Husbonde, som blev engelskans "husband" (make) är ju också ett klassiskt exempel på det nordiska inflytandet.
"Man" är faktiskt äldre än så. Kommer från protoindoeuropeiska "mon" eller "manu". Mer än 5000 år gammalt ord.
I hinduismen så är "manu" titeln på den som skapade mänskligheten, och var den första kungen.
"Sjö" är däremot intressant eftersom ordet, precis som "kalv" och "svärd" är urgermanska
men inte indoeuropeiska.
Kan rentav ha ett ännu äldre ursprung.
Angående veckodagarna så har du ju glömt Friday (Frejs dag), Sunday (Solens dag), och Monday (Månens dag).
Den enda av veckodagarna som
inte kommer från oss nordbor är "Saturday", som kommer från den romerska benämningen (Saturnus dag).
Mig veterligen kommer fönster från tyskans "fenster", redan på medeltiden, pga starkt tyskt inflytande. Hansan osv.
Citat:
Ursprungligen postat av
Paris24
smorgasbord.
Det var den kände kocken Tore Wretman som gjorde ordet känt i USA. Han lurade även svenskar att kalla franska ordet Baguette för "pain riche" eftersom han hade en restaurang som hette Riche. jag säger fortfarande pain riche.
Ordet kanske, men inte själva rätten/rätterna.
Smörgåsbord fick sitt internationella genomslag på 30-talet, i USA.
Svenska paviljongen på världsutställningen i New York, hade svensk restaurang med smörgåsbord.
Smörgåsbord var så populärt så att en av Chicagos flådigaste restauranger var en svensk restaurang vid namn Kungsholm, från 30-talet in på 70-talet.
Matnyttig artikel har du här:
https://www.chicagohistory.org/smorgasbord-and-a-show/
Citat:
Ursprungligen postat av
ZiggeZiggarett
Det kryllar av skandinaviska ord i engelskan efter danskens framfart där.
Det finns så det räcker liksom. Som att queen kommer från danskans kvinde. osv.
Nu får jag snart besserwisseröverdos. Måste tyvärr rätta dig. Queen kommer
inte från danskans kvinde.
Engelskans "queen", danskans "kvinde" (och svenskans "kvinna") är moderna ord som har samma uråldriga ursprung.
Kommer från det mer än 5000 år gamla protoeuropeiska ordet "gwenh", som betyder kvinna.
Cognate with Scots queen, wheen (“queen”), Old Saxon quān ("wife"; > Middle Low German quene (“elderly woman”)), Dutch kween (“woman past child-bearing age”), Swedish kvinna (“woman”), Norwegian kvinne (“woman”), Danish kvinde (“woman”), Icelandic kvon (“wife”), Gothic 𐌵𐌴𐌽𐍃 (qēns, “wife”), Norwegian dialectal kvån (“wife”). Related to and possibly merged with and/or absorbed some senses of English quean, from Middle English quene, from Old English cwene (“woman; female serf, quean”), see quean. Generally eclipsed non-native Middle English regina (“queen”), borrowed from Latin rēgīna (“queen”) (see Modern English Regina). Doublet of quean and gyne.
https://en.wiktionary.org/wiki/queen