Citat:
Ursprungligen postat av
Newkie
Själva frågan ”vad är Gud?” är rimlig – men det är också där resonemanget börjar glida.
Att det finns ett ursprung är ett öppet forskningsproblem, inte ett konstaterat faktum som automatiskt pekar på Gud. ”Ursprung” är ett beskrivande begrepp, medan ”Gud” är ett förklarande väsen med egenskaper och intentioner. Det ena följer inte av det andra.
Att alla religioner utgår från Gud säger dessutom inget om Gud, utan om religioner som mänskliga försök att hantera samma grundläggande frågor. Utan en tydlig definition av vad Gud är och vad som skulle skilja ett universum med Gud från ett utan, reduceras Gud till ett namn på vår okunskap – på samma sätt som Ra, Helios, Apollon, Sol (Sól), Surya, Shamash (Utu), Inti, Amaterasu, Tonatiuh och Lugh förde solen över himlavalvet i varsin religion.
Eller som Tor, Zeus, Jupiter, Indra, Perun, Taranis, Shango, Chaac, Tlaloc, Lei Gong och Ukko, när åskan ännu behövde en gud.
Samma sol. Samma åska. Samma värld. Olika gudar.
Du beskriver definitionen av god of the gaps.
Nja, skulle inte kalla det öppet forskningsområde. Om det är så att allting började med fotoner och "multipla bangs" (egentligen en big bang, men oberoende av rum) så är ju detta ursprunget.
Religion ses på bakvänt idag, vill jag hävda. Det var ju inte så här religioner uppkom. Människor
gjorde observationer och drog slutsatser. De fick en bild av hur verkligheten var beskaffad. Berättelser om förfäder och muntliga släktkrönikor blev viktiga, blodsband har alltid varit en stor del av religion (varför är ett ämne för en annan tråd).
Heliga män och kvinnor kunde hämta information i medvetandet, "genom andar".
Att man idag vill se detta som enbart kemiska reaktioner i hjärnan är ganska konstigt, men som sagt:
Forskningen på området har börjat ta fart pga Ai.
Gud är inte ett namn på okunskap, faktiskt en mycket modern och märklig syn på saken. Den Gud som är ursprunget till allt kan faktiskt observeras i allting, och har så blivit under tusentals år. Någonting som är en kärna och ger ett återkommande mönster i allting.
Tyvärr har väl den moderna kristenheten också till stor del anammat den syn på religion du här tar upp. Jag möter iaf en ofta platt och tämligen historielös teologi i kyrkorna (även bland andra religioner). Så har det dock inte alltid varit.