Citat:
Ursprungligen postat av
Duke-Of-Wellington
Väldigt mycket. Ett erkännande i polisförhör är lika mycket värt som toapapper.
Nu var det ju inte det som diskuterades, varför som sagt den juridiska processen och de principer som gäller där inte har något som helst med det jag skrev att göra. Lär dig förstå kontext. Så här skrev jag:
"Vad gäller hans skuld sedan så tycker jag att det är fullt rimligt att säga att en som inte är dömd för brott men erkänt att han begått detta brott, har begått ett brott. I princip citerar man ju bara den misstänkte. Att han trots erkännandet förblir ostraffad och därmed oskyldig och bara tidigare misstänkt rent juridiskt, ser jag som en annan sak."
Att hans erkännande av ett brott som nu är preskriberat inte är värt något i juridisk mening är en självklarhet och det skriver jag ju också. Det har dock inte mycket med den princip du nämner att göra utan hänger ju helt ihop med preskriptionen. Ingen kan dömas för ett brott som är preskriberat.
Men även fast Dermot för alltid kan gå på gatorna (om han nu inte stoppa fingrarna i kakburken igen) som en ostraffad man anser jag att det är fullt rimligt att säga att han begått ett brott. Detta eftersom han ju själv sagt att han har gjort det. Hade han däremot nekat i förhören hade jag tyckt att minsitern skulle gett fan i att göra det uttalande som gjordes. Nu däremot har jag inget problem med det alls. Och som sagt, det handlar inte om juridiken. Den är solklar. Dermot har inte begått något brott på de där 31 salongerna enligt juridiken. Han är vit som snö.