Orsakerna till att kvinnor idag inte vill ingå relationer

Jag svarade bara på ett inlägg. Inte mitt jobb att faktagranska vad andra skriver.

Däremot föder högutbildade kvinnor lika många barn som tidigare, nedgången i nativitet beror på att lågutbildade kvinnor börjat föda färre barn. Sedan låter jag det vara osagt hur lågutbildade vs högutbildade röstar. Sånt kan man läsa om på annat håll.

Tänk att efter en dag på jobbet behöva gå till dagis och hämta hem en skrikande unge. Komma hem och lyssna på dess tjat. När man äntligen har semester ska den anpassas efter ungen.
Föräldrar utstrålar inte lycka precis, och jag förstår dom. Med ett sådant liv hade jag inte heller mått bra.

Nedgången på en redan mycket låg nativitet? Både högutbildade och lågutbildade kvinnor i Sverige föder alldeles för få barn. Det är ingen stor ideologisk skillnad mellan dessa.

Tex i USA föder konservativa kvinnor klar fler barn; https://ifstudies.org/blog/the-lefts-family-problem-marriage-and-kids-cratering-among-liberal-young-adults


Äkta högerkvinnor fanns däremot i 30-talets Tyskland, tex. Där ökade avsevärt nativiteten.

Det lät otroligt närsynt och materialistiskt.

Med din inställning kommer inte bara dina gener dö ut och du att förlora evolutionärt, men också låta bli att skapa meningsfulla och givande band. Band med en man, egna barn, barnbarn. Skaffa barn som ger dig en framtid att se fram emot. Skapa liv som du hade kunnat påverkat på ett sätt som ingen annan kunnat göra. Men du vill låta bli att göra allt detta för att "det känndes för jobbigt att byta blöjor." Sedan flyttar du till Asien, som en typisk förlorare.

Förebild?

En kvinna i månaden mördas och många av dessa är hedersmord. Andra är mentalt sjuka personer som gift sig och mördar varandra.

AI:

"I Sverige mördas i genomsnitt cirka 10–15 kvinnor om året av en nuvarande eller tidigare partner. Under åren 2017–2020 var siffran 15 kvinnor per år, medan det år 2022 och 2023 rörde sig om 10 fall per år. Dessa mord utgör en betydande del av det dödliga våldet mot kvinnor i Sverige."

Fast vi måste ha ett mål om att noll kvinnor ska mördas.

Hahaha ”förebild?” - du verkar inte förstå att jag är helt ointresserad av att vara en förebild. Jag är hellre lycklig.

Älskling, blir du lycklig av barn så får du gärna släppa ut mängder av avkommor.

Jag bryr mig om att vara så lycklig och framgångsrik yrkesmässigt som möjligt. Barn är inte renodlade lyckopiller i någon ålder precis som jag aldrig skulle tolerera en sambo som ska tjafsa om småsaker och ge mig huvudvärk varje vecka.

Att skaffa barn känns som en form av självtortyr som du kan ägna dig åt- men försök inte tvinga in någon annan på samma skitbana.

Vill du bo hela livet i Sverige så gör det hjärtat, jag tänker på dig från ett klimat som passar mig.

Kan du verkligen vara lycklig när du lever ett liv som du inte anser är en förebild?


Jag hade redan gjort det om det inte vore att jag som man inte alls har samma möjligheter till det.


Varför är det viktigt att vara framgångsrik karriärmässigt? Det där kontraktet upphävdes när samhället började motarbeta det egna folket genom massinvandring.



Är det då bättre att inte ha någon överhuvudtaget, för att slippa diskutera om småsaker?


Tortyren finns snarare i att begränsa sig till vardagliga mål och kortsiktiga, materialistiska strävanden. Tortyren är att vara en förlorare.


Jag lever där plikten kallar och där jag kan tjäna mina syften på bästa sätt. Det är i mina förfäders land, i stunden av största nöden.

Lev du ditt liv som du vill så lever jag mitt som jag vill.

Jag ville ha barn tills att jag blev 30.

Precis som barn kan göra dig lycklig, så kan en lyckad karriär göra mig lycklig.

Jag har ett enormt kontaktnät runt mig med syskon och syskonbarn, otroligt många vänner. Det finns inte en chans i världen att jag någonsin kommer uppleva en dag där jag känner mig ensam, misslyckad eller otillfredsställd.

När jag är 50 så räknas jag som multimiljardär i Asien och kan leva på sparade pengar utan begränsningar i ca 45 år - och jag har ytterligare 19 år på mig att spara.
För mig definieras lycka så.

Vad som gör dig lycklig eller ger dig mervärde i ditt liv, är inte nödvändigtvis samma villkor för någon annan.

Du är ju rakt av bara trångsynt - alla ska leva som du lär och lever någon annorlunda så är det ett misslyckande.

Lyckan sitter i kvalitet, inte i kvantitet.

Du har massor av syskonbarn. So what? De är inte dina barn. Du har inte skapat dem, burit dem, format dem från början. De hade existerat exakt lika mycket även om du aldrig hade funnits. Det är en skillnad som faktiskt betyder något för de flesta som väljer att skaffa egna barn.

Du har ett stort nätverk av vänner, inklusive många kvinnor. So what? Det är inte samma sak som äkta, exklusiv romantik. Att vara den allra mest speciella personen för någon, att bygga ett riktigt djupt, unikt band med en partner – det får du inte genom att ha många polare runt dig.

Och att bli miljonär i Asien och köpa skitsaker i 45 år? Visst, det ger bekvämlighet – men det är fortfarande kvantitet av prylar och upplevelser. Inte kvalitet.

Annars är jag genuint nyfiken: Vad var det som fick dig att sluta vilja ha barn efter 30?

Jag är inte intresserad av att ha något av det i mitt liv för att jag idag är genuint lycklig och inte tänker ändra ett vinnande koncept.
Men, självklart kan magi hända och livet ta en annan vändning när man minst anar det.

Jag är kvinna och uppvuxen i stockhom. Jag levde mina tonår i skräck för att bli våldtagen. Vågade inte gå på bio på kvällar. Blev indragen i en bil av en man min första utekväll och har inte druckit sen jag var 18 för att jag inte vågar tappa kontrollen.

Hur ska jag kunna sätta en dotter till världen som jag inte kan garantera trygghet för? Det känns rent av ansvarslöst.

Det handlar om ansvar ,att vi ska lämna ifrån oss en acceptabel plats , helst mer acceptabel än vad den var när vi födes.

Sverige ska alltså inte gå från ett bra land till ett dåligt land.

Ska det fungera måste vi kontrollera saker så att det blir bättre. Kvinnor måste föda ett visst antal barn ,så dessa kan föra arvet vidare.

Kvinnor måste vilja ingå relationer eftersom det är så som det blir barn.

Orsakerna de inte vill är det som behöver elimineras. Statens ansvar och media borde utbildas så att de tar ansvar för att statens mål uppfylls ,vilket är att ha ett bra land.

Staten borde sätta upp morötter för de som skaffar barn främst kvinnorna ,t.ex 2000 kr i pension per barn. Skulle de ha 3 barn får de 6000 mer vilket skulle kunna vara maxbeloppet.

Kvinnor med barn borde också behandlas bra ,speciellt borde författare i media vara mer förlåtande till kvinnor som har barn.

Morötter tills kvinnor tycker de ska föda barn och inte ser orsaker att inte föda barn lika mycket.

Men är det ett "vinnande koncept" när det inte ger dig allt som du kan få? Allt som dina kvinnliga förfäder har fått? Kom ihåg att kvantitet inte ersätter kvalitet. Inte nu och ännu mindre när äggen börjar ta slut och verkligheten klarna.

Anledningen till att Sverige, och inte minst de stora städerna, har blivit mindre trygga för kvinnor är invandringen. De flesta våldtäktsmän i Sverige är invandrare. Detta är ett dokumenterat faktum. Det är alltså samma krafter som vill att du ska spendera resten av ditt liv i ett kontor och att svenskarna ska bli en minoritet i det egna landet.

Så jag svarar på din fråga: Vill du verkligen ge upp? Inte kämpa för att land och ett folk där svenska kvinnor fortsätter att existera och har en framtid? Kanske viktigast av allt: kommer du verkligen vara lycklig om du bara flyr?