Så här blir du frälst, får evigt liv och slipper dömas till Helvetet/Hades.

Om du inte dör runt 90, är du ok med att leva 20 år till (om du nu är frisk och inte har ålderskrämpor, utan känner så som du känner nu)?
Eller vill du avsluta ditt liv när du märker att du inte är död när du är 105 år? Hur avslutar du livet då?


Så varför avslutar du inte livet nu? Varför tror du att du vill avsluta livet när du är 105 år gammal, om du är lika frisk och kry som du är nu?


Så varför kommer du inte att tycka om ditt liv när du är 105 år gammal?


Det är inte frågan.
Döden skrämmer inte mig heller, och om jag idag dör, så dör jag. Men om jag försvinner och alla jag känner dör, och nästa generationer inte har en aning om vem jag var, vad fanns det för mening att jag levde överhuvudtaget, jag kunde då lika gärna aldrig ha blivit född.

Meningen med livet är att man lever, inte att man är död.

Det fetade är precis det du inte fattar. Under en evig tidsrymd kommer det inte att finnas någonting du inte kan göra ett oändligt antal gånger. Du kan träffa alla människor på jorden ett oändligt antal gånger.
Du verkat totalt oförstående inför vad en evighet är. Exemplen med bion och Liseberg är bara för att du ska fatta men det gör du ju tydligen inte ändå.

[quote] Jag har en utmätt tid och jag är trygg med det. Tanken på ett evigt liv är skrämmande och det är absolut inget jag vill ha.

Så förutsägbar du är. "Varför tar du inte livet av dig nu?" Jo, för att jag vet att jag kommer att dö naturligt.


Så varför kommer du att tycka om ditt liv när du är tusen miljarder år gammal och har gjort allt du vill göra en miljon gånger?






What? Så är det ju för 99,9999% av jordens befolkning. Historien minns de rika och mäktiga plus en och annan uppfinnare, författare och konstnär. Alla andra försvinner in i glömskan.



Meninhen med livet är att leva, det håller jag med om. Dum vivimus, vivamus.

Fattar du att man kan bli trött på Liseberg om man är där under ett helt dygn, och ett år senare vill man dit igen?

Så du kan hoppa av ditt eviga liv och sedan komma tillbaka? Liknelsen går ju ut på att du är fast på Liseberg precis som du är fast i ditt eviga liv. Du kan alltså inte lämna Liseberg. Och hur kul kommer det att vara där när du åkt alla karuseller ett oräkneligt antal gånger?

Du svarar inte på frågan.


Varför måste du dö naturligt om du kan dö i förtid, det kvittar väl för dig?


Det finns tusen miljarder andra saker att göra och tusen miljarder andra kombinationer att träffa människor, t.ex. träffa historiska personer som Mozart, Einstein och Leonardo da Vinci och ha intressanta samtal.


Ja, det är konsekvensen av att ignorera Gud.


Så du håller med mig att meningen med livet är inte att dö?

Du svarade inte på frågan igen, fattar du att man kan bli trött på Liseberg om man är där under ett helt dygn, och ett år senare vill man dit igen?

[quote] Jo, men du gillar inte svaret.

Ja, det kvittar. Så om jag skulle dö i en olycka tex så gör det ingen skillnad. Men även du begriper nog att självmord är en annan sak.

Varför tror du att de skulle vilja träffa dig?
Och vad gör Einstein i himlen, han var inte kristen.
Och när du träffat de intressanta personerna tusen miljarder gånger, hur intressant är det då?


Nej, människor som inte glöms av historien har inget med gud att göra. Hitler tex, kommer antagligen aldrig att glömmas.

Nej, jag säger att meningen med livet är att leva det. Sedan dör man.

Du fattar inte liknelsen. Ja, man kan bli trött på Liseberg och sedan vilja åka dit om ett år igen, så vadå?
I ett evigt liv kan du inte avbryta det för att komma tillbaka nästa år.
Liknelsen är att du är fast på Liseberg på samma sätt som du är fast i ditt eviga liv. Och hur kul är Liseberg när du åkt alla attraktioner ett oräkneligt antal gånger? Under en evighet kommer du att ha gjort allt du vill ett oräkneligt antal gånger. Liseberg är bara ett annat namn på jorden i liknelsen.

Vad är skillnaden? Det kvittar ju dig om du dör nu eller när du är 90, eller hur?


Menar du att vissa människor inte vill träffa mig? Varför påstår du det?


Han kommer inte till himlen. Majoriteten av människor kommer inte till himlen, himlen är till för människor som blir kungar över människor på jorden:

"Du har gjort dem till ett kungadöme åt vår Gud, till präster åt honom. Och de skall vara kungar på jorden." (Upp 5:10 Bibel2000)

Det är bara en liten del av människor som kommer till himlen och blir kungar över jorden.
Inte alla kan bli kungar över människor på jorden, då skulle det inte finnas människor att vara kungar över, om alla människor blir kungar i himlen.


Både rättfärdiga och orättfärdiga, kristna eller inte, kommer att få uppståndelse från döden till den nya ordningen på jorden:

"Jag hyser samma hopp som dessa mina anklagare, att Gud skall låta både rättfärdiga och orättfärdiga stå upp från de döda." (Apg 24:15 Bibel2000)

Det är inte omöjligt att t.o.m. Hitler kan få uppståndelse, det är upp till Gud att döma om han var vilseledd och inte har några problem att underordna sig Gud.


Jag förstår, du vill inte ens träffa dina barn eller föräldrar efter dina 90 år, det blir inte intressant för dig längre, då dör du hellre.

Jag förstår att du är ointresserad av att träffa dina föräldrar igen, du har ju träffat dom tillräckligt, dom är nu ointressanta för dig.


Jo, dom glöms bort om dom inte fortsätter att leva, så länge man lever så glöms man inte bort.


Du motsäger dig själv, du sade tidigare att livet har bara ett värde om "det tar slut"/om man dör:


Då kan ju meningen med livet inte vara att man lever, livet har bara ett värde om man dör enligt dig.

Jo jag fattar, men du fattar inte hur människan fungerar. I ett evigt liv kan man komma tillbaka till Liseberg efter tusen år, tror du att man är mer trött då än efter ett år?

Människan är skapad på det sättet, man tröttnar inte helt och hållet, om man nu inte varje dag åker till Liseberg i 10 år (vem vill göra det?), och därför kan musiker tycka det är roligt att spela ett musikinstrument i 50 år, och fortfarande lära sig och inte bli fullärd. Och man tycker det är roligt att träffa sina vänner gång på gång, om man nu inte är som du, som tröttnar på sina föräldrar och är glad att dom är döda och inte lever längre.

Jag lägger ner det här nu. "Musiker tycker det är roligt att spela ett instrument i 50 år....." va fan, skämtar du nu eller? Hur kul är det i en EVIGHET? Fattar du inte vad ordet betyder eller?
Det är ju som att prata med en vägg.