Så här blir du frälst, får evigt liv och slipper dömas till Helvetet/Hades.

Det kan jag inte veta men man finns kvar helt enkelt, upplever att man fortsätter att finnas till under helt nya förhållanden.

Så står det i bibeln.


Så varför vill du inte dö nu?


När Bibelns grundspråk talar om fruktan för Gud handlar det ofta om en innerlig respekt och vördnad för honom. Denna gudsfruktan hänger nära samman med kärlek till Gud, vilket framgår av 5 Moseboken 10:12, 13. Det rör sig inte om en rädsla för straff, utan om en sund respekt som växer ur kärlek, en önskan att inte göra Jehova besviken eller såra honom.

Tänk att ha skapat hela universum och sedan bli besviken pga något en människa gör.....

Nej, fruktan och kärlek hänger inte ihop öht, i alla fall inte om man avser den gängse betydelsen av orden. Att inte vilja såra någon man älskar bottnar inte i fruktan.

Jag vill inte dö nu för det finns fortfarande saker jag vill göra. Men i ett evigt liv kommer jag göra allt jag tycker är roligt tills jag kräks på det. Vad man än gör kommer man att göra det ett oändligt antal gånger. Kul att resa? Under en oändlig tidsrymd kommer man att kunna besöka varje kvadratmeter på jorden ett oändligt antal gånger. Som exempel.

Så du blir inte besviken om ditt barn mördar en människa?


Om du inte föredrar Bibel2000:s översättning av grundspråket i bibeln, så kanske det här passar dig bättre:

"Då tog Petrus till orda och sa: ”Nu förstår jag verkligen att Gud inte är partisk. Han tar emot alla som visar respekt för honom och gör det som är rätt, vilket folk de än tillhör." (Apg 10:34-35 NWT)

Eller är "respekt" också för hårt ord för dig? Speciellt om du inte tycker att man ska bli besviken på sitt barn om barnet mördar en människa?


Så om du i 90 års åldern har bra hälsa, och det finns fortfarande saker du vill göra, så vill du ändå dö, eftersom det har gått över tiden för medellivslängden? Och om du i 200 års ålder känner likadant, så hade du velat dö för 100 år sedan?

Det är uppenbart att människor som är 80-90 år gamla, som har hälsan kvar, känner att det finns fortfarande saker som dom vill göra. Varför tror du att det skulle ändra sig med tiden? Och dom som har dålig hälsa längtar ofta tillbaka till ungdomen, och önskar att dom var unga igen.

Det här talar mer för att lusten att leva aldrig kommer att försvinna, än talar för ditt påstående att man tröttnar på livet, människor tröttnar på livet när man har det svårt.

Och du nämner bara materiella saker, har du inte nära och kära som du vill fortsätta att träffa? Vill du att dina nära och kära dör när dom är 80-90 år, hellre än att dom fortsätter att leva till 200 år? Och har du inte något problem att dom dör när dom är 200 år? Du är bara glad att dom dör så att du inte tröttnar på dom?

I alla fall har du inte bevis och erfarenheter nog för att kunna påstå att man tröttnar på livet så småningom om man har ett bra liv.

Och en skillnad med Guds nya ordning är att människan inte är tvungen att arbeta, Gud förser människor med mat i överflöd. Men jag är säker på att alla människor vill "jobba", alltså göra något i sitt liv, skapa saker och ting t.ex. musik, då finns det all tid i världen för att t.ex. lära sig spela ett musikinstrument.

] Har jag skapat universum?





Respekt är inget man kan begära utan något man förtjänar.





Som jag sa, om det fortfarande finns saker att göra så kan man ju ha en aptit på livet. Vid 90 finns mycket ogjort. Vid 200 också, säkerligen. Men du tycks inte förstå vad en evighet är. NBär du är tusen miljarder år gammal har du inte ens börjat nosa på evigheten.



Som sagt. Kom igen när de är 1.000.000.000.000.000. år gamla och kolla om de inte är väldigt uttråkade.



Nej, människor tröttnar på livet när det går i stå. Utmaningar är en morot.



När jag har träffat dem i hundra tusen miljarder år kan jag tänka mig att jag kan leva utan dem.


Nej, det räcker med sunt förnuft.



Lära sig att spela ett instrument, hur lång tid tror du det tar? 30-40 år gör dig till mästare. När du spelat gitarr i 75 miljoner år, tror du att det är lika roligt då? Och under en evighet kan du lära dig alla instrument som finns och ändå tröttna på dem. Du fattar inte vad en evighet är, du har inte tänkt igenom det eller så är du bara trög.

Nej, men du har skaffat ett barn (hypotetiskt).


Ja, och?


Och du vet hur det är att leva i tusen miljarder år, har du erfarenhet?


Du kan också komma igen och kolla om de är väldigt uttråkade. Fast nej du vill ju inte, du väljer döden hellre, så du kommer aldrig kunna kolla det, men jag kommer kunna kolla det.


Även upplevelser, relationer, kärlek, omtanke, kultur är en morot. Jag tror du har ett materialistiskt synsätt.


Ok, det låter konstigt i mina öron, annars vill man inte förlora sina nära och kära, och ofta anklagar man då på Gud när dom dör.


Fast sunt förnuft är inte bevis.


Fast många musiker(om inte alla) menar att man aldrig blir fullärd med att lära sig ett musikinstrument.


Man kan spela olika stilar och sammanhang, det kräver olika färdigheter med samma instrument, som man måste lära sig.
Sedan finns det oändliga möjligheter med olika musikinstrument.

Har du spelat musikinstrument så att du vet vad du pratar om?


Det vet du med säkerhet? Och istället för att ta reda på det så väljer du döden?


Det är ingen som fattar vad en evighet är, förutom Gud.


Eller så pratar du om dig själv.

Du är uppenbarligen så förblindad av din religion så att du inte kan tänka klart. Under en evighet kan du göra allt som är fysiskt möjligt, lära dig spela alla instrument som finns till fulländning, du pratar om stilar och sammanhang och du har ingen aning om vad du pratar om.

När du har ätit din favoriträtt hundra tusen miljoner miljarder biljoner gånger, hur god är den då tror du? Livet är värdefullt just för att det tar slut.
Att leva i en evighet skulle bli en mardröm till slut, du är bara för religiös för att inse det.

Så du blev glad och kände meningsfullhet när din far och mor dog? Deras liv blev värdefulla den dagen dom dog, inte när dom levde?

Du ville inte att dom skulle leva 20 år till eftersom då hade inte deras liv varit värdefullt?

Jag tror det är du som är förblindad av den cyniska evolutionsteorin.

Hur många år maximalt kan man leva innan livet blir en mardröm?

Jag blev rätt glad när mina föräldrar dog eftersom de var sjuka. Många människor dör av sjukdomar och att slippa ifrån plågorna känns säkerligen som en befrielse både för dem och deras anhöriga.

Om de varit friska i 20 år till, so what? Vi pratar om evigheten och du drar upp en siffra på 20 år, det bevisar ju tydligt att du inte tänkt igenom saken överhuvudtaget.

Jag vet, i din fantasi kommer ingen att bli sjuk. Men det spelar ingen roll. ALLT du uppskattar kommer att bli en pina i längden. Saker har ett värde eftersom de tar slut, även livet.
Det är kul att gå på bio tex. Skulle du vilja sitta på bion i tre månader? Om du tycker det är kul att gå på Liseberg, skulle du tycka att det var roligt att vara på Liseberg i 10 år? När du åkt alla karusellerna tusentals gånger?
Vad du än kan göra under en evighet kan du göra ett oändligt antal gånger.

Det låter så bra med ett evigt liv men det räcker ju att man börja föreställa sig konsekvenserna för att inse att det blir en mardröm till slut. Men människor som du som är låsta i sin religion vågar inte tänka igenom problemet eftersom det skulle kunna skapa tvivel.

Det är säkert individuellt. Själv är jag nöjd med människans nuvarande livslängd, jag är ok med att bli runt 90. Men jag skulle kunna dö idag också. Jag tycker om mitt liv så missförstå mig inte, jag sitter på världens topp och jag är ytterst priviligierad. Men jag skulle kunna dö idag likväl. Döden skrämmer mig inte.

Så du bryr dig inte om dom hade varit friska och levt 20 år till, det kvittar?


Det är nog du som inte tänker, vart går din gräns, jag tror inte att du kan dra en gräns, därför undviker du frågan.


Så det spelar ingen roll om man är sjuk eller inte? Så om dina föräldrar inte hade blivit sjuka, så hade du förordat att dom skulle dö ändå istället för att leva?


Så det var bara bra att dina föräldrar dog när dom dog, för då känner du ett värde av det, annars inte? Om dina föräldrar inte hade dött, så hade du känt att det var värdelöst?


Var har jag sagt att man ska gå på bio i tre månader, eller vara på Liseberg i 10 år?

Om man är en hel dag på Liseberg och tröttnar, så åker man hem, och ett år senare kan man återigen känna att det är roligt, hur kommer det sig tror du?


Fast man behöver inte göra en sak hela tiden, det finns oändligt mycket att göra och uppleva i livet, framförallt att man träffar och umgås med andra människor. Som jag har sagt, det verkar som du har ett materialistiskt synsätt på livet, och då förstår jag att man tröttnar.

Dessutom är den här världen inte den värld som Adam och Eva förlorade, jag är säker på att den här världen är otroligt mycket fattigare jämfört med det som Adam och Eva hade, och som dom skulle skapa. Den här världen är sjuk jämfört med hur det var tänkt att vara för mänskligheten.


Som sagt, det är nog du som är låst i ditt materialistiska, evolutionsteoretiska cyniska synsätt på livet.