Citat:
Ursprungligen postat av
SingleUnit
Men du gör ju samma sak just nu. Med ditt argumemt kan man vrida och vända på vad som helst och få det att framstå som att "motståndaren" har fel, för det står ju så i bibeln(villoläror). För mig är Jesus symbolen för ovillkorlig kärlek, att älska sig själv och sin nästa och Gud efter bästa förmåga. Om orden är 'levande' så kanske de är föränderliga ju mer man funderar över dem och försöker praktisera dem Alltså att innebörden blir tydligare för just dig.
Det där kommer ju ifrån New Age och är en villolära. Det låter bra och kittlar öronen men det är inte sant.
Gud är visserligen kärlek men inte bara.
"Helig helig helig" är Guds främsta beskrivning i Bibeln, inte "kärlek, kärlek, kärlek".
Gud är evig, Gud är kärlek, Gud är också Sanningen, Alpha och Omega.
Gud är också god och Gud är absolut rättvisa och rättfärdighet.
Gud är också ordningens Gud och han straffar synden och ondskan. Ljuset kan inte ha något gemensamt med mörkret.
Gud älskar oss med oändlig kärlek, absolut. Men han hatar synden och synden straffas, annars hade inte Gud varit rättvis.
När Jesus dog i vårat ställe på korset så uppenbarades både Guds rättvisa och Guds kärlek. Synden måste straffas, men Gud lade straffet på Jesus (sig själv) så att alla som tror skulle kunna få nåd. Han (som aldrig hade syndat), blev till vår synd på korset och dog i vårat ställe för att han älskar oss. Vi måste bara ta emot gåvan.
Gud kan inte förneka sig själv eller sin natur. Varken sin kärlek eller sin rättvisa dom och vrede över synden.
Hade inte Gud straffat synden/ondskan så hade inte Gud varit god eller rättvis.
Guds kärlek är inte den här new-age versionen utav "kärlek" som många verkar tro.
Att acceptera ondska och låta synd gå ostraffad är inte riktig kärlek. Det är en demonisk lögn.