Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Just på detta datum har jag skrivit ett inlägg i tråden flertalet gånger under åren. Tacksam över att jag får göra så ännu en gång.

Idag har jag varit nykter i 15 år.

Från tungt missbruk och beroende och otaliga försök att sluta dricka, för att bara plocka upp flaskan åter en gång. Från att någonstans vara tillfreds med att detta är min lott i livet och att om jag inte super ihjäl mig så kommer jag för egen hand avsluta mitt liv.

Från det där ögonblicket av klarhet där jag fullt ut slutade kämpa mot alkoholen, accepterade läget och där jag ännu en gång bad om hjälp. Men denna gång var det ärligt och utan förbehåll. Ännu en avgiftning och ännu en behandling.

Till ett liv jag inte trodde var möjligt.

Resan i nykterheten har bitvis varit tuff, det skriver jag under på, men jag litade på de som gått före och intalade mig att det skulle bli bättre. Och bättre blev det. Otroligt mycket bättre.

Vissa perioder, speciellt de första åren, var tunga men med andras hjälp tog jag mig igenom ytterligare en dag och sakta men säkert kom livet tillbaka. Jag inser idag att jag då inte hade en susning om hur det var att leva på riktigt. Allt var egentligen bara överlevnad.

Jag har skrivit en del i mina tidigare inlägg om både min tid i beroende och även om tiden som nykter så detta blir inte ett allt för långt inlägg, men jag läser i tråden ibland och blir glad av att se att ni delar med er och stöttar varandra.

Det är stort.

När jag för ett par år sedan slutade dricka hejdlöst tänkte jag nästan genast att "såhär bra kunde jag ha mått under de senaste XX åren." Jag hade helt enkelt glömt bort att jag kunde må bra.

När jag för ett par år sedan slutade dricka hejdlöst tänkte jag nästan genast att "såhär bra kunde jag ha mått under de senaste XX åren." Jag hade helt enkelt glömt bort att jag kunde må bra.
Numera när jag dricker kan jag klara av 1-3 glas vin på en hel kväll utan att få återfall och det är jag väldigt glad över. Blir inte bakfull längre och sover bättre. Orkar bry mig om mig själv och mitt hem. Bara det. Märker själv att jag inte är 25 år längre och då tål man vanligtvis mindre. Numera kan jag njuta av de små tingen i livet och vara jätteglad för det.

Önskar alla här en god fortsättning på det nya året.
Kämpa på!

Skrivit här tidigare…i olika stadier.

Just nu är det väl sådär, kan man säga. Smådricker och självmedicinerar. Har ingen motivation att sluta…men motivation att hålla det i någorlunda schack. I nyktert tillstånd så upplever jag bara konflikter och ilska. När jag är smålullig så känns det chill och som att allt kommer ordna sig. Jag vet att det kommer en dag när jag spolar kröken och under 2-3 veckor kommer känna att det är det bästa jag gjort. Sen kommer humöret och ilskan krypande igen och då är det enklaste att börja smygsupa igen. Tänker ofta att det skulle krävas någon form av mirakel för att vända detta.

Jag skulle antagligen behöva ha kniven mot strupen 24/7 och verkligen behöva koncentrera mig för att överleva. Tristessen och vardagslivet är inte något som lirar för mig. Om jag existerat i tidigare liv och trivts så var jag antagligen ansvarig för att hålla grottan fri från björnar och lejon…någon slags tydlig, intensiv och enkel roll i världen.

Bra att du fortsätter kämpa! Hur är hälsan annars?


Märkligt. Jag har också tänkt så ibland. Att jag är född tiotusen år för sent (eller för tidig), att mitt lynne inte är skapt för denna världen. Jag har alltid gjort saker som allra bäst under stress (alltid skrivit skoluppgifter och läst på inför prov natten innan till exempel), som att jag inte kan fungera utan att det är på blodigt allvar.

Bra att du fortsätter kämpa! Hur är hälsan annars?


Märkligt. Jag har också tänkt så ibland. Att jag är född tiotusen år för sent (eller för tidig), att mitt lynne inte är skapt för denna världen. Jag har alltid gjort saker som allra bäst under stress (alltid skrivit skoluppgifter och läst på inför prov natten innan till exempel), som att jag inte kan fungera utan att det är på blodigt allvar.

Jag har nyligen kommit på ett bra sätt att hålla mig borta från alkohol. Jag mår redan mentalt dåligt, och tanken på att lägga till med illamående av bakfylla ovanpå det känns verkligen inte attraktivt längre. Varför vill jag göra morgondagen sämre och jobbigare än vad den redan kommer bli? Detta tankesätten hjälpte mig att skippa inköpet av starköl innan idag. Om jag känner verkligen inget sug längre.

Hälsan är ok, än så länge. Behöver bli vår/sommar så man kan köra lite mer golf och sånt som är kul.
Jo, så är det. Om man varit född i Afrika för ett par hundratusen år sedan så hade man varit den som satt sig i en ranglig båt och försökt ta sig över havet. Jag är också bättre under stress. Jag gör saker 5 ggr snabbare än andra. Vissa grejor önskar jag att jag hade bättre tålamod…med men många saker kan jag inte begripa att folk tar sådan tid på sig med. Om någon ber mig ta fram en ekonomisk rapport med nyckeltal samt presentera en analys så gör jag det på ett par timmar. Jag tycker dessutom att det är sjukt kul under dessa timmar. Efter det så känner jag mig tom och rastlös. Ett jobb på akuten eller som mord-/brottsutredare hade passat mig.

Det där känner jag igen. Man vill undvika att engagera sig förren det yttre tvånget kommer och tar över rodret, istället för en själv. Men jag börjar bli bättre på att låta tankar komma utan att känna att jag måste agera på dem eller tillskriva dem tyngd i onödan. Det blir mindre komplicerat att vara då. Man kan se sina tankar utifrån. Man kan utvärdera om tankarna är hjälpsamma och problemlösande innan man bestämmer vilka av dem är värda att behålla.