Skandiamannen

Lugna nerverna? Väktarna upplevde ju honom som chockad.

Som vittne var han alltså uppenbarligen chockad av något, och då kan det vara skönt att sätta sig ner lite i en förhållandevis trygg lokal.

Ja, där tycker vi olika. Att jaga GM hade förstås smällt högre, men det fanns ingen realistisk möjlighet att hävda det inför polisen.

Varför skulle en chockad och omtumlad SE tassa in i gränden och leta efter ett vittne? Gör han det innan poliserna anlänt kan han dessutom omöjligt veta om gärningsmannen befinner sig därinne, en skjutgalen gärningsman dessutom. Rimmar dessutom dåligt med den "hare" som hustrun berättar om. Det är dessutom ett ganska irrationellt beteende att gå in på en restaurang och uppföra sig som personen inne på Bohemia gjorde, för att sedan återvända till platsen. Borde han inte ha varit lika omtumlad och chockad på tillbakavägen? Borde han inte ha väckt uppmärksamhet på platsen de dryga tio minuter innan han återvände till arbetsplatsen? Vad gjorde han dessa tio minuter i sitt tillstånd? Stod han och darrade som ett asplöv och förde väsen? Lutade han sig mot en husvägg och hulkade? Sökte kontakt med andra på platsen? Men som sagt, ingen minns honom.

Nä, den historien går inte ihop. Tillbaka till ritbordet, som en gammal användare så ofta proklamerade.

Okej..

Fast GM har ju mer tid ..

Så som Engström beskriver det så även om han speglar GM så har han ju inte en chans att hinna vara GM...

Han stämplar ut och rusar i princip ut för att han har bråttom och är ändå 20m bakom...

Så om media tror att 23:20 är mordtiden så är ju hans utstämplingstid 23:20 en bättre tid att vara ett lite sent vittne än 23:19


Det är ju inte så att Engström kan ta vilken tid som helst

Eller så bidrog utflykten in i gränden till hans omtumlade sinnestillstånd.



Kan inte se någon stringens här. Är det ”irrationellt” att gå in på en välbekant restaurang för att lugna nerverna efter att ha snubblat in i en så makaber scen som Palmemordet?

Att han sannolikt var chockad även efteråt kan ha bidragit till att han höll sig avsides och inte registrerades av så många andra. I alla fall inte på ett sådant sätt att de mindes det flera månader eller årtionden senare.


Den går så bra ihop.

Att tassa in i en gränd gör knappast någon omtumlad. Att tassa in i en gränd så tätt inpå en skjutning utan att veta om gärningmannen befinner sig någonstans därinne är rätt irrationellt även det, och någon grann heroisk person är det ingen som vittnar om i SEs närhet, tvärtom. Jo, att gå in och sätta sig på Bohemia och uppföra sig som personen lär ha gjort, är ett mycket udda beteende, även för att vara 1986. Hade SE dessutom vara på stamhaket Bohemia (hur vet vi att det var hans stamhak?) borde någon ur personalen noterat honom.

SE lär ju ha varit tämligen central i sin roll på platsen? Men enligt dig var han alltså inte det? Han tassade in i gränden, that's it? Sedan stod han som ett darrande asplöv på håll innan han återvände? Var han rent av behärskat chockad?

Hur kommer det sig att SE inte nämner besöket på Bohemia under förhör, till hustru, kollegor eller under rättegångarna?

Många frågor.

Nä, detta går inte ihop. Tillbaka till ritbordet.

Ja eller så använder Engström förväxlingen av en helt annan anledning

Det är väl väldigt ovanligt att vilja förstärka en förväxling med att påstå att ett vittne stått i gränden och lagt på alla hans signalement?

Eller menar du att ett vittne på allvar förväxlar honom ?

Det konstiga är ju då att YN inte alls förväxlar Engström med GM när Engström inte påstår att han springer på åsen !

Du verkar alltså både mena att SE inte skulle bli chockad av att ge sig in i gränden före polisens ankomst, samtidigt som du menar att han inte skulle våga göra det.

Det resonemanget tycker jag inte går ihop så bra. Tillbaka till ritbordet.

Jag menar att SE sannolikt inte tassade in i gränden innan polisens ankomst. Men tassade han mot förmodan in i gränden (oklart i vilket syfte) så blev han sannolikt inte omtumlad av det, varför skulle han? Dessutom vittnar hans nära/kära att han var en "hare" - den SE jag känner skulle heller inte våga gå in i gränden. Dessutom tror jag SE var för smart, för att göra något så dumdristigt. Okej att tassa in i gränden eller springa efter poliserna för att ge signalement, det innebär att kusten är fri, gärningsmannen uppehåller sig sannolikt inte kvar där inne; det hade han blivit varse om innan via polisernas höga röster eller rent av skottlossning eller annan (förmodad) tumult?

Så nej, att SE blev omtumlad och svårt men (behärskat?) chockad inne i gränden och behövde parkera sitt arsle inne på Bohemia, för att där sitta och humma allena "ett par minuter" och väcka uppseende likt en snedseglare eller kuf, tror jag inte en sekund på.

Så nej, när är det ritbordet som gäller!

Jag uppskattar att du ställer de här frågorna även om du (som jag uppfattar det) kanske inte tror att SE är GM. (du verkar inte ha så mycket stelnat tankegods som itereras konstant)

Jag tycker att det från "förnekar"-hållet sopas alldeles för mycket under mattan när det gäller SE .

Det finns många konstiga saker med hans berättelse, men många försöker få honom att bli alldaglig och få det att låta som han är som vilket vittne som helst - det tycker jag definitivt inte han är.

Det viktiga är att man inte som vissa ALLTID börjar med att ENBART utgå från att han är precis EN av GM, vittne eller inblandad/medkonspiratör utan att man vågar prova alla möjligheter och se varje sak för sig.

Det är för mycket politik över det här.

Att jag inte kritiserar SE-teorin mer beror som sagt helt enkelt på att vi har typ 7 åklagare som bara drar upp detta.

Men jag har skrivit om Enerström, polisspåret , Holmér etc. i syfte att pröva dessa tankar också - man vill ju prova alla möjligheter och ge dem en chans innan man avfärdar dem, ibland blir det kanske bara att man skriver om något man finner intressant.

Inte börja med att tänka hur man ska vinkla varje uppgift så att det så mycket som möjligt verkar som att SE är skyldig eller oskyldig.

Typ "han sprang efter polisen" - "ja då sprang man ju per definition efter GM" också etc.

Sedan kanske man i.o.f.s. lutar mer eller mindre åt en viss GM mer än en annan eller ingen alls - men det är viktigt att man försöker se varje enskild sak utan ett filter framför ögonen.

Håller med dig.

Nej, jag tror inte att SE är gärningsman, även om jag håller en pytteliten dörr på glänt, men det gör jag i princip inför alla spår. Dock är det ibland kul, att leka med tanken och bolla kring att han kan vara gärningsman (eller på annat vis inblandad) mest för att ägna mig åt hjärngymnastik och hålla igång fantasin, låta den skena. Personligen tror på någon form av konspiration, liten som stor, mest är jag nog inne på en variant av det Jan Stocklassa torgfört. Alltför mycket pekar i riktning att det inte var en ensam gärningsman, och var det en ensam gärningsman så var det sannolikt en person som Christer Petterson, knappast en Stig Engström eller Christer Andersson-figur. De var alldeles för normala, om än egensinniga.

Med tanke på vad lite vi egentligen vet, och hur vittnesmålen spretar från mordplatsen, så kan man egentligen inte hugga särskilt mycket i sten, knappt något alls - därav aktiviteten i trådarna? När det gäller MOP, till skillnad från väldigt många andra mord och spaningsmord, är ju motivbilden av ganska stor vikt. Vilket somliga avfärdar. Man tar sig för pannan.

Något som är intressant (men även galet) är ju att motståndarna av SE-GM är långt mer rabiata med ett långt större tunnelseende än de som kan tänka sig SE som gärningsman, eller misstänker honom. Dessutom är det ju lite fascinerande, att så många av dessa inte bara lämnar tråden, dels för att de skrattar åt SE-GM, men också för att SE sedan en dryg månad är helt friad från misstankar av överåklagaren. Borde inte ordningen då vara återställd och dessa kan återgå till annat "trivsel"? Varför inte bena i uppslag de finner intressant? Varför inte torgföra hur mordet verkligen gick till, och utfört av vem eller vilka? Men från motståndarna hör eller ser man sällan vad de själva anser omkring detta. Fascinerande.

Gällande SE, så bör man ju vända och vrida på allt, se fler möjligheter både som vittne och som gärningsman eller som inblandad, bena ut enskilda moment. Han kan ljuga och överdriva om vissa saker, tala sanning om andra, uppfattat vissa saker korrekt, missbedömt andra, i mörkret tagit fel på person, osv. Sedan lär man väl - i sanningens namn - även försöka tänka objektivt och vad som är rimligt och inte rimligt för SE som vittne och gärningsman? Man lär även inkludera den fakta från nära/kära/kollegor/vänner som finns och skapa en bild av honom? Där tycker jag det brister en del i tråden, från båda läger, ärligt talat. Oklart om det är ointresse, agenda eller oförmåga. Kanske en kombination. Det verkar mest vara tjattrandet och resan som är intressant, inte målet.

Engström är inte friad av någon. Överåklagaren tror/låtsas tro att Lisbeth Palme pekade ut Christer Pettersson. Polisiärt är mordet uppklarat eftersom man aldrig kommer att kunna trolla bort honom. Spelar ingen roll om det så bodde hundra beväpnade ”ensamma galningar” i Stockholm.

Det finns så många olika potentiella anledningar till att han säger det han säger. Jag menar mer eller mindre att det är lönlöst att försöka Sherlock Holmesa sig fram till den exakta anledningar han haft. Det slutar oftast med att det bara blir en gissning som oftast råkar bli den man vill att den ska vara. Att få ut något av värde ur sådana saker är mer eller mindre omöjligt. Det fungerar bäst på film.

Man saknar helt enkelt för mycket. Vi kan inte sätta oss in i alla de tankegångar han haft och vilka omständigheter som leder fram till att han säger som han säger. Det kan vara så enkelt att det var en dum tanke han hade.

När man ska analysera sådana här vittnesuppgifter är det fruktbart att tex se vad de säger för att se om de har information de inte kan haft som gm eller vittne. Men att göra en total personlighetsanalys och arbeta sig bakåt för att klura ut vad han haft för mål med sina uttalandet är inte görbart.