Citat:
Ursprungligen postat av
rallykalle69
Sant har 0 att göra med förtal. Dessutom finns inget brottsoffer - flickan existerar inte, men det är helt irrelevant i sakfrågan (grovt förtal).
Sudda ut att "säga allt som är sant är lagligt" - för det är det inte.
För att besvara hur målsäganden resonerar, så resonerar han enligt lag.
Sant har delvis med förtal att göra. Om man inte har skälig grund för att tro att den var sann eller helt enkelt är sann. Så kan den inte vara försvarlig.
Du kan ju argumentera superbra på att det var försvarligt att lämna uppgiften men sedan inte bevisa dess sanningsgrad.
Då har du kunnat försvara din handling för förtal i försvarlighets delen men du kan inte lämna uppgift som styrker din tro om att uppgiften varit sann.
Vilket är nästa krav för att inte bli dömd för förtal. Sedan är det ju jury i ärendet så det kan ju ändå gå hit och dit.
Men sanningsprövningen är en del utav alla prövningar som görs, alltså spelar de roll om sanningen.
"När han inte jobbar på polisen så sexchattar han med barn" De kan bevisa att han har chattat med dem, men om det inte nämns i chatten att han har chattat med andra personer som utger sig för att vara under 15 så är det ju falskt och de har ingen anledning att tro det är sant.
Vad de vet är att han chattat med dem, en person som utgivit sig för att vara under 15. Något som de själva vet inte är fallet. Så texten borde ha varit att han trott att han chattat med ett barn. Något de brukar skriva för att skydda sig juridiskt mot att säga att de faktiskt pratar med barn som de gjort här.