Citat:
Ursprungligen postat av
inuit11
Hur ser eran relation till Bamse ut idag eller när ni en gång i tiden var barn?
Jag läste självklart Bamse som barn, och det som sitter kvar starkast för mig är nog Vargen. Inte för att han var elak, utan för att han var utanför.
Det som är rätt obekvämt och därför bra är att
Bamse och gänget faktiskt inte var särskilt snälla mot honom de första åren. De höll honom utanför för att han var en buse, men han var ju en buse just för att han inte hade några kompisar. Sjörövarna var ju inget riktigt sammanhang heller, där var han också längst ner i hierarkin.
När Bamse till slut börjar
behandla vargen som en jämlike, och inte som ett
problem, händer det något. Det är först då relationen förändras. Det där är en ganska tung poäng för att vara en barntidning och exakt därför funkade Bamse så bra. Den visar att
även världens snällaste och starkaste björn har brister.
Mycket av det där satte sig nog djupare än man fattade då.
Det är väl där Bamse blir mer än bara en barntidning. Den är egentligen en rätt träffsäker spegling av samhället i stort. Den tar upp ganska stora och svåra frågor.
Utanförskap, makt, girighet, rädslan för det som är annorlunda. Men visar också att problemen ofta inte är så hopplösa som de först verkar.
Ofta handlar det inte om ondska, utan om
rädsla, okunskap eller
gamla föreställningar som ingen riktigt ifrågasatt. När någon faktiskt gör det ,är lite vidsynt, lyssnar och är beredd att ompröva så förändras dynamiken.
Nästan alltid i en positiv riktning.
Det är rätt befriande egentligen. Inga mirakellösningar, inget tvång, bara konsekvensen av att inte vara fördömande i onödan.
Ganska vuxna poänger, serverade i en serietidning med honung, sköldpaddor och kaniner.
Finns det någon annan serietidning som på allvar kan mäta sig med
Rune Andréassons mästerverk?
Jag ser fram emot att följa tråden och läsa andras minnen också. Förhoppningsvis hålls den fri från de mer förutsägbara “
Bamse var kommunist”-utspelen och liknande etiketter, och istället minnas
vad han faktiskt handlade om.
Där var jag kanske själv lite väl fördomsfull och dömande i förväg. Man ska ju trots allt vara snäll, även i efterhand.
Edit: jag var kanske inte så fördomsfull när allt kommer omkring.