Återbörda makten till kungen

Det är just för att jag vill att monarkin skall ge fler fördelar åt Sverige som jag presenterar sagda förslag ovan.


Jag tyckte att jag var tydlig. Om det brittiska folket anser att kungen är ett hinder för att rädda UK, då måste han antingen ersättas av en prinsregent, eller avsättas. Att avsätta en kung med namn Charles har fö inträffat förr i England.

Således är svaret på Farage-frågan att kungen inte kan tillåtas hindra genomförandet av demokratiskt stiftade lagar.


Jag diskuterade i första hand det svenska (eventuella) tvåkammarsystemet. Det brittiska har så litet kvar av sitt tvåkammarsystem i praktiken, att det nästan inte spelar någon roll. Men, bara nästan. Det förekommer fortfarande att HoL stoppar, eller fördröjer, lagstiftning. I ett samhälle som fungerar hjälpligt väl är detta en god sak. I det brittiska dysfunktionella samhället idag, kan detta istället bli ett problem.

Inga politiska system kan vaccinera mot dåliga och skadliga beslut. Därför är den viktigaste uppgiften att se till att inte få in samhällsskadliga politiker/partier. Den uppgiften åvilar främst väljarna. Emellertid bör det även finnas vissa trösklar av formellt slag.

När vi nu har det läge som vi har här i Sverige, behöver vi snarare en genomlysning av de politiska partierna, än så stora konstitutionella förändringar i övrigt, men det är för en annan tråd.

Jag fattar att TS pratar om dagens kung; därför säger jag också att det är omöjligt i praktiken. Men för att besvara TS måste man ändå prata om varför monarken reducerats till symbol och vilka maktcentra som hindrar en återgång till reell monarki. TS verkar i första hand uttrycka misstro mot politiker och vill diskutera alternativ; det framgår av tonen och av hur han själv resonerar senare i tråden.

Napoleon-typen är inte monarki i egentlig, institutionell mening utan caesarism (eller bonapartism) som efteråt försöker göra sig ärftlig för att stabilisera en personlig regim.

Jag tror inte att enbart krig kan skapa nya dynastier, men det är en klassisk accelerator. Även statsfinansiell kollaps eller långa perioder av djup instabilitet kan i teorin skapa brytpunkter, även om det inte är det sannolikaste utfallet. I praktiken skulle det kräva en större geopolitisk omdaning, men sånt har skett förr förvisso. Senaste ~200 åren har vi:




Du har rätt i att teknologi är en utmaning för monarki, men inte för att karisma är omöjlig, utan för att det krävs en maktbas som kontrollerar den moderna statens maskineri - annars kontrollerar maskineriet monarken.

Men det djupare problemet är att adeln är borta. Monarki historiskt vilade inte bara på kungen utan på ett ärftligt elitskikt som gjorde den praktiskt och socialt möjlig. På så vis "försvann" adeln före kungamakten: kungen kan fortsätta som ofarlig symbol när hans gamla elitmaktbas redan är avvecklad och inget längre utmanar den borgerligt-meritokratiska ordningen. Att återskapa pliktkultur och legitimitet kring ärftliga privilegier är därför svårt - men det är ändå en intressant fråga, eftersom arvsmonarki + aristokrati + ofrälse (även om den exakta formen varierat) historiskt tillhör det absoluta toppskiktet av kontinuitetsskapande och stabila arrangemang för statslivet.

Det finns inga särskilda fördelar jag ser från några förslag i denna tråd.



Problemet jag pekar på är i just synen bland många konservativa att de har lojalitetskrav att följa deras kung och se honom som ett föredöme, för att kungen är "magisk".

Det är inte så enkelt alltså som "ifall brittiska folket vill", jag pekar på att kungen här är en negativ kraft som förhindrar utveckling åt rätt riktning, att förflytta honom från makten kräver en enorm krafttag från flera samhällskomponenter. Det är betydligt enklare att göra sig av med Keir Starmer, till och med innan valet äger rum (då han åker ut huvudet först i alla möjliga scenarior).

Jag pekar på svagheter med din ceremoniella monarki med eller utan verklig makt åt monarken, får vi en Charles i makten i Sverige skulle jag föreslå att göra oss av med monarki överhuvudtaget, en sådan genomrutten person underkänner hela systemet och inte enbart sig själv.



Det som britterna har kvar av tvåkammarsystemet är negativt för landet. Lägg märke att reform knappt kommer få representanter i house of lords när de vinner nästa val, så de kommer ständigt bli motarbetade av denna kammaren med alla dekadenta tories och labour aristokrater som av någon mystisk anledning anses ha en avgörande roll som nationens beslutfattare oavsett vad folk tycker om det.

Du är fortfarande inne i den burkianska träsket där det viktigaste som finns är att stoppa en fransk revolution att ske. Vakna upp till att vi lever i en ny tid där en revolution är långt ifrån det värsta som kan ske, snarare är den långsamt kokande grodan det som du bör ha mardrömmar över. Det är så Europa sakta dör.

Du vill fördröja radikala populistiska ideer genom en tvåkammarsystem trots att det historiskt varesig fungerat i USA med valda senatorer eller UK med sina moraliskt korrupta aristokrater.

Idag behöver vi snabbt få igenom radikala populistiska ideer dessutom, olikt för 60 år sedan när system i UK och USA inte kunde stoppa det ändå. Vi måste få igenom dessa radikala beslut snabbt, och en tvåkammarsystem är dåligt för sådana syften.

Danmarks parlament var exempelvis betydligt snabbare i att reagera mot en negativ samhällsutveckling än vad UK eller USA i teorin skulle kunna vara.

Tror alltså att jag föredrar parlamentarism så som saker ser ut idag (populism är bra idag, establisemanget är dåligt):

Nähä.


Igen vill jag framhålla att det är den monarkiska funktionen och inte den förtillfälletvarande troninnehavaren som jag försvarar och anför som betydelsefull. Personer byts ut, det skall funktionen inte göra.

Hela idén med politiker, inklusive premiärministrar, är att de skall kunna bytas ut. Det är en helt annan roll än monarkens. Det är också därför det finns mer politisk makt hos premiärministern än hos kungen. Skulle Sverige få en allt för dålig monark, kan det komma dithän att vederbörande får bytas ut, men av det följer inte att statsskicket skall omstörtas.


Därför får Reform göra som en gång Labour gjorde - adla in sina egna i HoL, för att på sikt kunna dominera även den kammaren. Det finns mekanismer för hur sådant går till.


Nja, nu är det så att revolutionen redan har skett. I hela Västvärlden. I Amerika och Frankrike, och för all del på flera platser senare, och särskilt från andra halvan av 1960-talet och framåt. Nu handlar det om att bevara det av värde som finns kvar, och fr a att återskapa så långt det går det vi en gång hade. Då gäller det att vi redan nu funderar på hur vi vill att statsskicket skall se ut i syfte att motverka vänsterrevolutionärerna i denna framtid.

Abstraktionernas återkomst: Funktionen (vad?); Monarkernas roll (tycks vara stagnation och säkerställandet att saker inte ändras för radikalt), osv.

Jag gav konkreta svagheter med monarkin i just att en dålig monark inte kan bytas ut och du svarar med att just detta är monarkens roll att vara svår att bytas ut.

Jag pekade på svagheten att just konservativa som oftast varmast stödjer sin monark i vått och torrt också har svårast att ta till sig att radikala åtgärder krävs, därmed att britternas woke kung sitter säkert trots låg popularitet.

Jag får inga svar på mina frågor från din sida, utan du går igenom en slags loop för att alltid återvända till dina positioner.

Du kan också svara på att det är värt att ha en woke kung som älskar islam, Greta Thunberg och World economic forum i 15 år som dessutom är chef för angliska kyrkan, och sedan peka på fördelar som väger tyngre åt andra sidan. Jag får se vad du kan ge mig för fördelar, peka gärna på empiriska exempel och inte bara teorin.





Det fördröjer processen och tar tid. Därmed att Danmark med sin parlamentarism kunde snabbare få igenom lösningar på problem utan att behöva vänta en till generation eller två för att även den andra kammaren representerar folkets nya värderingar.



Jo, det är vad vi gör här. När en revolution sker så vill man ha en revolution åt motsatta hållet och ett system som inte motverkar en sådan kontrarevolution.

Jag är pragmatiker, kan tänka mig att tvåkammarsystem kan fungera i några kontext men vi vill idag inte ha ett system där beslut fördröjs och maskineriet fortsätter som vanligt i ytterligare någon generation.

Det är därför som jag påpekar att detta kunde vara en intressant what-if diskussion hur historien skulle ha utspelats för ca 150 år sedan ifall kungen fortsatt haft någon verklig makt ungefär som han hade i exempelvis Tyska kejsardömet (kejsare egentligen, men ändå). Men även där så finner vi en svaghet i systemet där en genial politiker (Bismarck) räknas som symbolen för kejsardömets gyllene ålder medan den svage Wilhelm II använder sin makt för att få bort Bismarck och sedan motarbetar allt som Bismarck byggt upp bricka för bricka på bara ett årtionde.

Här så återvänder vi till dynastiers svaghet i att den ursprungliga roten till monarkenas makt urvattnas i takt med att folk födds med en guldsked i munnen och privilegier som kommer med makt, men utan att förstå uppoffringen som ens förfäder behövde göra för att nå sina maktpositioner. Enligt några analytiker tar det bara ca 4 generationer innan den ursprungliga glödet helt försvunnit från krigardynastier. Exempel på detta hittar vi i karolingerna vars förfall vi kan se till och med på namnen; från Karl hammaren och Karl den store till Pippin puckelryggen; karl den skallige, ludvig den stammande, Karl den tjocke, Karl den enfaldige, etc.

Likaså hade franska kungahuset fallit pladask från solkungen Louis XIV vid tiden då den svage autisten Louis XVI var vid makten, hans dekadenta regim omgiven av sminkade hedonistiska aristokrater och hans svaga personlighet (samt alla sanna rykten om att Marie Antoinette gjorde honom till cuck) ligger antagligen till grund för franska revolutionen i än högre grad än finansiella svårigheter samt nya trendiga filosofier som spreds likt en löpeld.


Tja, det är givetvis sin egen grej men i yttersta graden tycktes den peka mot att återvända till något som liknade den ursprungliga monarkin ifall inte historien hade stoppat Napoleon pga ödets nyck. Poängen är att monarkin, som bygger sin makt på att leda nationen i våldsamma tider, inte kan vara en stagnant maktpelare som står där oberörd oavsett hur inavlade och dekadenta som de blir i takt med att nya generationer födds med nedärvda privilegier och utan den krigaranda som försåg deras förfäder med ledarskapets glans.

Därmed att en monarki med vitalitet måste ha möjligheter för gamla stagnerade dynastier att förintas när de har spelat ut sin roll, vilket inträffade i allt lägre grad runt 1700-talet än exempelvis i 1500-talet. Napoleon var därmed en tydlig möjlighet för att en ny typ av monarki skulle uppstå i nationalismens och industrialismens ålder.



Jo, det kan ske på andra sätt än enbart krig. Men det är just hur ledare utmärker sig i tider av stora konflikter som ger de en sådan hjälteroll att människor är villiga att lova lojalitet även till deras barn och barnbarn.

Denna mytologiska vitalitet saknas hos dagens monarker. En omstart krävs därmed ifall monarkin ska återuppstå.



Därmed att vi idag har figurer som Curtis Yarvin som efterfrågar en slags kapitalistisk VD som får rollen som monark, vilket närmast är naturligt i tider där några fåtal teknologioligarker har makten över allt från de algoritmer som formar människors tankar till den artificiella intelligens som kan revolutionera allt från krigsföring till produktion så att automatiserade robotar och drönare bestämmer krigets utgång. För att inte tala om att just dessa tävlar om att erövra rymden och liknande apollianska projekt.

Jag är givetvis mycket negativ till Curtis Yarvins ideer, men han kontextualiserar sin filosofi i alla fall åt dagens värld och inte åt en värld som inte längre existerar.


För att inte tala om kyrkan som var helt väsentligt för att skänka en helig aura kring kungen.

Arvsmonarki+aristokrati+kyrka kunde aldrig överleva den teknologiska och vetenskapliga revolutionen då den var byggt på att rikedom kommer från mark och försvar av mark, samt kyrkans monopol på kunskap (eller åtminstone tolkningen av kunskap).

Att drömma sig tillbaka till maktbaser som aldrig kommer återvända känns därmed som en slösseri på tid, oavsett ifall man föredrog det systemet eller inte. Napoleon var just exempel på ett liknande alternativ till gamla systemet som nästan lyckades formas inom en mer modern kontext.

För mig är det påfallande konkret, men jag kan förtydliga ytterligare. Monarkins funktion kan delas upp i ett flertal delfunktioner, t ex:
1) Representera den historiska kontinuiteten och därmed personifiera nationen.
2) Utgöra fixpunkten vid interna nationella ceremonier och representera landet gentemot andra länder.
3) Bekläda statens yppersta befattning i protokollär mening, vilket för att politiker med ambitioner får nöja sig med befattningar något lägre ner, vilket har en dämpande effekt på en del makthungriga.
4) Genom arvkungadöme finns en rimlig förutsägbarhet när det gäller tronföljd, med mindre risk för ursupatorer och viss nationell trygghet.


Det är en styrka att monarken inte enkelt kan avsättas. Det är så att säga den grundläggande förutsättningen för en monarki. Emellertid behövs en nödutgång, därav mitt förslag med ett riksrättsinstitut, och i sista hand om det rör sig om en tyrann.


Nu är UK:s främsta problem inte Charles utan Keir. Låt britterna börja med att avsätta den befattningshavare som är avsedd att avsättas. De har övat på detta sedan 1600-talet. Först därefter kan frågan om att ersätta monarken komma i fråga. Det har de också gjort, på litet olika sätt, på 1600-talet och på 1800-talet, och sedan igen på 1900-talet.


Jag anser nog att jag svarar tämligen väl, men att jag inte hamnar vid Dina uppfattning ligger nog litet i sakens natur.


Till dels beror det nog på vilka positioner de valda, och utbytbara, politikerna tar sig före. Till dels beror det på hur problematiskt agerandet kan anses vara. Fördelarna, beskrivna ovan, måste förstås vägas mot den nödsituation som UK befinner sig i. En monark måste alltid sätta sitt uppdrag främst, och veta gentemot vem hans främst plikter riktas sig till. Annars finns kanske möjligheten att bli guvernör på Bahamas...


Det finns en inte alls oproblematisk motsättning mellan den snabbhet som vissa situationer kräver, och den långsamhet som ett samhälle i regel mår bäst av. Grundproblemet är att ett flertal Västländer under avsevärd tid har förändrats till nära oigenkännlighet och nu behövs en betydande reaktion.


Låt mig framhålla att vi i vilket fall som helst behöver göra stora reaktionära åtgärder för att rädda Västvärlden, och för att sedan hindra de återkommande revolutionärerna behövs ett välbyggt institutionellt samhällssystem, där jag menar att en tvåkammarlösning kan vara en god ordning. En, bland flera.

Fina ord; "den historiska kontinuiteten", "personifiera", etc.

I praktiken; spela en maskerad som ger en falsk känsla av trygghet och kontinuitet åt befolkningen, som fördröjer att folk reagerar på hur landet snabbt förändras. Exempelvis i London där vita britter faller på en generation från 90% av befolkningen till 36% av befolkningen.

Drottnings Elizabeth perfekta utövning av ceremonin säkerställde att britterna aldrig reagerade på att bli utbytta, fransmännen reagerade mer explosivt långt tidigare än engelsmännen.

I princip behöver engelsmännen först se sin drottning dö för att på riktigt börja uttrycka sin chock..."vi har inte längre något land!" säger de när de nu vaknat ur dvalan.

Historiens kontinuitet vaar bara falsk. Nationen existerade aldrig, det fanns inget som Elizabeth personifierade.


Ja, och det är väl trevligt, men det kanske kan göras utan kungligt glitter?


Den franska presidentens närmast monarkiska makt kan däremot verkligen verkställa förändringar i landet den dag landet får rätt president, så jag är inte så säker att det är bra att ha ett system där byråkratisk maskineri rullar på som vanligt emot en populär ledares vilja.




Tror inte att det går att säga det när man ser på exempelvis Spanien som hade Europas värsta inbördeskrig någonsin (i nivå med Ryssland).

Sedan andra världskriget har inget väsentligt hänt i Västeuropa som bryter mot den liberala ordningen, men UK tycks ha lekt med iden åtminstone:

https://en.wikipedia.org/wiki/Harold_Wilson_plot_allegations

Utöver det så är det mycket mer turbulens i brittiska premiärministrar som avsätts en efter en av olika skäl, det tycks inte ha funnits mycket stabilitet i brittiska ledningen förutom möjligen med Thatcher och Tony Blair.

Ser återigen inget som rent empiriskt tycks bevisa teorin att en symbolisk monarkism säkerställer ordning och reda, övriga europeiska länder (inklusive Tyskland) har väl ofta närmast identisk liberal kontinuitet och det är som sagt inte nödvändigtvis bra då vi har blivit som grodan som inte märker att vattnet omkring kokar då den långsamt har värmts upp.



Charles är nu ingen tyrann, bara en landsförrädare och förälskad i sina egna "moderna flummiga ideer" till den grad att han inte innehar förmågan att uppfylla sin roll som kung.

Jag märker att du fortfarande inte kan tala illa om kungen för att kungen är en magisk varelse som förtjänar respekt bara för att...och där har du problemet och anledningen till att det inte finns en folkrörelse bland konservatia/nationalistiska britter att få bort Charles från tronen.

Där har du monarkins svaghet; att du inte ens tydligt kan ta avstånd från Charles uttal utan fortsätter att tala i abstraktioner.


Lägg återigen märke att opopulära Keir och motsvarande torries ledare äts upp levande av folket en efter en, medan Charles inte alls är hotat av att han uttalar sig lika politiskt korrekt och med förakt till nationens tro och historia som Keir själv gör.

Återigen så är just det vad som jag säger utmärker monarkins svaghet. Du måste leva med en medioker woke kung och bara vänta tills han dör, medan du kan byta ut premiärministrar (till och med innan val).

Tror att William blir en bra kung efter hans far, och det vore utomordentligt för Storbrittanien att få bort den gamle boomerkungen med sina wokeideer och politiska högmod, det är bara att mekanismerna inte finns där för att göra vad som är bäst för nationen.



Nej, du flyr från att svara på det konkreta och återgår till abstraktioner om hur sager borde fungera i teorin.

Så när du går igenom exempelvis 4 fördelar för monarkin så borde du peka på exempelvis UK mot Frankrike eller Sverige mot Finland och visa i detalj fördelar som vi sett senaste 80 åren från att UK och Sverige har varit monarkier för "historiens kontinuitet" och "nationell trygghet" och så vidare.

Det är som att debattera med en marxist som går igenom teorier som inte fungerar så i praktiken och vägrar diskutera empiri. Jag tycker att teorier är intressanta, men jag vill ha konkreta empiriska exempel ungefär som jag lade fram 3 gånger då house of lords satte upp hinder för regeringar att genomföra bara någorlunda restriktiv invandringspolitik.



Ok. En kommunistisk ledare eller till och med en socialdemokratisk ledare måste sätta arbetarnas rättigheter i första hand och agera som deras representant. Fördelarna med det kan jag också skriva så att det låter fint, men hur ser det ut i praktiken?

Ingen kommunistisk ledare eller monark skickas tillslut till Bahamas ifall de inte uppfyller sin roll.


Den betydande reaktionen kan du med samma motivation från andra sidan anse att man bör fördröja med din tvåkammarsystem. Långsamhet mår ju samhället bäst av, eller hur? Det smakar illa när man är i sidan som försöker ändra saker snabbt.


Återigen existerar allt i abstraktioner. Lägg märke till att jag tydligt pekade på Danmark som ett föredömme som snabbt tog till nödbromsen innan det var försent genom parlamentarism och ifrågasätte ifall det skulle gå så snabbt med en tvåkammarlösning.

Man kan hävda att all trygghet och alla säkerhet är en illusion. Men, vi som folk behöver den "illusionen" i lagom dos, och då ser det ut som att monarkin gör det rätt bra. När det gäller UK, så är inte monarkin problemet och Charles är inte det största problemet. Det är istället att man som land inte kan samla sig och genomdriva en politik som räddar det egna landet. Jag vågar påstå att Sverige har börjat att göra detta tidigare och bättre, också från ett svårt utgångsläge.


Det är möjligt att man kan, men varför skulle man prova, när vi har ett så välfungerande system?


Hur har det gått hittills, tycker Du? Frankrike har varit värre illa ute, tidigare än UK och kanske är även Frankrike oräddbart nu.


Det var nog tur för UK att man hade en så stabil monark som Elizabeth, under så lång tid, emedan brittisk politik var påfallande stökig även före 1939. Se på Belgien, som i hög grad hålls ihop av monarken. Se på vilken oerhörd nytta det varit för just Spanien att återbli en monarki. Tänk så mycket bättre Italien hade kunnat fungera om man tillskapat en bättre monarki istället. Min gissning är att länder som Tyskland, Österrike och en del andra länder i Centraleuropa, hade kunnat återskapa sina monarkier på ett klokt sätt.


Jag kan bli tydligare. Om britterna anser att Charles är mera av ett problem än en tillgång, så kan man göra som förra gången man så fann vara fallet - göra vederbörande till guvenör över Bahamas. Det är alltså ett empiriskt fall jag avser.


Det går så klart att byta ut en kung, men idén är att det skall vara mycket svårt. Det skall inte vara lika lätt som att rösta bort Löfven.


Det finns inga gränser för hur mycket man kan lägga ut texten, om man vill:
- Storbritannien hade oerhörd nytta av sitt kungapar under andra världskriget. Frankrike hade inget motsvarande som höll ihop landet.
- Storbritannien kunde hantera sin kolonialavveckling betydligt skickligare än Frankrike i hög grad genom att monarkin bidrog till att övergå till ett samvälde.
- Sveriges monarki är också Finlands monarki i en sorts förlängd mening, och vi har gemensam nytta av denna. Monarkin bidrar alltså till ömsesidigheten mellan Sverige och Finland upprätthålls och stärks. Den dag som det blir tronskifte, så hoppas jag att vår nya monark gör sitt första statsbesök till Finland.


Som anförts har britterna alltså en gång skickat en underkänd kung till Bahamas. De har alltså erfarenhet av att i någorlunda modern tid avsätta en kung, och ge denne ett "uppdrag" i en annan världsdel.
https://en.wikipedia.org/wiki/Edward_VIII#Second_World_War


Den betydande reaktionen kan du med samma motivation från andra sidan anse att man bör fördröja med din tvåkammarsystem. Långsamhet mår ju samhället bäst av, eller hur? Det smakar illa när man är i sidan som försöker ändra saker snabbt.



Återigen existerar allt i abstraktioner. Lägg märke till att jag tydligt pekade på Danmark som ett föredömme som snabbt tog till nödbromsen innan det var försent genom parlamentarism och ifrågasätte ifall det skulle gå så snabbt med en tvåkammarlösning.
[/quote]

Ingen har diskuterat Charles som det största problemet, utan att han är ett problem är illa nog.




Föredrar att ha potentialen att välja en president som har makter som närmar sig förmodernismens monarker än att ha en gäng byråkrater som styr med en monark som spelar maktteater.

Potentialen finns ju att en president verkligen kan komma in och svänga om saker.

Men du är så fast i burkianska träsket att du fortfarande tror att det viktiga är att allt förändras långsamt.



Varför är det viktigt att Belgien hålls ihop? Flamländerna och Valonien kan gott och väl bli två olika riken, och för min del så finns det inget i grunden viktigt att Spanien behåller Baskien, osv.

Schweiz är väl ett land som hålls ihop mycket bättre än Belgien och utan någon monarki som behövs för att få saker att fungera.

Jag vet inte vilka fördelar du pratar om som Spanien har gentemot Italien eller Belgien mot Schweiz eller UK mot Tyskland. Det är ett mysterie, det finns inget där. Allt från bnp per capita till antal invandrare till medellivslängd, osv. - jag undrar exakt vad för slags variabler du sitter och räknar med som du tycker gör Spanien så mycket bättre än Italien eller Belgien så mycket bättre än Schweiz?

Att du sedan börjar babbla om att det saknas kung i centraleuropa är ännu konstigare. Ifall något så har länder som Tjeckien och Polen inget alls att lära sig från oss. De om något har hittat den rätta vägen.


Du vill inte besvara argumentet vilket är: det är betydligt svårare att göra sig av med en Charles än en Keir Starmer. Du svarar med att det är så det måste vara, men det är en cirkelargument som återvänder till själva argumentet:

En monark kan gå emot sin nations värderingar på alla olika sätt utan att kunnas avsättas i flera generationer. Monarkens magiska roll gör det svårare för människor att ens yrka för att kungen lämnar sin tron.

Så själva argumentet är att det är för svårt att få bort en landsförrädare med destruktiva ideer från sin ceremoniella roll, för att människor som du inte vågar ens med ord kommentera vad Charles är för något. Hur ska man då kunna avsätta en kung? Konservativa britter lär ha än fler spärr på att på riktigt uttrycka vad exakt det är för fel på Kung Charles.







Storbrittanien var en ö olikt Frankrike. Hade UK en gräns mot Tyskland skulel det vara kört för dem också med eller utan kungahus. Du kan lika gärna göra argument för kommunistiska diktatorer med att Soviet inte skulle ha vunnit andra världskriget utan kommunism och en stark ledare som Stalin med sådana argument. Egentligen skulle UK ha en starkare flotta än Tyskland med vilken statsskick som helst, liksom ryssarna skulle mala ner tyskarna med sin geografiska omöjlighet och enorma kapacitet till självuppoffring med alla typer av statsskick.

Det finns inget skickligt med kolonialavvecklingen i UK, ifall något så har Frankrike faktiskt mer inflyttande i sina gamla kolonier än vad UK idag har.

Sveriges monarki är inte Finlands monarki, så jag kan inte diskutera fantasier.

Men du ser på länder idag istället för 80 år sedan så ser du absolut ingen betydande fördel eller nackdel med monarkier. Allt är samma liberala smörja och monarkin är spetsudden av den liberala smörjan. Säljer bara tablåtidningar, och håller uppe en fantasi av kontinuitet medan vi håller på att bytas bort med andra folkslag.




Återigen så är själva argumentet att det är otroligt svårt att ske. Nu är prins Charles en sådan som kuvar sig för establisemanget och talar i world economic forum, håller Greta-tal och talar om hur överlägsen islam är våran egen kultur och tro, så han riskerar nog inte att skickas till Bahamas.

Nej, det skulle jag inte säga. Dessutom går han att göra åt, om UK:s folk så vill.


Tja, var å en får välja ståndpunkt. Vad vi behöver är kraftfulla politiker som har respektive lands bästa för ögonen.


Det är tydligen viktigt för Belgien, kanske till och med för belgarna. De har en gång gjort sig självständiga från Nederländerna i detta syfte. Schweiz hålls i hög grad ihop av geografin, så där behövs nog ingen monarki. De flesta länder har inte denna förutsättning. Det är sannolikt bättre för Spanien och för Europa om landet hålls samman. Alltför stor uppsplittring verkar i regel försvagande.


Jag instämmer inte i Din problembeskrivning. Här måste folket ta sitt ansvar. De kan börja med att avsätta Two Tier Kier, så får man se varthän det sedan bär. En monark som inte arbetar för sitt land och sitt folk blir illegitim.


Inte alls. Sovjet hade inte överlevt kriget om de inte fått oerhörd hjälp från UK och USA.


Tvärtom så är nog britternas nedmontering den skickligaste i världshistorien. Deras samvälde lever fortfarande och är så attraktivt att Moçambique ansökte om medlemskap.

De allvarliga samhällsproblem Du pekar på har rätt litet med monarkier att göra. Tvärtom är de som varit drivande i att fördärva västländerna i allmänhet också övertygade republikaner.




Återigen så är själva argumentet att det är otroligt svårt att ske. Nu är prins Charles en sådan som kuvar sig för establisemanget och talar i world economic forum, håller Greta-tal och talar om hur överlägsen islam är våran egen kultur och tro, så han riskerar nog inte att skickas till Bahamas.
[/quote]

Återvänder till argumentet om att något "går att göra" när mitt argument är att det är otroligt svårt att ens få konservativa britter att vilja bli av med Charles trots att han tycker att britter bör lära sig av islams överlägsna visdom och liknande som du inte ens vill svara på (konservativa britter lär ha samma spärr, ungefär som konservativa katoliker inte kan hantera en påve som vill att de tar emot miljontals muslimska flyktingar).



Du säger själv "kraftfulla" politiker, och en president har makt att vara kraftfull som en premiärminister inte har. Jag yrkar inte för republik bara därför men det finns tydliga fördelar som kan uppstå ifall rätt president där kommer till makten.



Varför skulle det vara viktigt för konstruktionen "Belgien" eller "belgare" när de så tydligt identifierar sig som vallonare eller flamländare?

https://www.eurofound.europa.eu/en/publications/all/belgium-breaks-world-record-country-no-government

Det tycks mig som om de är delade i flamländsk eller vallonsk nationalism och ingen "belgisk nationalism".

Varför ska inte Baskien som är offantligt annorlunda än Spanien kunna bli en självständig nation som behåller sin kulturella särart (och europas äldsta språk)?

Uppsplittring är naturligt när en nation är uppbyggd på svaga grunder och utan starka gemensama nämnare.

Schweiz driver en stark regionalism så att alla kulturella särarter inom landet är i princip helt självstyrande och det är just vad som förenar landet.


Kier är ju opopulär för att uttala sig lika folkfientligt som Kung Charles och vara för samma moderna tramspolitik som kung Charles. Folket kan liksom inte ta sitt ansvar för att kungen olikt premiärministern är en magisk varelse, därmed att du inte kan kritisera kungen när han säger som angliska kyrkans chef att nationen bör buga sig inför islam.






Låt mig viska en hemlighet till dig: UK skulle inte ha överlevt kriget utan oerhörd hjälp från USA.

USA räddade därmed UK, inte monarkin. Sedan behövde givetvis UK lägga ner imperiet åt USA och betala enorma skulder till USA, saker som de aldrig återhämtade sig ifrån riktigt. Så det kom inte gratis.



Anglofilisk romantisk trams givetvis. Du kan se att miljontals dog i Indien-Pakistan och i Mellanöstern så skapade man nationer som inte ens borde ha existerat (se Irak).

I Subsahara Afrika talas det mycket bättre franska än engelska i forna franska kolonier och man tycks klara sig bättre på flera dimensioner än brittiska motsvarigheter:

https://knowledge.skema.edu/french-sub-saharan-colonies-british-gdp-economy/

Frankrike har kvar större inflyttande i den fransktalande subsahara afrika också, framförallt genom handel men till och med franska främmande legionen och militära interventioner.

Samväldet är mestadels symbolisk högmod och mjuk neokonservatism (sprida liberalism till världens mörka hörn). Dess nackdelar överväger dess fördelar åt brittiska folket; du får i bästa fall några duktiga ghurka soldater från Nepal och samtidigt så underlättar du invandring från samväldet genom att ge dem en fot redan inne i Storbrittanien när du söker rätt att flytta till landet.

Inte för att UK varesig är värre än bättre än just Frankrike när det gäller sådant. Båda länderna är helt förlorade just pga sin koloniala historia och användandet av kolonin för att omflytta folkslag.

Sanningen är att kolonialismen var ett enormt misstag från båda nationerna och var mest något som berikade några fåtal familjer och inte franska och brittiska folket. Idag är både Paris och London, Europas två största städer, koloniserade av andra folkslag.

Monarkin har aldrig varit något annat än en representation av denna internationalism, men idag inte längre med britterna som ledare för alla erövrade folkslagen utan snarare som de koloniserade och som måste buga sig och ursäkta för alla bruna folkslag man tidigare var mästare över.

Samväldet är ett praktfiasko.