Citat:
Ursprungligen postat av
stilicho
Ryssland och Sovjet
är samma sak. Ryssland har lovat att följa alla avtal och kontrakt som Sovjetunionen ingick. Det har Ryssland själv beslutat och omvärlden har sanktionerat.
Men om du ändå vill ha moderna post-sovjetiska avtal som Ryssland har brutit emot så är det ju inte svårare än att lista rysk-ukrainska avtal, Ryssland har brutit mot dem allihopa:
Budapest Memorandum
Russian–Ukrainian Friendship Treaty
Treaty on the Russian–Ukrainian border
Kharkov Accords
Sen kan du ju alltid låtsas som att Ryssland provocerades till att bryta avtalen. Om man tycker att det är extremt provocerande att Ukraina hellre vill samarbeta ekonomiskt med EU än med Ryssland så är det givetvis ett giltigt skäl att bryta mot Budapest-avtalet. Eller inte.
Den stora frågan är väl hur du eller någon annan kan tro att Ryssland ska följa avtal. De har inget
track record på den fronten, för att uttrycka det milt.
Jag kan ju börja med att påminna om vad diskussionen gäller:
Du menar att Ryssland är unikt opålitligt när det gäller att följa avtal, och att detta ger USA/NATO ett rättfärdigande för att avfärda Putins förslag om ett ömsesidigt icke-aggresionsavtal.
Själv hävdar jag inte att Ryssland aldrig brutit mot nåt avtal. Däremot menar jag att dom inte gjort det oprovocerat eller utan goda skäl. Åtminstone inte i den kontext som vi diskuterar, dvs Ukraina. Om man anser att USA:s historia av att bryta avtal inte är diskvalificerande, så ser jag inte varför man ska använda en annan måttstock för Ryssland.
Låt mig utveckla:
1) Dokument som Budapest Memorandum (BM), "Friendship Treaty" (FT) mfl kan knappast rättvist bedömas var för sig i isolation. Utan dessa var alla en del av ett ramverk av politiska överenskommelser mellan bla USA, Ryssland och Ukraina, som tillsammans syftade till att staka ut vägen för framtida fredlig samexistens efter Sovjets fall. Liknande överenskommelser gjordes med Vitryssland och Kazakstan, som också ursprungligen hade kärnvapen på sina territorium.
2) Det här handlar inte om juridiskt bindande avtal. Det är politiska åtaganden, som man efterlever med förväntning om att
motparten har ärligt uppsåt i att hålla fast vid sin del av överenskommelsen. Inom diplomati brukar man prata om "good faith" / bona fides. I ett annat dokument du räknade upp (FT) så åtog sig tex Ukraina att "motverka extremism". Var och en kan ju fundera på hur stor möda dom lagt på att efterleva det åtagandet.
3) Ingen nation kommer sätta bokstavlig efterlevnad av ett avtal framför nationell säkerhet. USA har vid upprepade tillfällen brutit mot internationella avtal, med den enkla motivationen att dom behövde värna sin nationella säkerhet mot ett yttre hot. Och innan nån börjar skrika om "whataboutism", så kan jag återigen påminna om att diskussionen gäller
huruvida Ryssland är unikt opålitligt på den här punkten. I den kontexten är frågan "skulle andra nationer skulle göra samma sak under liknande omständigheter" högst relevant.
4) Grundläggande för att sådana här avtal ska kunna bestå, är att dom generella förutsättningar som rådde när avtalen tecknades fortsätter vara giltiga. Här citerar jag fd ambassadören Jack Matlock, en av de diplomater som var med och förhandlade BM:
Citat:
Yes, in a literal sense Russia violated it (BM) when it organized a referendum that overwhelmingly approved the transfer of Crimea to Russia. But “international law” contains provisions that, under certain conditions, excuse refusal to implement an agreement. Under international law there are two relevant principles: (1) pacta sunt servanda, and (2) rebus sic stantibus. The first says that agreements must be implemented; the second “provided things remain the same.”
5) En av dom generella förutsättningar som rådde när BM tecknades var att NATO inte avsåg expandera till forna östblocket. Många gillar att påpeka att detta samförstånd aldrig nedtecknades i något formellt avtal. Men icke desto mindre är det väl dokumenterat att ett sådant samförstånd fanns. Uppenbarligen bestämde sig NATO dock i ett senare skede att det var viktigare för dom att expandera österut, än att upprätthålla det status quo som låg till grund för BM. Frågan om hur långt in i Rysslands intressesfär som NATO skulle tillåtas expandera ohindrat, kom på sin spets efter statskuppen i Ukraina 2014. Som jag tidigare visat för dig så hade NATO då redan långt tidigare öppet deklarerat att Ukraina kommer bli medlem i NATO. Frågan var inte
om, så vitt NATO anbelangade, utan
när.
Finns såklart mer att säga om saken, men vill inte heller skriva en jättelång drapa i ett enda sjok. Hoppas snarare att det kan bli startpunkten i en givande diskussion.
Kan fö rekommendera Jack Matlocks essä som jag citerad ett kort stycke av ovan, det är läsvärt och inte särskilt mycket text:
https://www.nuovarivistastorica.it/ambassador-jack-matlock-on-ukraine-russia-and-the-wests-mistakes/
Jag tycker också att man bör ha i åtanke att mediedebatten i Väst idag har som grundbult att alla perspektiv som kan ge nån slags förståelse för Rysslands agerande är likvärdiga med att "spela Putin i händerna". Och möjligen är det korrekt antagande, i någon bemärkelse. Men om man själv anammar den grundbulten så bakbinder man sig icke desto mindre intellektuellt till en något skev syn på verkligheten. Jag får tyvärr ibland intrycket av att vissa verkar se det som en dygd.