Regeringen inför aktivitetskrav för försörjningsstödstagare från 1 juli 2026

Kul med någon i tråden som verkar veta vad den pratar om.

Jag i mitt jobb har även ganska bra insyn på människor som går på försörjningsstöd.

Har ni diskuterat eller hur tror du man gör med personer som är sjukskrivna och går på försörjningsstöd pga avsaknad av SGI?

Vet att kommuner gjort olika bedömningar där vissa även fast personer har 100% sjukskrivning har gett dessa personer krav på olika "program".

Och hur tror du det blir, kommer man vända sig till privata företag för att lösa vissa av dessa för aktiviteter ala FAS 3 eller tror du allt kommer skötas i kommunal regi?

Mjae. Det fanns kanske en tid när kontroll var mindre nödvändigt och hanterades på ett annat sätt. Samhället, tekniken, kraven mm förändras över tid. Tyvärr missgynnas ärliga personer men det i sig är inte ett straff även om utfallet är olyckligt. Stressen över redovisning är rimligtvis mindre är stress över att inte ha tak över huvudet eller mat på bordet, ibland måste man väga oönskade utgångar mot varandra.

Har du sett somalier skotta snö? Det har jag. Dom stod och hackade i snön med snöskyffeln. Som ett barn typ, lika oförmögna att fatta uppgiften. Helt värdelösa.

Vad har ni för planer?

Annars är det ju mest AF som kör med utbildningar i bristyrken.

Jag blir lite full i skratt när jag ser folk som utbildas så. Som jag vet ett par på akassa som AF så gärna ville skulle bli chaufförer. De blev det. Man bara tog in dem på utbildning för att de verkade som om de skulle klara en sådan kurs. Klart de gjorde. Men nu får det absolut inte komma fram att de har flera bokstavsdiagnoser som man inte får framföra fordon om de har.

De som inte får jobb lätt efter att ha fått sluta på sitt förra, har ofta någon form av problematik, detta kan inte en kurs avhjälpa.

Jo, och en av chaufförerna har epilepsi med.

De har någon hälsokoll som helt missar de rätta frågorna. Det var dock väldigt bråttom med att min kompis skulle få blodtrycksmedicin, även om det inte utgör en fara att framföra fordon med detta.

Tänk dig då en på soc som fått avslag från FK, men ändå har neurologiska problem med minne och dessutom psykiskt sjuk. De har inte gjort fel mot någon. Men ändå måste de genomgå detta som för dem är ett helvete, varje månad.

Men man vill ju inte vara mänsklig, man vill ju driva folk till självmord.

Dina påståenden står inte i motsats till mina.

Jag har jobbat med arbetsmarknadsfrågor ett bra tag men just här är jag helt ny (började 5 jan) så det är fortfarande mycket som är oklart. Jag kan dock säga solklart ja på den sista frågan, privata företag kommer att spela en stor roll för de som är aktuella för arbetsträning/praktik.

Helt rätt! "Sopa gatan eller bo på gatan!" bör gälla! Finns massor av gratisjobb att göra. T ex städning av vägkanter/gator. Ser för jävligt ut i många städer...

Hade soc ett par år när jag var mycket yngre, runt 30 (är 55 nu).

Vi hade inte bara praktik för socfall som var friska, vi som hade psykisk sjukdom var tvungna att ingå i ett särskilt kommunalt projekt. Att det lades ner efter några år, trots att det ansågs vara en succé, förklarar att det inte funkar att lägga sten på börda.

Så vi hade socbidrag med läkarintyg som underlag. Vilket annars skulle gett bidrag utan motkrav. Sedan blev vi intervjuade så de fick veta vad man kunde och att de fick ett hum hur mycket de kunde piska en. Själv var jag inte tillräckligt frisk för att jobba mer än tre dagar i veckan. Egentligen hade jag ju inte den arbetsförmågan, men man hade inget val.

De som hade det sämst fick vara i ett stort hus där de som var mer vettiga i huvudet, lagade lunch åt dem. Det var ju bra, så fick de iallafall mat. Men dessa hade noll arbetsförmåga. Var inne där några veckor, och det var bara sorgligt. Psykotiker sprang omkring och hetsade, deprimerade satt och grät. Människor med förståndshandikapp och psykisk sjukdom fick jobba i köket, helt utan utbildning i hygien. Där slafsade de omkring och bakade, och sålde sedan sina bajsbakteriekakor till allmänheten.

Men de trodde att vi skulle må bra psykisk och bli helt friska, genom socialisering och arbete. Kanske fint tänkt någonstans, men det var ändå moralen som styrde, att kan man inte jobba, ska man inte äta.

Soc tyckte att det var för dyrt med jobbresorna, fast det skulle ingå, så vi fick betala detta själva, på den lilla summan vi hade. Jag gick i 2 timmar varje arbetsdag. Nyttigt ja, men kanske inte skitkul när det t ex var extremvärme.

Det visade sig att de flesta i projektet tog skada. Ingen blev frisk. Ingen upplevde att de fick vara med i samhället. För det var inte upplagt så, mer att man skulle veta att man var värdelös. På ett av mina ställen gjorde jag 80 % av allt kontorsarbete, då den anställda kontorsarbetaren inte kunde använda dator. Jag var alltså oumbärlig men fick hela tiden höra hur dålig och usel jag var.

Projektet styrdes av socionomer som fick bra betalt. De hade noll utbildning vad gäller mentala sjukdomar. De var inte över normalbegåvning om man säger så. De hade svårt att styra projektet pga att de som hittat på det, trodde att de hade en yrkesgrupp som skulle veta hur man gör. Men istället blev det maktgalna idioter som styrde, som skällde ut oss som om vi var småbarn, om vi gjort något de ansåg var fel. Projektdeltagarna var smartare än dem. Kom med förslag hur det kunde funka bättre. Men nej, det kördes väldigt rigitt av soctanterna.

Med detta vill jag säga att det är svårt att driva praktik med människor som inte har arbetsförmåga, och att vi inte har utbildad personal att driva projekten. Om man verkligen vill HJÄLPA människor måste man ha intelligens, empati och utbildning.

Många på soc ÄR inte friska eller normala. För att sådant här ska funka, måste man ha en vettig plan. Där man sätter i fokus att bygga upp människan. Jag förstår att många vill att dessa människor ska rivas ned, men det gynnar verkligen inte samhällets ekonomi.

Det finns två grupper, en som straffat ut sig ur arbetslivet på något vis, men som ändå kan och vill jobba, som skulle kunna få ett normalt jobb om de inte fälldes krokben på av systemet. Sedan de som faktiskt har fel i skallen. Men båda brukar bli nedbrutna och deprimerade.

Om man verkligen ville dessa människor gott, kunde man göra andra saker för att de inte ska isolera sig och tappa sociala förmågor. Stärka dem på riktigt. De flesta vill känna samhörighet, inte vara hatade och undanskuffade.

Att säga att “stressen över redovisning är mindre” visar bara att man inte har en aning om stress eller överlevnadsläge. När man går på försörjningsstöd lever man konstant i överlevnadsläge 😂 Kroppen attackerar sig själv, organen, och alla hjärnans funktioner stängs av – minne, koncentration, förmågan att äta, allt slås ut.

Och tänk då att ha komplex PTSD mitt i allt detta 😂 på ett system som är tyranni, diktatur och förtryck 🥹 det är inte bra 😂

Ser värre ut i min lägenhet. Tycker det är en bra idé att de måste städa hemma hos mig. De har ju inte som en riktig boendestödjare eller hemtjänst en slags högre rang än mig, utan jag blir högst. Dvs jag kan avskeda dem som inte gör som jag vill och de som inte klarar jobbet. Sådana som har hjälp i hemmet beviljat, borde ju kunna få att dessa människor gör allt i ens hem, och eftersom de inte är anställda kan inte heller bra arbetsmiljö behövas. Och det blir inga problem att man inte får nog med timmar i månaden, dessa kan ju gott komma varje dag och jobba fyra timmar. De kan gå och storhandla och kånka massor av kassar på bussen. Bussbiljetten får de betala själva.

Det kommer inte att ha någon effekt alls. I alla fall inte på dom som inte vill jobba. Vad skall man göra med dom som inte aktiverar sig? Sparka ut på gatan och inga pengar till mat? Tror inte det va?
I praktiken blir det väl så att de sm vill ha något att göra går på aktiviteterna, resten fortsätter som idag.