Citat:
Ursprungligen postat av
HomoDeus
Bra inlägg! Jag var också väldigt sen på bollen och såg det inte heller komma. Och trodde MAGA skulle bli lite av en historisk parantes. Jag såg hans lögner och skitbeteende väldigt tidigt, redan före första ämbetsperioden, men trodde inte att det skulle gå så här illa.
Men jag vet inte om jag håller med om till vilken del Trump är ett symptom/reaktion. USA har alltid haft en stor del hårdföra och underliga kufar inom båda partier som kunnat mobiliseras. De olika grupperna har däremot varit svåra att samla, vilket Trump lyckats med m.h.a sina vitt skilda och diametrala lögner.
Jag tycker att han driver och eskalerar händelseutvecklingen på ett sätt som jag inte tror att andra kunnat göra, även om du har rätt i att det enorma förfallet gjort mycket för att bidra. Och hans tajming för intåg i politiken var inte slumpmässigt vald.
Hans erfarenhet inom showbiz, historik av bedrägerier, utnyttjande, hot och manipulerande i sina verksamheter och historiska särställning som ansikte för framgång genom egenmäktig armbågskapitalism är väldigt speciell.
Min känsla är att den situation vi befinner oss i till större del är konstruerad av honom, snarare än att vara ett tidens tecken.
Det stämmer att Trump som person är unik, och säkert attraheras vissa väljare av hans vulgaritet. Faktumet att han är en kuf och allmänt konstig, och utstött från societeten attraherar säkert många som förknippar välfriserade "alfahannar" i snygg kostym med "politics as usual" - det vill säga den politik som gjort att hemstaden och den egna ekonomin har stagnerat och att de enda som verkar göra framsteg är den liberala medelklassen och diverse minoriteter. På det sättet är Trump en slags revanch för väldigt många som själva kanske aldrig känt att de passat in.
Men att detta är en fördel betyder inte att det är helt bärande. Det viktiga är som du säger lögnerna, men jag skulle säga att lögnernas styrka är faktumet att han också, på grund av att han har få egna principer, gärna säger precis det vad folk vill höra. Det är väl också där han skiljer sig mot republikanska profiler - för att ta dig fram i partiet så förväntas du ha en viss konsekvens i din politik, en viss filosofi (även om även mainstreamrepbulikanismen kan anses helt retarderad). Medelamerikanen, som ju är varken politiskt insatt eller särskilt intellektuell, kan således "skapa sin egen Trump" - den Trump som hen tror att Trump är, och den Trump som representerar henom.
Detta är dock inget som är unikt för Trump - de flesta länder har ju framgångsrika högerpolitiker och de kommer i väldigt olika utföranden. Religiösa puritaner som Modi. Public school boys som Farage och Johnson. Konstiga enstöringar som bröderna Kaczynski. White trash som Jimmie Åkesson. Fascistadel som Marine Le Pen. Det är väl knappast normala män, eftersom normala män inte tar i fascismen med tång, men de är så att säga konstiga på väldigt olika sätt. Det gör att jag tror att en annan typ av kuf hade kunnat "låsa upp" fascismen i USA - eftersom tiden helt enkelt är mogen. Av samma orsak hade Trump inte haft en chans mot Barack Obama till exempel, bara sexton år tidigare.
Det jag däremot håller med om är att Trump var avgörande i att påbörja USA:s väg mot fascism just 2016. Trots att republikanerna nästan helt saknar skrupler verkade man nämligen inte ha insikten det året det var rätt tid att satsa på högerpopulism. Men jag tror att om man hade gjort det hade man kunnat rösta fram en lika lögnaktig och kufig liten doldis att bygga sin personkult kring - problemet var att just dessa kufar så att säga inte såg att tiden var mogen heller.