Vilka ord eller uttryck försöker du aktivt "ta tillbaka"?

Tilltalet "ni" har ökat på senare år, detta förmodligen i brist på alternativ till "du". Att tilltala någon med titel kanske fungerar, men problemet som uppstår är att det i inte så få fall saknas uppgift om titel på de vilka man avser att tilltala. Att väcka någons uppmärksamhet innan man fortsätter kan gärna bli "ni där!", ser inte så mycket till alternativ.
Har för övrigt ibland i butik blivit tilltalad med "min herre"- är det något som föredras?

Min herre är mycket bra. Jag nvänder detta till vardags till butikspersonal och andra främmande.

Säg den glädje som varar.. Samma är det med språket. Det lever och utvecklas ständigt. Med all den utvecklingen är det naturligt att vissa ord och uttryck faller i glömska, trots att de i många fall är fantastiska. Själv har jag alltid älskat ord och språk i allmänhet, och ordspråk i synnerhet. Därför försöker jag även att aktivt dra lans för vissa ord som används allt mer sällan i modernt tal.

För många år sedan hörde jag uttrycket (som aldrig verkat existera när jag faktiskt kollat upp det) "det kan inte alltid vara honiung och åsnemjölk", med innebörden att det inte alltid kan vara frid och fröjd. Jag tänkte länge att det kanske var från bibeln men inga spår tycks finnas. Försöker använda detta vid de tillfällen det passar. Det är lite udda och har en mycket ålderdomlig charm.

Annat som jag till vardags aktivt försöker ta tillbaka är de klassiska god dag, god kväll och så vidare. En höjdare som jag verkligen tycker om är adjö. Man kan med fördel avsluta samtal och möten med ett elegeant adjö (med eftertryck). Läste även någon språkvetare som skrev att vi slutat tala med varandra. Det tyckte jag lät lite trist. I dag pratar och snackar vi människor mest. Eventuellt surrar vi lite också.

Har du några liknande exempel som du jobbar på att återinföra?

"Ledighetskommiten" om folk som inte arbetar men vill ge sken av att göra det, eller som inte vill arbeta.

Väl bekomme är ett bra svar på "tack" som används klart för lite.

Jag gav några olika tänkbara svar på "tack" för sisådär ett decennium sedan i det här inlägget: (FB) Svar på tack annat än "Varsågod"?

Tack. Jag har hos personer födda detta millenium svara ”Ingen fara!”.

Fast just "brandgul" är ju världens fulaste ord. Det är inte gult och det är inte den enhetliga färgen av brand.

Orange är väl en region i Frankrike där man först framgångsrikt odlade apelsiner i Europa (samt Spanien).
Därifrån den naturliga utvecklingen av namnet "orange". Orangeri, anka al'Orange osv.

Fast just "brandgul" är ju världens fulaste ord. Det är inte gult och det är inte den enhetliga färgen av brand.

Orange är väl en region i Frankrike där man först framgångsrikt odlade apelsiner i Europa (samt Spanien).
Därifrån den naturliga utvecklingen av namnet "orange". Orangeri, anka al'Orange osv.

Brandgul tänker jag mest på den typ av orange som var vanligt på 70-talet.