Citat:
Det har inte framgått vilka undersökningar som gjorts eller vilka prover som har tagits. Av domen framgår dock att vården underlåtit att kalla Elsa till den årliga kontrollen i slutet av 2024 och har inte heller utrett Elsas matintag. Vidare har Elsa varit inlagd på sjukhus för smärta i buken under januari, februari och april 2025 men vården har inte hittat några förklaringar. Av befintligt underlag är det uppenbart att vården har brustit i såväl kommunikation som åtgärder för att försöka hjälpa Elsa.
Observationer har som sagt till exempel gjorts vid inläggningarna januari, februari och april 2025 då Elsa vårdades för smärtor i buken. Hon ska då ha skrikit av smärta men vården har inte hittat någon förklaring.
Uppenbarligen har en adekvat medicinsk utredning av Elsas mående saknats hela tiden, vilket givetvis är ett allvarligt fel från vårdens sida. Att orosanmäla mamman istället för att göra en adekvat medicinsk utredning är ett synnerligen onormalt beteende från vårdens sida.
Observationer har som sagt till exempel gjorts vid inläggningarna januari, februari och april 2025 då Elsa vårdades för smärtor i buken. Hon ska då ha skrikit av smärta men vården har inte hittat någon förklaring.
Uppenbarligen har en adekvat medicinsk utredning av Elsas mående saknats hela tiden, vilket givetvis är ett allvarligt fel från vårdens sida. Att orosanmäla mamman istället för att göra en adekvat medicinsk utredning är ett synnerligen onormalt beteende från vårdens sida.
Om Elsa varit inlagd för observation under tre tillfällen våren 2025 utan att orsaken till hennes symptom kunde identifieras så fungerade denna metod uppenbarligen inte. Eftersom det brukar råda platsbrist på barnsjukhus med rätt tuffa prioriteringar var det antagligen helt orimligt/omöjligt att låta Elsa vara inlagd för observation av diffusa symptom någon längre tid.
Alternativet som återstår är att noga följa Elsas näringsintag och mående i hemmet genom en samarbetsallians mellan vården och vårdnadshavaren. Detta alternativ fungerade dock inte med mamman som varken upplevts vara samarbetsvillig eller trovärdig och inte lät Elsa komma till tals.
För att kunna observera Elsa och hitta orsaken till symptomen behövde man alltså plocka bort mamman ur ekvationen en tid. Det rimligaste och mest humana sättet att åstadkomma detta borde ha varit att uppmana Elsas biologiska pappa ta hand om Elsa på heltid och sköta vårdkontakterna.
Nu verkar det som att vården bara gjort ett (halvdant?) försök att involvera pappan som då svarat att det är mamman som sköter vårdkontakterna. Detta verkar socialtjänsten tagit som intäkt för att ”pappan inte skyddar barnet mot mamman”. Hade socialtjänsten i ett skarpt läge meddelat pappan att de hade en stor oro för mammans agerande, och att det enda alternativet för att undvika ett LVU hade varit att Elsa omgående flyttade hem till honom på heltid, hade pappan säkert inte avfärdat socialtjänsten på samma sätt som han verkar ha svarat sjukvården.
Nu vet vi inte allt som hänt och sagts under barnutredningen men det är inte omöjligt att socialtjänsten föreslagit att Elsa skulle flytta hem till biopappan en period men att detta avfärdats av mamman som aldrig kunnat tro att ett LVU skulle bli aktuellt. Kom ihåg att både mamman och bonuspappan skulle förlorat sina inkomster från assistansersättning direkt om Elsa flyttade hem till biopappan varför denna lösning hade varit ekonomisk katastrof för dem. Om mamman motsatt sig en sådan frivillig lösning spelar det ingen roll hur pappan ställer sig till den eftersom socialtjänsten inte kan köra över mamman med annat än ett LVU.
Sammanfattningsvis kan en placering i jourhem ha bedömts vara den enda framkomliga vägen i att få tillförlitliga observationer och ett konstruktivt samarbete som möjliggör en adekvat behandling av Elsa.