8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Det är troligen ett större problem att barn som far illa får bli kvar i väldigt destruktiva hemmiljöer än att för många barn godtyckligt omhändertas. Fel begås absolut av socialtjänsten, men ibland måste de agera drastiskt. Ibland måste de agera direkt, trots att risken för misstag då är större. Det är en risk som tyvärr kan vara nödvändig när ärendet är väldigt komplicerat eller man saknar djupare information om barnets situation, men man bedömer risken för skada som överhängande.

Detta är tyvärr inte fallet, det visar sig att som LVU/SoL begås idag är det mer skadligt än behjälpligt.

Ökad risk för självmord efter tvångsplacering av unga

Ok. Detta är ett fall där det är lätt att tycka saker men informationen mest är fragmentarisk. Sjukvården och socialtjänsten uttalar sig av naturliga skäl inte (tystnadsplikt) och mamman förmedlar så klart sin bild av denna historia.

Jag hoppas på ett lyckligt slut av denna tragedi och avstår från att kommentera detta ytterligare.

Socialen gör så här hela tiden och ofta förbereder de journalerna i god tid innan med en massa osanningar. Blir omöjligt för föräldrar att få tillbaks sina barn

Resultatet av studien kan precis lika gärna vara ett resultat av att barnet omhändertagits för sent, och hunnit ha upplevt för mycket omsirgssvikt och otrygghet innan socialtjänsten agerarde. Vilket senare i livet kulminerar i psykisk ohälsa och i vissa fall tyvärr, självmord. Från artikeln:

"Ronja Helénsdotter (forskaren bakom studien artikeln refererar till) menar att resultaten bör tolkas med försiktighet.

– Vi ska inte tolka dem som att vi ska sluta omhänderta barn, det finns skäl till att dessa barn placeras utanför hemmet. Men vi måste göra mer för att se till så att barnen får den uppväxt de förtjänar. Det är också viktigt att betona att jag studerar tvångsvård. Resultaten kan vara mycket annorlunda för frivilliga placeringar, säger hon."

Det stämmer absolut att flickan blivit påtagligt mycket bättre under tiden hos jourhem och familjehem. Det kan tydligen variera mycket hur och hur gravt varje patient påverkas av sjukdomen, och hur mycket den påverkar den dagliga funktionen.
Avseende eventuell feldiagnosticering:
Flertalet av den medicinska personalen som arbetat med flickan ifrågasätter om flickan alls har diagnosen. Två läkare har dock sagt till nämnden, dvs domstolen, att flickans att diagnos verkar rimlig utifrån diagnoskriterierna som var aktuella när diagnosen sattes. Så det finns varierande åsikter om huruvida diagnosen är rätt ställd eller ej. Rätten beslutade i domen att de inte har skäl att ifrågasätta att flickan faktiskt har PIPO.

PIPO är en diagnos som är såpass ovanlig att det är svårt att specificera ett givet förlopp som sjukdomen alltid följer. Varje patient med sjukdomen kan ha ett helt eget förlopp som Inte går att generalisera på alla patienter med diagnosen.

Det är det som är poängen. Näringsdroppet har inte kompenserats av det som står i mardagboken. Däremot så följer man alla barn med vikt och längdkurvor och barn på mag-tarmmotagning (?) med näringsdropp går på tätare kontroller. Hon ska enligt uppgift från reportaget enbart ha fått i sig en tvåårings nivå (nu 40% av sitt beräknade behov) sedan många år tillbaka. Detta borde ha enorma konsekvenser, hon borde vara kraftigt undernärd eller mera troligt död! Ändå så har hon enligt hennes läkare kunnat ”växa så bra som hon gjorde” (tolkar jag som att hon i stort följer sina kurvor). Det finns ingen annan slutsats än att mamman inte fyller i matdagboken och överdriver svårigheterna med matintaget. Hennes läkare drar samma slutsats, se umgängesdomen från oktober. Det var då bra att man inte höjde näringsdroppet till 100% av beräknat dagligt behov, då det hade blivit svårare att vänja sig av med. Det hade också varit bra om man hade kunnat prata med flickan så att hon hade kunnat redogöra vad hon ätit, men det har ju inte varit möjligt.

Jag tror inte att missen är att man gett för lite dropp från vårdens sida utan att det troligare rör sig om skrivfel i journal och orosanmälan vilket såklart inte är bra, men inte fullt så allvarligt som reportaget vill få det till.

Visst, det är mycket vi inte vet.


Jag kan förstå misstron mot läkarteamet, särskilt om de missat vitaminer i ett dropp tidigare. Jag kan inte helt utesluta att felet ligger på deras sida, men jag finner det mer osannolikt. Jag tycker du argumenterar bra för varför det kan vara så, och det känns som att du också förstår mina argument. Jag är ganska nöjd med detta.

Dock vill jag kommentera det fetade. Flickan har haft dropp sedan hon var 2 år. Mamman är personlig assistent och har då troligtvis delegation på att ge näringsdropp och har förmodligen gått en utbildning i hantering av CVK. Det finns stora risker med CVK, det kostar mycket och det har också en social påverkan på barnet. Målet är alltid att gå över till vanlig mat om det går. Allt detta borde hon vara medveten om. Även om det inte tagits upp att gå över till vanlig mat perioden innan jourhemsplaceringen så måste det tagits upp flera gånger under alla dessa år. Mamman borde dessutom i sin roll som personlig assistent ha förstått vad målet är.


Att läkaren kunnat prata med henne först när hon är 8 och att mamman agerat språkrör åt barnet får också läggas till. Vårdpersonal inom barnsjukvården anstränger sig väldigt mycket för att prata direkt med barnet.

Du har en poäng i att detta är möjligt, jag ser det bara som mer osannolikt. Jag tror vi båda hade gett mycket för att läsa journalen.

Detta läste jag efter jag svarat till dig.

Va? Menar du på allvar att en sjuksköterska ska behöva komma hem och koppla droppet varje gång? Eller att de ska behöva åka in för detta?

Jag sökte snabbt och här finns en annons för personlig assistent där det är meriterande att ha arbetat med CVK.
https://vakanser.se/jobb/personlig+assistent+till+en+liten+flicka+i+orebro+ 2/

I en annan annons står det att man uttryckligen ska hantera CVK och näringsdropp.
https://www.arbetslivsinstitutet.se/jobb/personlig-assistent-18969

Jag vet inte om du har barn själv eller hur dina eventuella barn är på att prata med främlingar, men det är fullt naturligt att en förälder agerar språkrör åt mindre barn. Många barn är väldigt blyga inför sådana de inte känner. Det kan vara svårt att få dem att säga "Hej", och att be dem beskriva symptom är ofta omöjligt.

Som förälder är det då naturligt att man försöker förbereda sitt barn på att de måste svara på läkarens frågor. Så den här uppgiften om att mamman "coachat" sitt barn att överdriva sina symptom kan man ta med en nypa salt. Det kan helt enkelt vara så att mamman sagt "när läkaren frågar måste du säga hur det känns i magen, var det gör ont..." Annars är ju risken att blyga barn bara säger "bra" på frågan "hur mår du?".

Sen är det naturligtvis bra om sjukvården försöker prata direkt med barnet. Men har mamman verkligen förhindrat detta?

Suck. Blev något fel när jag skickade och ändringar jag gjorde efter förhandsgranskning kom inte med.

Vill tillägga att jag lät mina svar stå kvar efter att läst din edit då jag tänker mig att du ändå inte ångrat vad du tidigare skrev, även om du kanske ändrat åsikt något. Jag vill också påpeka att jag tycker att flickan blev bättre redan på jourhemmet (ätit alla måltider, inte haft sp mycket smärta, varit aktiv och inte verkat trött) talar för att problemet låg i hemmet.


Svarade även på ditt andra inlägg men detta kom ej med, jag svarar separat på det.

Tack. När jag först lyssnade på reportaget så fick jag liknande intryck. Något jag ej fick när jag såg Adam fallet. Ska se om jag kan hitta Skakvåldet, jag har missat den.

Ja. Vården och Soc har inte skött detta klanderfritt.

Jag har aldrig hört en 8-åring säga att hen avgudar sin förälder. Å andra sidan verkar dottern och mamman ha en mycket nära relation och barn använder inte alltid nylärda ord helt som man tänker sig. Har du sett andra brev du tycker har ett ovanligt språkbruk eller på annat sätt talar för att dottern inte skriver dem?