Citat:
Ursprungligen postat av
EnCarte
Det är förstås en värdelös liknelse. Det skulle stämma bättre med. om någon stjäl din bil, så har du den kvar, enligt dig.
Den måste förstås först tas tillbaka, på något sätt, för att du ska ha den. Så även om du anser du är dess rättmätiga ägare, har du ingen bil förrän den är tillbaka. Är den dessutom såld i Afrika, kan du bara glömma det. Al-Assad eller Maduro, kan förstås anse sig vara de rättmätiga ledarna. Men det påverkar inte verkligheten.
Jag missar ingenting. Om någon gör ett statskupp och ersätter en annan ledare, blir den tidigare, enligt dig, den rättmätiga ledaren. Om det har skett 10 såna, så har alla dem rätt till makten, enligt dig. Men det kan, enligt dig själv, bara vara den som kan försvara dess suveränitet som är det. Hur ska Maduro göra det nu. Du är en dålig postmodernist och lika inkonsekvent som en marxist i dina åsikter. Du ser inte dina egna motsägelser.
Sen kan man snacka om rätt hur mycket man vill och försöka vrida det hur man vill. Men till slut måste man böja sig för verkligheten. Att Maduro styrde som på 1800 talet, betyder inte att avlägsna honom, är att gå tillbaka till den tiden.
Vars lärde du dig till statsvetare? Kuba?
Din argumentation lider av en fundamental begreppsförvirring som är smärtsam att bevittna för någon med min erfarenhet. Att du tar till ad hominem-attacker om ”Kuba” och slänger dig med termer som ”postmodernist” och ”marxist” utan att förstå deras innebörd, avslöjar inte min utbildningsbakgrund, utan snarare bristerna i din egen.
Låt oss börja med din oförmåga att skilja på de facto (faktisk makt) och de jure (laglig rätt). Att du inte förstår billiknelsen beror på att du inte förstår juridikens grundväsen. Om din bil stjäls och skeppas till Afrika har du, helt korrekt, inte bilen i din besittning (de facto). Men du är fortfarande dess ägare (de jure). Polisen, försäkringsbolaget och lagen erkänner din rätt. Tjuven är en tjuv, inte en ny ägare. Ditt resonemang innebär att äganderätt upphör exakt i den sekund någon är starkare än du och tar det du har. Det är inte en rättsstat du beskriver, det är naturtillståndet, bellum omnium contra omnes. Att du förväxlar detta med ”verkligheten” visar bara att du accepterar barbarism som statsskick.
Du kallar mig inkonsekvent och marxist, vilket är en fascinerande paradox. Att försvara nationalstatens suveränitet och principerna från den Westfaliska freden, att stater inte ska invadera varandra för att stjäla resurser, är den mest klassiska, konservativa hållningen i internationell politikk. Det är du som är den radikala här. Du förespråkar en värld där internationell lag är irrelevant och där den starkes nycker dikterar sanningen. Det om något är en postmodernistisk mardröm där narrativet skapas av våld, inte av sanning eller rätt. Du bygger en halmgubbe om ”10 statskupper”. Det finns en avgörande distinktion mellan interna maktkamper (inbördeskrig/kupper) och en extern stormakt som invaderar för att plundra. Om Venezuelas folk störtar Maduro är det suveränitet i praktiken. Om USA kidnappar honom för att, som Hegseth och Trump öppet erkänner, ta oljan, är det kolonialism.
Och här kommer vi till den punkt du så bekvämt undviker, vilket gör hela din position intellektuellt ohederlig: Motivet. Du försöker rättfärdiga detta med att Maduro är en diktator ("styrde som på 1800-talet"). Men du blundar för vad förövarna själva säger.
Läs citaten igen. Försvarsminister Hegseth talar inte om demokrati eller mänskliga rättigheter. Han säger explicit att målet är att säkra ”ytterligare rikedomar och resurser” och att de nu får ”ekonomiskt i gengäld”, till skillnad från i Irak. Trump säger att USA ska ”styra Venezuela” för att ”få tillgång till oljereserverna”. Detta är inte en humanitär intervention. Det är ett väpnat rån på statlig nivå. Att du försvarar detta som ”verkligheten” betyder att du reducerar internationella relationer till en ren transaktion av våld och stöld. Du applåderar inte en ”lösning” på Venezuela-frågan; du applåderar prejudikatet att USA, eller Kina, eller Ryssland, har rätt att kidnappa vilken ledare som helst och annektera deras naturresurser, så länge de har militär kapacitet att göra det.
Du frågar var jag lärde mig statskunskap? Jag lärde mig den genom att studera historiens alla imperier som fallit just när de börjat tro att deras militära makt gjorde dem immuna mot moraliskt och strategiskt förfall. USA:s agerande nu, där man öppet erkänner att man byter blod mot olja, är inte styrka. Det är en moralisk bankrutt som kommer att ena resten av världen mot dem. Så nej, jag missar ingenting. Jag ser exakt vad detta är. Frågan är varför du är så ivrig att agera nyttig idiot åt en plundringspolitik som förkastar 400 år av folkrätt?
