__________________
Senast redigerad av oditnemeuxor 2025-12-29 kl. 22:16.
Senast redigerad av oditnemeuxor 2025-12-29 kl. 22:16.
Citat:
Jag är 36 år och jag har det senaste året lidit av ren rejäl ålderskris. Jag har så mycket ånger i mitt hjärta och nu känns det som att det knappt är någon idé att göra mer satsningar i livet, då det bara är 4 år kvar tills jag är 40, åren känns som månader och världen överlag bara känns grå och tråkig jämfört med när man var tonåring och barn. Det känns helt surrealistiskt att jag snart är 40, jag menar, det känns som att det bara var några månader sedan som jag var 15 och kollade på 30 och 40 åringar som gamlingar. Vad fan hände med åren?!
Sen så blir bara livet tuffare och tuffare då livets cykel är brutal. Inom ~10 år så lär båda mina föräldrar ha gått bort, jag blir fulare och tunnhårigare, och det känns som att det enda man gör är att arbeta bort sitt liv, vilket vi faktiskt gör, för om man kör heltid från det att man är 18 till 65 så arbetar vi 43 år av våra liv, lägg sedan på alla år i skolan och som vi sover på detta. Vad fan är meningen med det? Efter 30 så känns åldrandet verkligen som en sjukdom...
Jag tror att den främsta anledningen till varför jag känner såhär starkt över det är för att jag fick en sällsynt och väldigt plågsam neurologisk störning för snart fem år sedan (visual snow syndrome), vilket har lämnat mig med en uppsjö av synstörningar, tinnitus och kronisk depersonalisation och derealisation som varierar i intensitet, så det känns som att jag har förlorat de senaste fem åren av mitt liv, och resten av det kommer fortsätta att vara en daglig kamp p.g.a. det. Lägg på detta till sömnproblem som tar större delen av den lilla livskvalitet jag har kvar.
Fan vad jag önskar att jag kunde få tillbaka min kropp och hälsa som jag hade när jag var runt 28 och kunna stanna i den permanent utan att kunna åldras, bli sjuk, skadad eller dö av något annat än min egna hand.
Förlåt, jag var bara tvungen att ordbajsa av mig!
Sen så blir bara livet tuffare och tuffare då livets cykel är brutal. Inom ~10 år så lär båda mina föräldrar ha gått bort, jag blir fulare och tunnhårigare, och det känns som att det enda man gör är att arbeta bort sitt liv, vilket vi faktiskt gör, för om man kör heltid från det att man är 18 till 65 så arbetar vi 43 år av våra liv, lägg sedan på alla år i skolan och som vi sover på detta. Vad fan är meningen med det? Efter 30 så känns åldrandet verkligen som en sjukdom...
Jag tror att den främsta anledningen till varför jag känner såhär starkt över det är för att jag fick en sällsynt och väldigt plågsam neurologisk störning för snart fem år sedan (visual snow syndrome), vilket har lämnat mig med en uppsjö av synstörningar, tinnitus och kronisk depersonalisation och derealisation som varierar i intensitet, så det känns som att jag har förlorat de senaste fem åren av mitt liv, och resten av det kommer fortsätta att vara en daglig kamp p.g.a. det. Lägg på detta till sömnproblem som tar större delen av den lilla livskvalitet jag har kvar.
Fan vad jag önskar att jag kunde få tillbaka min kropp och hälsa som jag hade när jag var runt 28 och kunna stanna i den permanent utan att kunna åldras, bli sjuk, skadad eller dö av något annat än min egna hand.
Förlåt, jag var bara tvungen att ordbajsa av mig!
Ett av årets nyord är robusthöjande. Den tillägnar vi dig idag
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera