Citat:
Ursprungligen postat av
trefemmor
Att skaffa barn enbart för att ej bli ensam lpter lite konstigt tycker jag? Vad hönder om barnet flyttar iväg i vuxen åldern till ett annat land eller liknande? Då skulle ju ens motivation till att skaffa barn vara bortblåst jag har rätt många vänner som knappt hälsar på sina föräldrar mer än ett enstaka gånger per år. Jag ungås mycket med mina föräldrar nu i vuxen ålder men verkar nog vara rött ovanligt ändå?
Nu vill jag ej själv ha barn men skulle jag skaffa så hade det ej varit för att få en framtida hjälpreda när jag är äldre det ansvaret hade jag ej velat lägga på ett ofött barn utan min motivation till barn hade varit att ovilkorslöst ge en ny människa de bästa förutsättningarna i livet jag kan ge utan en baktanke att barnet är skyldig att ta hand om mig.
Här drar vi hejvilda slutsatser ser jag. Uppenbarligen är din slutsats av det jag skrev helt felaktig. Hur du kokar ner det till att jag har en "baktanke" med barnafödande och enbart vill ha en hjälpreda när jag är gammal och bekämpa ensamhet är totalt bakvänt från din sida. Läs det första jag skrev:
Citat:
"Livet får en annan betydelse när man får barn och det är en glädjekälla"
Självklart betyder det så mycket mer att få barn än det jag skrev. Hade kunnat skriva en hel roman om alla uppsidor det finns med barn. Till mitt försvar kan jag ju bara utgå ifrån människans historia. I Sverige skaffade man mycket fler barn tidigare sekel än idag. Av vilken anledning? Barnadödligheten var högre och man skaffade flera för att öka chanserna till att ett av barnen senare "lyckades" och kunde försörja/hjälpa den fattiga familjen att bruka jorden t.ex. Denna utgångspunkt är väldigt vanlig om du blickar ut i världen utanför din svenska bubbla där det har målats upp som något helt onaturligt att vilja ha flera barn. Inte undra på att barnafödandet är rekordlågt i Sverige idag, det är sorgligt.
Givetvis vill jag ge mitt barn bästa möjliga förutsättningar att bli en lycklig och fri själ i vuxen ålder, det är huvudsaken, inte att fullända mig själv. Även om tanken på att jag sprider mina gener vidare också är en uppliftande orsak. Folk skaffar barn av olika anledningar, vissa för att inte vara ensamma, vissa för att finna en mening med livet, vissa för att ge villkorslös kärlek och få kärlek...vem är du att säga vilket som är rätt? Om vi ska hitta på elvatusen anledningar till varför man inte ska ha barn kan man ju lyfta fördelarna med det också? Jag vet bara av erfarenhet, jag har varit bekant med flertalet medelålderskvinnor som av olika anledningar inte bildat familj eller fått barn. Nu på ålderns höst är de deprimerande och det väldigt sorgligt att bevittna även om depressionen kanske triggas av olika anledningar. Men jag tror att deras liv skulle vara så mycket rikare om de kunde ringa sitt sedan länge bortflugna barn, som kanske bor i utlandet, bara för att ha någon att tjöta med om allt mellan himmel och jord.
Min enda varning till ts är, du har en åldersrelaterad livskris nu som 35-åring och oroar dig över mamma och pappas bortgång i framtiden (kärnan, oro för att bli ensam?). Att finna en själsfrände och bilda familj kanske inte skulle vara en dum idé. Plötsligt blir någon annans liv viktigare och det distraherar faktiskt mot dessa orostankarna man har om annat...
