Citat:
Ursprungligen postat av
Goldentieisback
Har Jockiboi någonsin visat "bevis" på att han har Autism?
Jag ifrågasätter det starkt
Nu har han ju blivit avslöjad som notorisk lögnare, så varför skulle det vara sant?
Citat:
Ursprungligen postat av
miapetter
Jag har också ifrågasatt diagnosen. Tror absolut att han kan ha "drag av" men huvuddiagnosen borde vara något annat.
Finns i regel inget sätt att bekräfta huruvida någon tilldelats en diagnosticering på det sättet, tyvärr. Det är till för sjukvårdens och patientens syften, men inte någon annans. Det är så det är tänkt. Om någon fått diagnosticering anti-social personlighetsstörning, och ska få tjänsten som Sveriges försvarsminister, så framkommer inte diagnosticeringen ens då.
Så det är ett säkert kort att ljuga om, ifall man vill.
Jocke och även Jonna och flera gånger nämnt att Jocke fick diagnosen efter 25 års ålder. Jocke är 25 år år 2010, och asperger syndrom som diagnosticering slutade användas i Sverige 2013. Nånstans däremellan alltså. Han hävdar också han fått diagnosen ADD, men det är tveksamt då ADD formellt slutade tillämpas i Sverige 1987, och istället införlivades under en bredare benämning av ADHD.
I sin bok Monster skriver han om (den påstådda) diagnosticeringen (s 169-170).
Han nämner inte exakt hur gammal han är vid tillfället, och han skriver även i epilogen att han "kastat om" ordningen på en del händelseförlopp i boken. Men i nästa kapitel - s 177, efter diagnosticeringen - börjar han "Jag var 25, arbetslös, ensam, och bodde i en liten slumlägenhet ..." och han beskriver diagnosticeringen som gjord
efter Kungarna av Tylösand (om han inte kastat om det). De flesta tecknen i just boken (en bok full av BS) pekar på vid fyllda 25 års ålder, någonstans inom 9 månader efter Kungarna av Tylösand.
Angående diagnosticeringen, så skriver han om ett möte på socialtjänsten, där han håller på terrorisera soc-tanterna om att dom
måste fixa boende till honom, efter han fuckat upp tidigare soc-lägenheter och skitit i att betala hyran osv.
Han beskriver att han sökte diagnosticering 'av nåt slag' själv, och ansökte om detta hos socialtjänsten. Han skriver han fick tid för utredning bara några dagar senare, på en mottagning i Mottala hos en psykolog. I boken skriver han:
"Psykologiutredningen visade att jag helt säkert hade Asperger syndrom och antagligen också ADD".
Jag tvivlar på det här. Jag tror definitivt han har aspergerska drag, det tycker jag man kan se. Men jag tvivlar på att han fått diagnos. Han beskriver att utredningen utfördes och blev klar på högst 3 veckor efter han ansökte. Detta skulle vara anmärkningsvärt snabbt jobbat.
Inte bara var det oerhört snabbt, utan han skriver "hos en psykolog". Alltså .. det krävs specialistkompetens för statiliga inrättningar för att få utreda neuropsykiatriska funktionshinder. Det är högst osannolikt att specialistpsykiatrisk kompetens för neuropsykiatriska funktionshinder skulle vara tillgänglig direkt inom mindre orter som Mottala, särskilt om det inte fanns en psykiatrisk klinik eller en enhet med särskild expertkompetens inom autism och ADHD på plats.
De flesta statliga sjukvårdsenheter i mindre orter, särskilt runt 2010, fokuserade på mer akuta och allmänna sjukvårdsbehov. Specialistkompetens för NPF-diagnoser fanns i större städer eller på specifika specialistkliniker. I mindre orter som Motala, hade man sannolikt tillgång till en viss psykolog- och kurator-vård, men inte en specifik enhet för neuropsykiatrisk utredning.
Och om han skulle fått utredning i Linköping (högst troligast) så är det seriösa grejor, och fan inte nåt som att han fått ett papper där det står han
" .. säkert har Asperger syndrom och antagligen också ADD". Autistiska drag föds man med, lever med och dör med. Det är inget slit-o-släng med det. Det luktar BS lång väg, tycker jag.
Han själv TROR man åker till en större stad, går in hos 1 psykolog, snackar lite, och sen får nåt slags betyg på någon vecka. DET tänket, det är Jocke. Han känner inte till hur det går till i verkligheten, så han liksom väver ihop nåt som HAN tror måste låta trovärdigt, utifrån som han förstår saker, vilket är så off att det är avslöjande i sig.
Visst, han skriver hafsigt och omkastande och inexakt i boken, så man kan tolka det som missförstånd genom slarvspråk om man vill. Men i skenet till vad han nu gjorde med sin egna- och många andras familjer, så är det högst rimligt att ifrågasätta. Den som ljuger konstant, får finna sig i att inte bli trodd även om denne talar sanning. Det är lögnarens förbannelse.
Psykiatriska diagnoser är i grunden till för att fackplacera patienter i olika behovs-kategorier för socialt- och vårdmässigt stöd. Men Joakim nämner ingenting alls om någon uppföljning, eller att han får en kraftigt omformat socialt och ekonomiskt stöd till följd av diagnosen - vilket man härefter har rätt till. Pengar från försäkringskassan istället för soc, rätt till stöd i hemmet, rätt till bidrag, rätt till utökade vårdkontanter, ingenting, annat en "nån bullshit arbetsterapi" som han inte fullföljde, skriver han i boken. Han bok bara fortsätter kaosa på i vanlig ordning härefter.
Anledningen till varför man frågar om en utredning, brukar vara ett mycket personligt kataklysmiskt lidande, och en utredning brukar omges av ett enormt- nästan livsagörande hopp om att 'bli fri sin förbannelse' och 'äntligen börja förstå', äntligen få hjälp, äntligen bli sedd osv. Det kan ta sig närmast euforiska religiösa proportioner. Men Jocke ... näe, han nämner inget om tankarna och känslorna bakom varför han frågar om en utredning. Han nämner ingenting om att han får information om vad asperger syndrom betyder, eftersom de flesta inte förstod det (i synnerhet runt 2010), och nämner ingen som helst reaktion på sin diagnosticering efteråt heller. Inga alls.
I nästa stycke bara fortsätter han, med hur han blir vräkt ur sin soc-lägenhet för att inte betalt hyran och slarvat bort dörrnycklarna så värden tvingas byta lås.
Trovärdigt?
Inte för mig.