Citat:
Ursprungligen postat av
Lebel
Den tanken bygger på det felaktiga antagandet att Stay Behind gav dem något slags skydd. Eftersom de kunde avslöja Stay Behind om de greps. Då har man inte förstått hur Stay Behind fungerade. Cellstrukturen syftade till att undvika problem med enstaka celler. Oavsett om de greps för rattfylleri, våldtäkt eller statsministermord. Ingen brydde sig om vad
Vincenzo Vinciguerra uppgav 1984, trots att han avslöjade Stay Behind i Italien redan då. Sex år före avslöjandet 1990. Det visar inte att en sådan cell var oskyldig. Bara att Stay Behind inte gav dem skydd.
Liksom antagandet att övningen på Gotland (Övning Gustav den 24 - 28 februari 1986) gav dem något slags skydd. Tvärtom var övningen en av orsakerna att Lars-Erik Nilsson (1944 - 2003) misstänktes 1987. Det visar inte att Nilsson var oskyldig. Bara att övningen inte gav honom skydd.
Vad som löser mordet är trovärdiga och dokumenterade erkännanden som styrks av annan bevisning. Inte bara ett vapen. En anhörig kan höra av sig. Något kan hittas när någon dör. Hur mordet gick till är dokumenterat (även om dokumentationen hade varit bättre om inte en amatör hade toppstyrt utredningen 1986). Vad som är dokumenterat visar att de skyldiga var en liten grupp av alternativa gärningsmän. Liksom Ingemar Krusell skrev i Polistidningen i maj 1986. En liten resurssvag grupp. Tre, två eller kanske bara en.
Om det bara var en (det finns skäl att tvivla) fortsatte han på den västra sidan efter paret Palmes sidbyte, korsade gatan i närheten av reklampelaren 15 meter norr om Tunnelgatan och väntade en kort stund vid färghandeln Dekorimas ingång. Liksom Thomas Kanger skrev i boken 1987. De behövde inte avlyssna telefonen i paret Palmes bostad. En avlyssning bygger på det osäkra antagandet att den som lyssnade förväntade sig användbar information. De kan lika gärna ha upptäckt paret Palme vid biografen Grand eller på vägen dit. Paret stod utanför biografen och pratade med sitt sällskap i minst tio minuter före filmen.
Bombattentatet på Piazza Fontana i Milano den 12 december
1969 visar hur fel din åsikt är.
En bomb exploderade inne i Jordbruksbanken (Banca Nazionale dell'Agricoltura) vid Piazza Fontana. 17 personer dog och över 80 skadades. Samma dag hittades ytterligare en outlöst bomb i Milano, och tre bomber exploderade i Rom.
Polisen och säkerhetstjänsten inriktade sig helt på anarkistiska grupper och Giuseppe Pinelli, en anarkist som greps för förhör dog under mystiska omständigheter efter tre dygn hos polisen när han föll från ett fönster på fjärde våningen i polishuset. År
1987 greps en annan anarkist, Pietro Valpreda som pekades ut som "monstret" efter att en taxichaufför påstått sig ha kört honom till banken. Han satt fängslad i flera år innan det stod klart att han var oskyldig.
Under 1970-talet framkom bevis som pekade mot den nyfascistiska gruppen Ordine Nuovo. Journalister började skriva om spänningens strategi: högerextremister genomförde terrordåd för att skylla på vänstern och därmed bana väg för att förbjuda vänsterorganisationer och särskilt Italiens populära kommunistparti som USA fruktade skulle kunna vinna ett demokratiskt val.
Staten tvingades agera och Franco Freda och Giovanni Ventura, två ledande personer inom Ordine Nuovo greps. Utredningar visade att de hade köpt de timers och väskor som användes vid attentaten.
Rättsprocessen pågick
1972–1987 och flyttades runt mellan olika städer av säkerhetsskäl och politiska skäl.
1979 dömdes Freda, Ventura och Guido Giannettini, en agent inom säkerhetstjänsten till livstids fängelse.
1981 revs domen upp i högre instans , och efter flera överklaganden friades de slutgiltigt
1987 i brist på bevis.
Efter kalla krigets slut avslöjades stay behind-nätverket Gladio och fallet öppnades igen. Nya vittnesmål från avhoppare inom extremhögern pekade återigen mot Ordine Nuovo. En ny rättegång inleddes mot bland andra Delfo Zorzi, Carlo Maria Maggi och Giancarlo Rognoni och år
2001 dömdes dessa till livstids fängelse, men även denna dom revs upp av appellationsdomstolen
2004 vilket fastställdes av högsta domstolen
2005. De friades på grund av bristande bevisning.
Kassationsdomstolen
2005 konstaterade att attentatet utfördes av Ordine Nuovo under ledning av Franco Freda och Giovanni Ventura och att delar av den italienska säkerhetstjänsten SID medvetet hade vilselett utredningen och skyddat de skyldiga.
Efter över
30 år av rättegångar, manipulationer från underrättelsetjänsten och politiska skandaler finns det ingen som avtjänar straff för Piazza Fontana-bombningen. Juridiskt sett är fallet olöst, men historiskt och rättsligt betraktas den nyfascistiska gruppen Ordine Nuovo som de ansvariga, med stöd eller överseende från delar av statsapparaten.