Hemtjänstanställd från Irak våldtog 100-åring. Utvisas inte.

Dottern hade nog inte velat ha kontakt med en sån äldrevåldtäksman om hon visste vad han gjort och om hon var några år äldre än hon är nu och kunde förstå vad han gjort.

Och hur kan han ges rätt att träffa dottern utan att dottern pga av åldern inte har en chans att själv fatta ett beslut baserat på vad äldrevåldtäksmannen gjort. En sån sexuellt gränslös och våldsam människa bör ju betraktas som ett hot mot alla värnlösa.

Hoppas träffarna är övervakade och att de upphör. Annars är det ett svek mot dottern.

Och det är ett svek mot samtliga som har hemtjänst att det inte är lag på att all hemtjänstpersonal bär en tydlig namnbricka.

Och lönen kan höjas inom hemtjänsten genom att pengar frigörs genom att alla som är lämpliga och går falskt på sjukbidrag fast de egentligen kan arbeta och de som får bidrag men kan arbeta, kan ges utbildning och anställning inom kommunens hemtjänst, deltid, halvtid och heltid beroende på vad som passar.

Alltså den senaste lagändringen i frågan gjordes så sent som 2022 av den socialdemokratiska regeringen. Lagändringen syftade till att det skall bli enklare att utvisa personer. Konkret innebar detta att man numera kan yrka på utvisning vid klart lindrigare fall av brottslighet än tidigare, närmare bestämt vid brott med ett minimistraff på 6 månaders fängelse(!) samt att man inte längre behöver ta lika mycket hänsyn anknytning. Det har alltså gjorts ändringar i just frågan som diskuteras - och det finns många exempel på när man utvisat, trots att anknytning funnits.

Men i detta fallet kan konstateras att gärningsmannen; bortsett från att han har permanent uppehållstillstånd och kom till Sverige när han var 16 år gammal, att han sedan ankomsten till Sverige endast haft begränsad anknytning till hemlandet Irak, att han talar flytande svenska och har varit etablerad på den svenska arbetsmarknaden i 10 år; även har en 6-årig dotter, som är svensk medborgare, som han träffar regelbundet. Förekomsten av att ha barn har ju tidigare varit väldigt avgörande i sådana här fall - och måste så vara, eftersom det rör just barn! Så oavsett hur mycket hårdare tag och paradgimskifte Regeringen än vill ha, så tror jag att det skulle bli väldigt svårt att hitta en ordning som helt och hållet kör över både EKMR artikel 8 (rätten till privat- och familjeliv) och Barnkonventionen.

Även om irakiern/muslimen/araben våldtog flera 100 åringar och förstörde deras sista dagar så är ju huvudsaken trots allt att han var sysselsatt och inte gick på bidrag. Allt för statistiken och för integrationens skull! Länge leve mångkulturen, alla ska med, heal the world, we are the world, staten och kapitalet, refugees welcome, vi anger intee

Men herregud.

UT med fanskapet.

Dottern hade mått bättre utan att träffa sin värdelösa skithög till pappa som utnyttjar sitt jobb till att våldta 100-åringar. Vill hon av någon outgrundlig anledning ändå träffa honom i framtiden så kan hon göra det i Irak.

Fel i skallen! Han hade garanterat våldtagit i vilket fall, kanske inte just 100åringar dock då de inte rör sig utomhus särskilt ofta.

Först och främst så tror jag att det råder lite missuppfattningar kring varför pappan och dottern är "skilda" från varandra. I domen nämner man ju överhuvudtaget ingenting om LVU, Socialtjänst, umgänge eller vårdnad. Min gissning är därför att det inte rör sig om någonting sådant, utan snarare att föräldrarna separerat och bor på avstånd från varandra. Vet någon mer så får man gärna informera/rätta mig.

"Dottern hade nog inte velat ha kontakt med en sån äldrevåldtäksman om hon visste vad han gjort och om hon var några år äldre än hon är nu och kunde förstå vad han gjort" - Missförstå mig rätt nu, men en 6-åring/yngre barn skulle ju aldrig kunna "välja sina föräldrar" utefter brottsliga handlingar man gjort. Så länge inte Socialtjänsten griper in så kan barnet således inte välja förälder på det sättet. Tilläggas skall att det GIVETVIS kan finnas anledning för Socialtjänsten att kopplas in efter denna domen.

Vidare så skall man vara försiktig med att blanda in moral eller sina egna åsikter/uppfattningar i frågan vad dottern vill (eller "troligen" vill). För i sådana här frågor skall man ju alltid utgå från barnets bästa. Det är heller ingenting nytt att just anhöriga/familjemedlemmar kan se förbi gärningar och/eller förlåta. Tar man just ett barns perspektiv så är ju alltid pappa "pappa". När man läser domen så får man ju heller ingen annan uppfattning än att det fungerat väldigt bra mellan pappan och dottern. Man har setts en eller två hela veckor i taget i yngre ålder och sedan varannan helg, efter att barnet kommit upp i skolåldern. Detta är ju knappast ett ovanligt eller anmärkningsvärt umgänge för en pappa och dotter som bor 1,5h ifrån varandra. Det tyder ju ändå på viss stabilitet och varaktighet, det kan man ju inte sticka under stol med - oavsett vad man tycker om gärningen som sådan.

Beträffande lag om namnskylt/identifieringsbricka så kan detta vara svårt att specifikt lagstifta om. Det kan ju handla om aspekter som säkerhet eller hygien. Det är ju också en sak att vårdtagaren skall ha "rätt" att veta personals namn, men att övriga allmänheten kanske inte behöver göra det - vilket kan komplicera vid t ex promenader eller när man handlar mat i affären. En sådan lagreglering skulle också betyda att en personal, som glömt eller tappat sin namnbricka, måste ställa in hemtjänstbesöket - eftersom lagen kräver att du har din namnbricka på dig vid hemtjänst. Man kan ju också fråga sig hur effektivt det hade varit i praktiken. Jag menar det är ju inte särskilt svårt att göra en egen namnbricka, eller att använda en namnbricka man haft i ett helt annat sammanhang. Jag skulle också säga att en namnskylt är helt verkningslöst i de fall vårdtagaren är t ex svårt sjuk, dement eller synskadad.

MEN oavsett detta så finns det alla möjligheter i världen för arbetsgivaren att införa namnskylt ändå. För man har stöd för detta i Socialstyrelsens rekommendationer. Utöver detta finns det ju också delar i Lagen om offentlig anställning, Myndighetsförordningen och serviceskyldigheten i Förvaltningslagen som stöttar att personals namn skall kunna framgå för att den enskilde skall kunna tillvarata sina intressen. Min erfarenhet säger också att de allra flesta hemtjänst-enheter använder namnskylt eller tjänstelegitimation. Så jag tror inte att detta är ett särskilt stort problem ute i landet.

Att anföra vad man själv (utefter egna värderingar och uppfattningar, utifrån en situation man troligen aldrig hamnat i själv) anser vore bäst för dottern, som enda argument till att införa obligatoriskt utvisning även när EKMR artikel 8 och Barnkonventionen motsäger detta, är ganska svagt. Du måste komma på någonting bättre!

För saken är att man skall vara försiktig med att blanda in moral eller sina egna åsikter/uppfattningar i frågan vad dottern vill (eller "troligen" vill). För i sådana här frågor skall man ju alltid utgå från barnets bästa - och då måste rimligen barnets åsikt eller uppfattning få komma till uttryck på något sätt - och inte genom Flashback-skribenter. Det är heller ingenting nytt att just anhöriga/familjemedlemmar kan se förbi gärningar och/eller förlåta. Tar man just ett barns perspektiv så är ju alltid pappa "pappa". När man läser domen så får man ju heller ingen annan uppfattning än att det fungerat väldigt bra mellan pappan och dottern. Man har setts en eller två hela veckor i taget i yngre ålder och sedan varannan helg, efter att barnet kommit upp i skolåldern. Detta är ju knappast ett ovanligt eller anmärkningsvärt umgänge för en pappa och dotter som bor 1,5h ifrån varandra. Det tyder ju ändå på viss stabilitet och varaktighet, det kan man ju inte sticka under stol med - oavsett vad man tycker om gärningen som sådan.

Jag vill dock avsluta med att säga att det GIVETVIS kan finnas anledning för Socialtjänsten att kopplas in efter denna domen, det har jag inga synpunkter på. Men den saken, och vad det i sin tur skulle leda till, är ju en helt annan fråga - som troligen heller inte hade påverkat utgången av utvisningsfrågan särskilt mycket.

Jag tror allmänheten håller med om att allmänhetens rätt att slippa en våldtäktsman i landet är viktigare än 6:åringens rätt att enkelt och smidigt träffa sin far varannan vecka. Låt oss rösta om saken.

Då kan dottern träffa honom i Irak som sagt. Svenska åldringars rätt att känna sig trygga i sitt eget land måste komma före.

Ok det här tar fan priset. Om man inte utvisar folk för detta, vad fan ska då krävas?! AGERA Regeringen! Det räcker med aktivister i domstolarna, de måste rensas ut och det snabbt. Det är uppenbart att maktdelningsprincipen inte fungerar som den ska när det sitter några jävla stollar som styr över hela den dömande delen och som får diktera utifrån sin egen skeva världsbild när vi svenskar har röstat fram en helt annan linje. Ut, bara ut! Inget snack. SD och M måste verkligen ta sig en funderare och komma på hur de ska lösa detta för det här eroderar förtroendet för dem i längden.

Sjukt är bara förnamnet. Varför utvisas han inte?

Och vem fan går igång på åldringar? Usch!