Det finns väl kanske en chans eftersom Allard bara behöver plocka 12 %. Men han kommer att ha mindre chans än Sven-Olle hade haft 1991 utan konkurrens från Ny Demokrati (Ny Demokrati lanserades väl i princip för att sätta P för Sven-Olle, tanken med en viss mediekoncerns köp av Ystads Allehanda år 1988 var väl f ö densamma).
Men skall Allard lyckas så måste han göra allt rätt.
Bland de principer/faktorer som då måste styra hans arbete återfinns då sannolikt följande:
1. Han måste ge befintliga/potentiella SD-väljare TILLRÄCKLIGA skäl för att i stället lägga sin röst på Öreobropartiet. Flertalet väljare han måste plocka återfinns sannolikt i SD:s fålla.
2. Samtidigt måste han se till att inte tappa väljare i onödan till SD av det ena eller andra skälet. Och vill han undvika detta detta - samt enkelt positionera partiet och minska eventuella osäkerhetskänslor hos väljaren - så måste han nog utgå ifrån SD:s partiprogram/valplattform (explicit säga att han utgår från SD:s partiprogram/valplattform) men ange DE SKILLNADER som finns. Och som i hög grad är en del av de TILLRÄCKLIGA skäl som jag nämnt ovan.
3. Det kan sannolikt också underlätta för Allard om han speciellt riktar in sig på en nisch bland SD-väljarna för vilka tröskeln kanske är lägre än för andra att byta parti. Ungefär häften av SD:s väljare är gamla sosse-väljare. Eftersom SD nu gått åt höger ekonomiskt så kan det mycket väl, eller rättare sannolikt, vara så att här finns lågt hängande frukt att plocka. Så även om Allard (som numera säger att han inte längre är socialist) inte tycker att aktivitetsstödet bör återställas till tidigare nivå, och att folk kan välja en mer frugal livsstil som han själv i relativt hög grad gjort, så bör han kanske ta sig en funderare på att förespråka mindre avtrappning i A-kassan och bibehålla en inkomstrelaterad del i aktivitetsstödet. Bland byggjobbare, som i princip är slut på arbetsmarknaden när de är 60, och bland vilka SD hittills kunnat vidmakthålla en röstandel på typ 40 %, skulle detta kunna vara ett gångbart argument. Frågan är dock hur folk som redan skickats till socialen innan valdagen kommer att se på saken.
När Allard försöker snickra till de punkter där Örebropartiet skall skilja sig från SD måste han nog hela tiden fråga sig hur nettot kommer att se ut när det gäller vunna och förlorade väljare. Ett bra exempel skulle kunna vara hur han ser på femdubblingen av försvarsbudgeten jämfört med för några år sedan som är i pipeline och mångmiljardrullningen till Ukraina (109 miljarder hittills). Säger att han inte alls har något emot Ryssland och att Ryssland är ett rätt vettigt land, alltså något typ vad Lars Bern i SwebbTV säger, så lär han väl kanske uppfattas som ett mindre legitimt alternativ. Den emotionella tröskeln blir högre. Om han däremot, precis som den spanska regeringen, obstruerar när det gäller att lägga 5 % på försvaret och precis som Spanien säger att runt 2 % räcker (med det underförstådda budskapet att duger inte det får man väl kasta ut oss ur NATO) så har han nog fastare mark under fötterna och bra "intygsreklam" att hänvisa till. Man måste komma ihåg att de flesta människor undermedvetet inte värderar förslag/krav utifrån sina egna meriter (såvida det inte handlar om ett väldigt tydligt upplevt egenintresse) utan i hög grad utifrån hur legitima de verkar. Så att hela tiden kunna hänvisa till hur andra länder gjort eller andra politiker tidigare resonerat (som t ex Hans Hagnell) så skulle Allard kunna minska osäkerhetskänslor och spontant få sina ställningstaganden att framstå som vettigare, ceteris paribus.
En bra metafor att ha i bakhuvudet är också reklammannen Rosser Reeves liknelse vid en radda pelarkolonner som bär upp överbyggnaden (epistylen) i ett grekisk/romerskt tempel. Varje argument är en pelare som bär upp överbyggnaden, som i Rosser Reeves tänk blir en snävt avgränsad USP (Unique Selling Proposition). Men man kan också använda sig av samma metafor för en bredare definierad kärna i erbjudandet som hänger ihop. Man kan också komma ihåg att Rosser Reeves talade om vampyr-argument som försvagar bärkraften hos andra argument. En del tycker att Rosser Reeves fäste ett - i alla fall utåt - ett överdrivet avseende vid den faktorn. Men man bör väl i alla fall komma ihåg att det är en fördel att inte framstå som inkonsekvent. I och för sig fungerar de flesta människor så att de kan tro på två saker som motsäger varandra samtidigt. Detta är t o m ett av de grundläggande dragen i den mänskliga naturen och har sannolikt gynnats genom det naturliga urvalet eftersom det nog genom årtusendena lätt kunnat hända att man råkat försäga sig och avslöjat att man tycker att ledarhannen med knölpåken är inkonsekvent e dyl. Men även om folk i regel inte har några problem med att svälja inkonsekvenser så kan inkonsekvenser - eller upplevda sådana - bli ett problem om någon annan påpekar dessa. I alla fall om ledarhannen med knölpåken eller andra, moderna relativt tunga aktörer sätter en viss inkonsekvens e dyl på folks agenda. Säger ledarhannen med knölpåken att något är inkonsekvent så sätts detta på folks agenda. Och en hel del tror också gärna på det som ledarhannen med knölpåken säger även om det inte är sant. Så om man kan förankra något som sannolikt sant genom att direkt eller indirekt hänvisa till andra auktoriteter, som t ex Spanien när det gäller försvarsutgifter, så är detta helt klart en psykologisk fördel.
Apropå det sistnämnda har jag förresten för mig att t o m Vänsterpartiet stödjer 5 %-målet för försvarsutgifterna. Kanske skulle man genom att inta Spaniens hållning kunna knipa en liten gnutta (v)-röster t o m. Och litet fler sossar. Lägger man sig inte alltför långt till vänster, utan bara ett halvt snäpp till vänster om SD, så kan man kanske också locka en del skattetrötta borgerliga väljare också, som hellre minskar risken för höjda kapitalskatter än håller uppe försvarsförmågan visavi det nu kapitalistiska Ryssland.
Tror jag också postar en länk till en Flashback-tråd om ett möjligt parti aningen till vänster om SD:
Kompletterande partier till SD, AfS möjligheter, finansieringsfrågor m m
Trådstart: 2018-01-28
(FB) Kompletterande partier till SD, AfS möjligheter, finansieringsfrågor m m
Länk till valplattform/program för parti-idén som diskuteras i tråden:
https://vansteralternativtillsd.wordpress.com/
Det man kan notera om parti-idén ovan och den skisserade valplattformen (på typ 50 A4-sidor) är att man här inte utgick från ett befintligt partis valplattform/program (som t ex SD:s) utan här börjar från scratch. Min gissning är dock att Allard inte bör göra så utan explicit utgå från SD:s valplattform/program och peka på skillnaderna. Om han inte gör det så tror jag att frånhänder sig en stor potentiell fördel i dagens läge.
Men skall Allard lyckas så måste han göra allt rätt.
Bland de principer/faktorer som då måste styra hans arbete återfinns då sannolikt följande:
1. Han måste ge befintliga/potentiella SD-väljare TILLRÄCKLIGA skäl för att i stället lägga sin röst på Öreobropartiet. Flertalet väljare han måste plocka återfinns sannolikt i SD:s fålla.
2. Samtidigt måste han se till att inte tappa väljare i onödan till SD av det ena eller andra skälet. Och vill han undvika detta detta - samt enkelt positionera partiet och minska eventuella osäkerhetskänslor hos väljaren - så måste han nog utgå ifrån SD:s partiprogram/valplattform (explicit säga att han utgår från SD:s partiprogram/valplattform) men ange DE SKILLNADER som finns. Och som i hög grad är en del av de TILLRÄCKLIGA skäl som jag nämnt ovan.
3. Det kan sannolikt också underlätta för Allard om han speciellt riktar in sig på en nisch bland SD-väljarna för vilka tröskeln kanske är lägre än för andra att byta parti. Ungefär häften av SD:s väljare är gamla sosse-väljare. Eftersom SD nu gått åt höger ekonomiskt så kan det mycket väl, eller rättare sannolikt, vara så att här finns lågt hängande frukt att plocka. Så även om Allard (som numera säger att han inte längre är socialist) inte tycker att aktivitetsstödet bör återställas till tidigare nivå, och att folk kan välja en mer frugal livsstil som han själv i relativt hög grad gjort, så bör han kanske ta sig en funderare på att förespråka mindre avtrappning i A-kassan och bibehålla en inkomstrelaterad del i aktivitetsstödet. Bland byggjobbare, som i princip är slut på arbetsmarknaden när de är 60, och bland vilka SD hittills kunnat vidmakthålla en röstandel på typ 40 %, skulle detta kunna vara ett gångbart argument. Frågan är dock hur folk som redan skickats till socialen innan valdagen kommer att se på saken.
När Allard försöker snickra till de punkter där Örebropartiet skall skilja sig från SD måste han nog hela tiden fråga sig hur nettot kommer att se ut när det gäller vunna och förlorade väljare. Ett bra exempel skulle kunna vara hur han ser på femdubblingen av försvarsbudgeten jämfört med för några år sedan som är i pipeline och mångmiljardrullningen till Ukraina (109 miljarder hittills). Säger att han inte alls har något emot Ryssland och att Ryssland är ett rätt vettigt land, alltså något typ vad Lars Bern i SwebbTV säger, så lär han väl kanske uppfattas som ett mindre legitimt alternativ. Den emotionella tröskeln blir högre. Om han däremot, precis som den spanska regeringen, obstruerar när det gäller att lägga 5 % på försvaret och precis som Spanien säger att runt 2 % räcker (med det underförstådda budskapet att duger inte det får man väl kasta ut oss ur NATO) så har han nog fastare mark under fötterna och bra "intygsreklam" att hänvisa till. Man måste komma ihåg att de flesta människor undermedvetet inte värderar förslag/krav utifrån sina egna meriter (såvida det inte handlar om ett väldigt tydligt upplevt egenintresse) utan i hög grad utifrån hur legitima de verkar. Så att hela tiden kunna hänvisa till hur andra länder gjort eller andra politiker tidigare resonerat (som t ex Hans Hagnell) så skulle Allard kunna minska osäkerhetskänslor och spontant få sina ställningstaganden att framstå som vettigare, ceteris paribus.
En bra metafor att ha i bakhuvudet är också reklammannen Rosser Reeves liknelse vid en radda pelarkolonner som bär upp överbyggnaden (epistylen) i ett grekisk/romerskt tempel. Varje argument är en pelare som bär upp överbyggnaden, som i Rosser Reeves tänk blir en snävt avgränsad USP (Unique Selling Proposition). Men man kan också använda sig av samma metafor för en bredare definierad kärna i erbjudandet som hänger ihop. Man kan också komma ihåg att Rosser Reeves talade om vampyr-argument som försvagar bärkraften hos andra argument. En del tycker att Rosser Reeves fäste ett - i alla fall utåt - ett överdrivet avseende vid den faktorn. Men man bör väl i alla fall komma ihåg att det är en fördel att inte framstå som inkonsekvent. I och för sig fungerar de flesta människor så att de kan tro på två saker som motsäger varandra samtidigt. Detta är t o m ett av de grundläggande dragen i den mänskliga naturen och har sannolikt gynnats genom det naturliga urvalet eftersom det nog genom årtusendena lätt kunnat hända att man råkat försäga sig och avslöjat att man tycker att ledarhannen med knölpåken är inkonsekvent e dyl. Men även om folk i regel inte har några problem med att svälja inkonsekvenser så kan inkonsekvenser - eller upplevda sådana - bli ett problem om någon annan påpekar dessa. I alla fall om ledarhannen med knölpåken eller andra, moderna relativt tunga aktörer sätter en viss inkonsekvens e dyl på folks agenda. Säger ledarhannen med knölpåken att något är inkonsekvent så sätts detta på folks agenda. Och en hel del tror också gärna på det som ledarhannen med knölpåken säger även om det inte är sant. Så om man kan förankra något som sannolikt sant genom att direkt eller indirekt hänvisa till andra auktoriteter, som t ex Spanien när det gäller försvarsutgifter, så är detta helt klart en psykologisk fördel.
Apropå det sistnämnda har jag förresten för mig att t o m Vänsterpartiet stödjer 5 %-målet för försvarsutgifterna. Kanske skulle man genom att inta Spaniens hållning kunna knipa en liten gnutta (v)-röster t o m. Och litet fler sossar. Lägger man sig inte alltför långt till vänster, utan bara ett halvt snäpp till vänster om SD, så kan man kanske också locka en del skattetrötta borgerliga väljare också, som hellre minskar risken för höjda kapitalskatter än håller uppe försvarsförmågan visavi det nu kapitalistiska Ryssland.
Tror jag också postar en länk till en Flashback-tråd om ett möjligt parti aningen till vänster om SD:
Kompletterande partier till SD, AfS möjligheter, finansieringsfrågor m m
Trådstart: 2018-01-28
(FB) Kompletterande partier till SD, AfS möjligheter, finansieringsfrågor m m
Länk till valplattform/program för parti-idén som diskuteras i tråden:
https://vansteralternativtillsd.wordpress.com/
Det man kan notera om parti-idén ovan och den skisserade valplattformen (på typ 50 A4-sidor) är att man här inte utgick från ett befintligt partis valplattform/program (som t ex SD:s) utan här börjar från scratch. Min gissning är dock att Allard inte bör göra så utan explicit utgå från SD:s valplattform/program och peka på skillnaderna. Om han inte gör det så tror jag att frånhänder sig en stor potentiell fördel i dagens läge.