Har second hand spelat ut sin roll idag?

Det som jag tyckte var lockande med SH förr var just möjligheten att verkligen fynda. Köpa på sig rubbet för en spottstyver. Föreslå halva priset på en vara samtidigt som man förhandlade sig till en annan vara på köpet. Hitta en klenod mitt i skräpet.

Bland mina fynd så finns tex stekpannor mm i gjutjärn som jag betalade 10-20kr styck för i slutet av 90 talet/början av 00, numera får man hosta upp minst 10ggr det.

Mest använt är nog en gedigen pint-sejdel som jag hittade för 5kr hos Röda Korset som används flitigt till heta drycker.

Köpte nyligen ett par nästan nya Lee-jeans på Stadsmissionen för 100kr. Nypris 1200kr. Har även köpt högtalare och idrottsutrustning på Pingstkyrkans loppis för struntpengar. Det går visst att fynda på second hand nu för tiden.

Just kläder kan jag nog förstå att det erbjuds stora rabatter på, kläder och sängkläder är nog få beredda på att köpa begagnat.

Tänkte mer på grejer som egentligen inte spelar nån roll om det är begagnat eller ej, typ en ljusstake eller annat prydnadsföremål. Har det stått hemma i nåns skåp så är det ju inte mer förslitning än om det stått på en butikshylla. Dvs. bra grejer med kvalitet med samtidigt attraktivt pris.

Har dock förstått det som att priserna på riktiga antikföremål gått ned under samma period. Vilket är intressant, då priserna för SH gått upp. Men min bild är som sagt också att dessa närmat sig varandra och att SH-butiker försöker framställa sig som antikshoppar, därav prissättningen. Lite som om Subway hade börjat erbjuda 3-rätters middagssittningar med tända ljus och bordsplacering.

Absolut, men inget i det jag skrev säger väl emot det?

Ja, gissa på du men åtminstone för myrorna/frälsningsarmén går omkring en tredjedel av omsätttningen till social hjälp.

1/3 betraktar jag som lite!

Ok, du kanske ska börja med att läsa på då? Iaf frälsningsarmén (dvs myrorna) har omfattande lokal städverksamhet och de är en av Sveriges större second hand-verksamheter.

Second Hand är ett brett begrepp, har så varit i alla tider, även internationellt, och är så fortfarande. Visst kan man säga att man "handlar vintage", men det är en annan sak, dessutom gäller det främst samlarsaker.

Second Hand-affärer är långt ifrån bara hjälporganisationer, som du verkar ha blandat ihop det med. Hjälporganisationer betalar självfallet inte för varor. Second Hand-affärer gör det (så klart), om än det förekommer att de får saker på köpet när de köper in saker från privatpersoner.

Det är nog främst du och möjligen några till under 25 som missat detta.

Grejen är väl den att förr kunde man som du påpekade göra fynd som privatperson, men idag tror jag mer detta fynd har tillfallit själva butiksägarna som har stenkoll med hjälp av internet och säkert AI också.
Jag var bortom ett loppis för någon månad sedan, tror det var Erikshjälpen och det som då slog mig var hur stenkoll de helt plötsligt har på kristallglas, alltså sådant tillverkat i Sverige.
Förr fanns sådant till beng och det har tillverkats hur mycket som helst under 1900-talet innan importen kom igång.
Det fanns verkligen helt plötsligt inte ett enda svenskt gammalt likörglas eller något.
Jag kan inte tänka mig att helt plötsligt så har vanligt folk själva börja sälja sådant över Internet, alltså verkligen inte exakt alla, så det enda jag kan tänka mig är att de har hittat egna säljkanaler på annat håll och börjat rensa ut.
Att de lyckas få så mycket mer på annat håll tvivlar jag på, men visst säkert merän 10-20 kr som de tar på en hylla fullsmockat av massa gammalt glas.
Gillade själv att gå på loppis förr och just med det där i tanken att kanske hittar man något kul och ovanligt fynd till ett bra pris.
Jag har visserligen grejor, så det räcker och blir över.
Jag har själv skänkt mängder till loppis i varierande kvalite, mest pga jag själv orkar inte hålla på med idioter på Blocket odyl.

Nu vet jag inte om någon redan tagit upp detta men sedan får man ju inte glömma att det finns två typer av ”secondhand”, dvs loppisar och secondhandbutiker, där loppisar alltid varit lite billigare, lättare att fynda och inte lika hög standard som i en butik.

Secondhandbutiker har väl alltid varit kända för att vara lite dyrare då de har fler omkostnader med bättre lokaler, värme och mer uppstyltat samt att det i slutändan även ska gå till en hjälporganisation.
Men de tar ju emot allting gratis och väldigt många saker är tyvärr överprisade, ska man försöka sälja samma sak själv så får man inte sålt den för samma pris, oftast.