Skvaller om Joakim "Jockiboi" Lundell (f.d. Berg)

Ja, där föräldrarna gjort allt som de förmår. Det händer absolut att föräldrar kanske har kärlek så det räcker till, men det brister i andra förmågor. Framför allt då det gäller att kunna hantera o bemöta ett barn med en svår problematik.

Prater vi om Jockes mamma nu eller bara lite allmänt?

För ganska stort skillnad på att brista i sitt föräldrarskap och att utöva fysisk och psykisk terror mot ett barn.

Det gör det ju. Hans sommarprat och hans tidigare dokumentärer har faktagranskats noga.
För det första har Bo Göran valt ut vissa dokument och inte alla, för det andra ljuger Bo Göran om att journalerna inte stöder Joakims berättelse, för det gör de.
De säger att han var ett övergivet barn från en skadlig hemmiljö, att han var rädd att hans mamma skulle ta livet av sig och sen rädd att hans familjehemsmamma skulle ta livet av sig.
Hur fan bekräftar inte bara dessa exempel att han övergivits av en störd mamma?

Intressant.

Vad brister dessa kärleksfulla föräldrar i?
Lugn?
Gränssättning?
Konsekvent agerande?
Uthållighet?

Låt mig gissa, ”det står i journalerna”

I det här fallet gjorde ju dock mamman inte allt hon förmådde.

Det sjukaste av allt i hela den här härvan är hur mamman och bonuspappan fortfarande skyller på Joakim, att det var han som var ett jobbigt och farligt barn, men inte verkar kunna säga orden ”vi brast i föräldraförmåga”.

Det är helt uppenbart för alla som läst genom dokumenten att mamman är djupt störd, hon vill vid flertalet gånger få veta vad som är ”fel” på hennes son. Det är bara Joakim som kan ändra på sig och lösa situationen, hennes föräldraskap ifrågasätter hon aldrig förutom när hon i efterhand och när hon behöver framhäva sig själv pratar om att hon utvecklats som förälder. Det är aldrig frågan om att hon behöver utvecklats, hon konstaterar alltid när utvecklingen (enligt henne) är gjord.

Alla vet att ett barn som är så utåtagerande och aggressivt är det av en anledning. Barn är inte onda av naturen. Utifrån den dokumentation som finns är det tydligt att han är ett offer för svår psykisk misshandel. Att skylla hans svårigheter på enbart Asperger är ett slag i ansiktet på alla med diagnosen, men mamman klarar som bekant inte av att erkänna att hennes vanvård lett hit och därför är det bekvämt att luta sig mot en diagnos.

När Joakim är liten finns en notering om att hon växelvis ger Joakim extremt mycket kärlek och behandlar honom som en bebis, för att i nästa ögonblick avvisa honom och visa tydligt att hon inte vill ha honom nära. Vad gör det med ett barns anknytning?

Under hela hans uppväxt växlar hon i sitt intresse för Joakim. Enda gången hon verkligen blir tydligt intresserad av att få hem honom är när han kontaktas av sin biologiska far och hon gör då allt hon kan för att grusa relationen mellan Joakim och honom. Hon kräver att få kontrollera relationen, precis som hon också försöker kontrollera Joakims relation med fosterhemsföräldrarna, hans morföräldrar och alla omkring dem.

Joakim är alltid av mamman frivilligt placerad, men socialtjänsten är beredda att kliva in med ett LVU-beslut i händelse av att mamman skulle säga upp platsen. Det säger allt om hur de ser på mamman. Det enda som är konstigt är att de aldrig ingriper för att omhänderta de andra barnen.

Det mest beklämmande i det som utspelas i media just nu är hur dokumentären lett till att mamman rentvås från all skuld hon har i varför det blev som det blev, när hon i själva verket faktiskt varit exakt så usel i sin föräldraförmåga som Joakim utgett henne för att vara.

Hur vet du det?
Vad hade hon för förutsättningar för att förmå mer?

Jaha, så narrativet förskjuts nu? Du erkänner att hans mamma var en narcissist som övergav sitt barn men hänger upp dig på att du vill ha specifika bevis för utvalda saker?
Vad förändrar det? Om du redan erkänner att hon är en störd person som övergett sitt barn sen 8 års ålder? Hur försvarar du att det görs en karaktärsmördande och grovt vinklad "dokumentär" som attackerar honom när du samtidigt ser att han visst var ett övergivet barn som traumatiserades svårt av mamman?

Hur dålig va hon.? Baserar du detta på Joakims ord? En mytomans sanning. Alla säger en sak förruton en mytoman som smetar in sig i bajs och runkar och det är den personeb du väljer att tro på. Jag hoppas verkligen aldrig du får komma i närheten av barn eller verkligheten

Har själv erfarenhet av att arbeta med barn som innan jag kom in i bilden var utagerande. De blev lugna nästan direkt av min närvaro för att min energi är varm och lugn och att jag har ett accepterande och förstående sätt de känner sig sedda och trygga med.

Lundell borde väl ha råd med PR-folk? Hanteringen av det här hittills är ju bedrövlig.

Alltså ja, det är omöjligt att läsa journalerna och dra slutsatsen att mamman var en sund individ. Vanvården har bestått i emotionell negligering. I ett stycke beskrivs hur mamman under en träff ena sekunden kan gulla med honom som en bebis och andra sekunden visar med all önskvärd tydlighet att hon inte vill ha honom nära sig.