Finlandssvenska och finlandismer - samlingstråd

Det hjälper nog att ha sinne för humor om man skall uppmärksamma tokiga formuleringar av det slaget, men att påpeka att en formulering är tokig är ju inte ett skämt i sig.

I Finland har man i årtionden druckit ljusrostat kaffe. I Sverige försvann det på 50/60-talen och numera är det nästan bara mellan- och mörkrost som gäller. Man började med det ljusare under nödåren för att det blev billigare - man sparade på energin då rostningstiden var kortare (ca 25-35%). Och det var det enda som fanns och folk blev vana vid det. Det ljusare kaffet har kvar mer av garvsyran och därmed smakar det syrligare och orsakar lättare halsbränna i större mängder. Det har också mera koffein kvar än de som rostats längre.

Numera är butikerna i Finland fylla av olika sorter och rostningsgrader, inhemska som utländska, och mörkare kaffe vinner alltmer mark men det ljusrostade (1 på den femgradiga skalan) Jubileums Mocka av Paulig är fortfarande det överlägset mest sålda kaffet. Och de finska kaffebolagen vill gärna ha det så för där har de nästan ingen konkurrens alls från utländska aktörer medan på de mellan- och mörkrostade segmenten tränger allsköns konkurrens från utlandet in, bl a Löfberg och Zoega.

Och när det gäller den vanliga femgradiga rostningsskalan så är 1 ljustrostat och allt över det kallas mörkrost, någon mellanrost existerar inte i språkbruket. Eller kanske har jag sett det nånstans men då har det säkert varit nån Löfbergsprodukt där de översatt den svenska termen rakt av.

Själv undviker jag numera ljustrostat, för att det smakar blaskigt och syrligt, och på de flesta ställen (kafeer osv.) har man både ljust (1) och mörkt (2-5) tillgängligt. Men jag växte upp med ljusrostat och älskade det då och gillade inte alls det mörka "giftet" man fick utomlands. Men efter några år utomlands hade man blivit så van vid det mörkare att det ljusa finska inte längre dök. Finns det inget annat så kan jag nog truga i mig liten kopp bara för att dämpa koffeinsuget. Men jag betalar väldigt ogärna för det.

Det här är en fråga som är en smula pinsam, eftersom jag förmodligen redan borde veta svaret: Hur är det med ålänningarnas status som finlandssvenskar? Att de ur rent språkvetenskaplig synpunkt talar en finlandssvensk/östsvensk dialekt (eller kanske snarare dialekter) torde vara oomtvistligt, men hur är det med deras självbild? Hur förnärmade blir de om man inkluderar dem i den större mängden finlandssvenskar? Och hur ser finlandssvenskar på fastlandet och mer kustnära öar på ålänningarna? Betraktas de som ingående i en större finlandssvensk gemenskap, i den mån en sådan existerar?

Inte helt säker på om de språkligt är så entydigt finländska heller, kanske tidigare varit men undrar om det inte finns fler isoglosser med upplandsmål än finländska fastlandsmål på sina håll.

Ålännigar är ett prickligt "sjack" som insulärar enslingar ser de mest till sig sj och har inte en uppenbar identitet med fastlandsfinlandsvenskar. Resten räknar dock gärna in dom i sin skara för att puffa upp numren lite och rent definitionsmässigt hör ju grupperna samman.

Sannfinländarna har ändrat sig. Går med på svenska som andraspråk i Finland. Nu ska engelskan bekämpas.

https://www.svt.se/kultur/sannfinlandarna-byter-sprakstrategi-och-accepterar-svenskan

Sannfinländarna har ändrat sig. Går med på svenska som andraspråk i Finland. Nu ska engelskan bekämpas.

https://www.svt.se/kultur/sannfinlandarna-byter-sprakstrategi-och-accepterar-svenskan

"Simstrand" såg jag skyltar om i Österbotten...

Så heter det. I Finland simmar man i simdräkt/simbyxor istället för att bada. Bada gör man bastu.