Citat:
Ursprungligen postat av
EttTillKonto2
Enligt de auktoritativa källor jag hänvisat till omfattas svenskar både på pappret och i praktiken av HMF-lagen. Du har inga som helst belägg för motsatsen. Att du hört på SD Riks att svenskar inte kan utsättas för hets betyder inte att det faktiskt är sant...
Exempel:
Av förarbetena till straffskärpningsregeln framgår att regeln kan vara tillämplig inte bara när exempelvis svenskar ger sig på invandrare utan också i den motsatta situationen, alltså när personer med utländskt ursprung angriper någon eller några just för att de är svenskar (prop. 1993/94:101 s. 22).
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/skriftlig-fraga/hatbrott-mot-svenskar_ha11391/
Faller under "nationellt eller etniskt ursprung".
Vad är poängen med att hänvisa till rättsfall som inte har ett jota med ämnet att göra? Vad har
domvillor och tredskodomar med HMF att göra? Är det en textrobot som författar dyngan du postar?
Fler fria fantasier.
Om du vill ”ha belägg”, då får du börja med att visa att du själv förstår vad du efterfrågar.
Hittills har du inte visat att du begriper varken lagtexten, rättspraxis eller skillnaden mellan teori och faktisk tillämpning.
Så låt oss reda ut det här ordentligt, och samtidigt belysa var dina egna resonemang spricker.
1. Du blandar ihop tre helt olika nivåer av juridik
Att du citerar förarbeten om straffskärpning som om de vore HMF är ren begreppsförvirring...
HMF = eget brott
Straffskärpningsregeln = tillämpas på helt andra brott
Etnicitetsrekvisit = tolkas snävt i domstol
Du försöker få alla tre att vara samma sak.
Det är ungefär som att läsa en kokbok och tro att det är en brandsäkerhetsmanual.
2. Du kräver belägg — men saknar 100 % egna belägg
Det är svårt att ta din ton på allvar när du:
-inte presenterar ett enda rättsfall
(du är otroligt lat)
-inte visar en enda praxisreferens
- inte länkar till ett enda beslut
- inte kan visa en enda faktisk fällande dom
- inte ens lyckas hitta en promille av stöd för dina påståenden
Du begär alltså att andra ska ta fram det du själv inte klarar av att leverera.
Det är inte så argumentation fungerar. Men du tror att du kan kräva den av andra och få dig att känna dig upphöjd.
3. Rättspraxis är glasklar — även om du inte gillar den
Du kan läsa lagen hur många gånger du vill.
Det förändrar inte verkligheten, som är:
-Svenskar omfattas inte av HMF i faktisk tillämpning.
-Det finns inga fällande domar.
-Åklagare avskriver rutinmässigt sådana anmälningar.
-Domstolarna tolkade redan på 90-talet rekvisiten snävt.
-Kulturkritik gäller inte som HMF.
Detta är inte en åsikt. Det är ett empiriskt constat.
Du kan ogilla det, men du kan inte trolla fram rättsfall som inte finns.
4. ”Kom med belägg!” fungerar bara om du själv förstår ämnet
Du citerar en proposition som inte gäller HMF.
Du avfärdar rättsfall du inte läst.
Du använder ordet ”svenskar” som om det vore en juridisk kategori (det är det inte).
Du förstår inte rekvisitläran.
Du förstår inte skillnaden mellan teori och praxis.
Därför landar ditt ”kom med belägg” ungefär lika seriöst som:
”Bevisa gravitation före du diskuterar äpplen.”
Det är nivåskillnad här, och det börjar bli smärtsamt tydligt.
5. Så låt oss vända på situationen — igen
Visa EN dom.
EN ENDA.
Där någon dömts för HMF för uttalanden riktade mot ”svenskar”.
Du får ta vilken domstol du vill.
Vilket år du vill.
Vilket län du vill.
Vilket ärende du vill.
Men du hittar ingenting — för det finns ingenting.
Att kräva belägg från andra när du inte kan producera ens den minsta faktabiten själv är ren intellektuell lathet.
6. Sammanfattning (så du slipper missa poängen igen):
Teoretiskt = svenskar kan omfattas
Praktiskt = det händer inte
Juridiskt = rekvisiten täcks inte
Rättspraxis = noll stöd
Rättsfall = inga
Nedlagda anmälningar = massvis
HMF mot ”svenskar” är en myt som frodas i politisk retorik, inte i juridisk verklighet
Vill du diskutera vidare?
Fint — men då får du ta fram något annat än luft, antaganden och felciterade förarbeten.